Richard Wagner — tysk operakompositör och ledmotivets skapare

Tidiga år

Han studerade vid universitetet i Leipzig, även om han inte fick vara en fullvärdig student eftersom han inte hade någon skolbehörighet. Trots att han levde ett vilt liv arbetade han hårt med sin musik. Han studerade partitur till Beethovens stråkkvartetter och symfonier och skrev sin egen symfoni som framfördes 1833 i det berömda Leipzig Gewandhaus. Han skrev sin första opera, Die Feen (Älvorna) i Würzburg. Han blev dirigent för en resande operagrupp och blev förälskad i en av sångerskorna Minna Planer och gifte sig med henne 1836. Hans andra opera, Das Liebesverbot, baserad på Shakespeares pjäs Measure for Measure, var ett misslyckande.

Wagner hade alltid gillat att spendera pengar, och han upptäckte snart att han var skyldig många människor pengar, så han åkte till Paris där han bodde i tre år. Han var inte alls framgångsrik där, ingen av de franska musikerna visade något intresse för honom och han var mycket fattig. Han lyckades ändå skriva operan Rienzi 1841, och den följdes snart upp av Der fliegendeHolländer (Den flygande holländaren), som fortfarande är en favorit bland operaälskare i dag. Den uruppfördes i Dresden 1843. Publiken gillade den inte särskilt mycket eftersom de var vana vid operor som Rienzi som var skrivna på det gamla sättet. Wagner fick jobbet som hovoperakompositör i Dresden. Han stannade där fram till 1849. Under den tiden arbetade han mycket hårt för att göra operaföreställningarna bättre, förbättra orkestern och utbilda sångarna. År 1845 skrev han ännu en stor opera, Tannhäuser. Människor började gradvis förstå hur Wagners musik berättade historiens dramatik. Efter detta blev alla hans operor stora framgångar, även om det alltid fanns en del människor som hatade hans musik, t.ex. musikkritikern Eduard Hanslick.

År i exil

År 1848 avslutade han arbetet med Lohengrin, men den spelades inte eftersom han stödde revolutionerna 1848 i de tyska staterna och deltog i demonstrationerna. Trots att han deltog i striderna skulle han bli arresterad, så Franz Liszt hjälpte honom att fly till Schweiz. Han bodde i Zürich fram till 1858. Där skrev han om musik, dirigerade och läste berättelser från nordisk mytologi. Han började fundera på att skriva operor om dessa berättelser. Det var något som skulle ta honom över 25 år att slutföra. De skulle bli de fyra operor som kallas Der Ring des Nibelungen (Nibelungens ring) som tillsammans berättar en enda lång historia. De fyra operor som utgör den berömda Ring-cykeln är Das Rheingold (Rhinegold), Die Walküre (Valkyrian), Siegfried och Götterdämmerung (Gudarnas skymning). På grund av den politiska situationen i Tyskland vid den tiden förväntade sig Wagner att en socialistisk stat skulle växa fram. Operorna i Ringcykeln var en ny typ av musikdrama (som Wagner helt enkelt kallade "drama"). Dessa operor kan ses som en beskrivning av en ny sorts värld där människan är fri. I musiken användes idén om ledmotiv (på engelska: "leading motive"), där musikaliska idéer representerar karaktärer eller känslor och hjälper till att utveckla och förstå historien.

År 1857 hade Wagner skrivit de två första operorna samt Siegfried-akt ett och två. Den tredje akten av Siegfried skrevs dock inte förrän många år senare, eftersom han kunde konstatera att det vid den tiden inte fanns något lämpligt operahus för att få dessa operor uppförda. Han blev förälskad i en kvinna som hette Mathilde Wesendonk, vars man var mycket rik. Denna affär ledde till en separation med hans fru Minna. Han skrev en opera om en olycklig kärleksaffär: Tristan und Isolde (Tristan och Isolde).

Under tiden skrev han ytterligare en opera: Die Meistersinger von Nürnberg (Mästersångaren från Nürnberg). Det är den enda komedi som Wagner skrev. Den utspelar sig i det medeltida Tyskland och handlar om en sångtävling.

