Atropates (ca 370 f.Kr. - efter 321 f.Kr.) var en persisk adelsman och satrap som först tjänade kung Darius III och senare ställde sig under Alexander III av Makedonien. Han upprättade vid slutet av 300-talet f.Kr. ett självständigt rike i norra delen av det forna Media, och en dynasti – ofta kallad atropatiderna – tog sitt namn efter honom. I antika källor förekommer han under olika namn: Diodorus Siculus kallar honom "Atrapes", medan Quintus Curtius felaktigt benämner honom "Arsaces".
Biografi och politisk roll
Atropates framträder i källorna som satrap i Media under Achaemenidernas sista tid. När Alexander den store erövrade det persiska riket förändrades maktfördelningen i området, och Atropates valde att samarbeta med den makedonske kungen vilket gjorde att han behöll sin ställning som lokalt förvaltningshuvud. Efter Alexanders plötsliga död 323 f.Kr. uppstod ett maktvakuum och omfattande omfördelningar bland hans efterträdare. I denna period etablerade Atropates ett i praktiken självständigt rike i norra Media, ett område som från grekisk tid ofta kallas Atropatene eller Media Atropatene.
Atropatene — riket och dess betydelse
Det rike Atropates grundade låg i det område som i dag motsvaras av nordvästra Iran (delar av de provinser som senare kallades Adurbadagan eller Aturpatakan). Atropatenes läge vid handelsvägar och i gränsområdet mellan högplatå och kaukasiska regioner gjorde det strategiskt viktigt under de följande århundradena. Riket och den dynasti som bar Atropates namn överlevde som ett självständigt eller halvsjälvständigt klientkungarike under skiftande stormakter, bland annat seleukiderna och partherna.
Arv och toponymi
Atropates namn levde kvar i regionens namn. Genom språkliga förändringar i medelpersiska och senare språkformer utvecklades beteckningar som Aturpatakan och liknande, vilket av många forskare anses ligga bakom namnet Azerbaijan (Aserbajdsjan). På så sätt fick Atropates ett långvarigt geografiskt och kulturellt arv.
Källor
Vår kunskap om Atropates bygger främst på antika historiska författare och på arkeologiska och numismatiska fynd. Författare som Diodorus Siculus och Quintus Curtius nämner honom i samband med Alexander den stores öden, men källorna är ibland motsägelsefulla vad gäller detaljer. Moderna historiker kombinerar dessa texter med material från inskrifter, myntfynd och arkeologi för att rekonstruera Atropates politiska karriär och det rike han grundade.