År 1864 var Wagner återigen skuldsatt. Han flydde till Stuttgart för att undvika att hamna i fängelse (Tyskland bestod på den tiden fortfarande av många små länder med egna lagar). Sedan hade han en stor tur. Den nya kungen av Bayern, Ludwig II, som bara var 18 år gammal, avgudade Wagners musik. Han hade läst dikten om Nibelungarnas ring (Wagner hade skrivit orden, men inte avslutat musiken). Kung Ludwig bjöd in Wagner att avsluta Ringcykeln för föreställningar i München. Han gav honom någonstans att bo, och hans nya operor framfördes i München: Tristan und Isolde 1865, Die Meistersinger von Nűrnberg 1868, Das Rheingold 1869 och Die Walkűre 1870. Det fanns planer på ett nytt operahus i München, men det byggdes aldrig eftersom folk var arga på Wagner för att han var skuldsatt trots att han hade mycket pengar från kungen. En annan sak som folk inte gillade var att han förälskade sig i hustrun till mannen som hade dirigerat hans operor, Hans von Bülow. Hon hette Cosima. Hennes far var kompositören Franz Liszt som inte hade varit gift med Cosimas mor. Wagner hade redan lämnat München 1865, men kungen stödde honom fortfarande och gjorde det möjligt för honom att bo i ett stort hus som hette Triebschen vid Fyrbodalsjön. Cosima skilde sig från von Bülow 1870 och gifte sig med Wagner samma år.

Bayreuth och Wahnfried

Vid det här laget arbetade Wagner hårt med Ringcykeln igen. Han hade lovat kungen att de fyra operorna skulle spelas i München när de var klara, men han insåg att de skulle behöva en speciell sorts operahus. Så han ritade sitt eget operahus och lät bygga det i staden Bayreuth. Han tillbringade mycket tid med att resa och dirigera för att samla in pengar till detta enorma projekt. Kung Ludwig gav honom också mycket pengar och ett vackert nytt hus i Bayreuth som Wagner kallade Wahnfried (husets namn betyder något i stil med: Frid från den galna världen). Till slut uppfördes den fullständiga cykeln av fyra operor i augusti 1876 i det nya operahuset, Bayreuth Festspielhaus. Den tredje och fjärde operan, Siegfried och Götterdämmerung, framfördes för första gången.

Wagner bodde resten av sitt liv i Wahnfried. Ibland reste han. Han åkte till London och gjorde flera resor till Italien. Han skrev sin sista opera, Parsifal, som nästan har en religiös känsla. Handlingen är relaterad till legenderna om kung Arthur och den heliga Graal. Wagner dikterade sina memoarer till sin fru. Hans självbiografi heter Mein Leben (Mitt liv). Han dog av en hjärtattack när han vistades i Venedig. Han begravdes på Wahnfrieds område.

Wagner hade ett enormt inflytande på musikens utveckling. Många kompositörer imiterade hans harmonier eller lät sig påverkas av dem. I början av 1900-talet hade vissa kompositörer, som Arnold Schönberg, gått ännu längre genom att skapa mer och mer komplicerade harmonier, och kompositörerna var tvungna att hitta nya sätt att komponera.

Wagner gjorde sina orkestrar mycket större än vanligt. Träblåsarna behöver till exempel fyra av varje instrument (fyra flöjter, fyra oboer osv.), och det finns extra instrument som basklarinett och Wagner-tubor. Hans idéer om musikdramatik var mycket viktiga. Hans musik hjälper till att berätta dramat eftersom den utvecklas hela tiden, som musiken i en symfoni.

Wagner var antisemit. Wagners skrifter om judar, inklusive "Jewishness in Music", motsvarade vissa antisemitiska tankeströmningar i Tyskland under 1800-talet. Den publicerade uppsatsen angriper två judiska kompositörer och judar i allmänhet.

Wagner dog långt före nazisternas framväxt. Wagners änka och arvingar upprättade direkta politiska förbindelser med nazisterna. Deras åtgärder för att förringa judiska konstnärer och deras engagemang i antisemitiska organisationer efter 1914 bidrog till att bereda marken för den statligt organiserade utvisningen av judiska konstnärer efter 1933.

När Hitler kom till makten på 1930-talet gillade han Wagners musik och tyckte att den var något typiskt tyskt. Wagners idéer i Die Meistersinger von Nűrnberg om den tyska konsten stämde in på en del av Hitlers tankar. Efter kriget ansågs musiken felaktigt vara något som tillhörde nazisterna. Wagner skrev saker som fritt uttryckte sin motvilja mot judiska kompositörer, även om han berömde Felix Mendelssohn för hans Hebriderouvertyr. Wagner hade också några judiska vänner. Wagners musik spelas mycket sällan i Israel. Daniel Barenboim gjorde folk i Israel arga genom att dirigera Wagners musik vid en festival i Jerusalem 2001.