Seleukidiska riket – hellenistiskt imperium efter Alexander den store
Seleukidiska riket – ett mäktigt hellenistiskt imperium efter Alexander den store, från Anatolien till Indusdalen (323–63 f.Kr.) som formade politik och kultur i Mellanöstern.
Det seleukidiska riket var en hellenistisk (eller gammalgrekisk) efterföljare till Alexander den stores rike. När riket var som störst omfattade det centrala Anatolien, Levanten, Mesopotamien, Persien, Turkmenistan, Pamir och Indusdalen.
Det var i första hand en efterföljare till det achemenidiska imperiet i Persien och följdes av det islamiska kalifatets (Rashidun-riket) erövring och styre från 650- till 660-talen e.Kr. Senare blev en stor del av detta område en del av det umayyadiska riket och sedan det abbasidiska riket.
Den seleukidiska dynastin hade över 30 kungar från 323 till 63 f.Kr.
Grundande och viktiga härskare
Riket grundades av Seleukos I Nikator, en av Alexanders generaler, som efter Alexanders död (323 f.Kr.) etablerade sig som härskare över stora delar av östliga provinser. Efter maktkampen mellan diadokerna konsoliderade Seleukos sina besittningar genom erövringar och allianser. Andra framstående härskare var Antiochos III den store, som genomförde omfattande fälttåg i öst och väst, och Antiochos IV Epifanes, känd för både kulturpolitik och konflikter med judeiska grupper.
Territoriell utbredning och administrativa centra
På sin höjd omfattade riket områden från dagens Turkiet och Levanten i väst till delar av dagens Afghanistan och Pakistan i öst. Administrationen byggde delvis vidare på achemenidiska strukturer men styrdes i hög grad från väljda storstäder grundade eller omorganiserade av seleukiderna:
- Antiochia (i Syrien) — en av rikets viktigaste metropoler i väst.
- Seleucia på Tigris — ofta använd som administrativ huvudstad i Mesopotamien.
- Flera nya städer (polis) grundades eller ombildades för att sprida grekisk kultur och säkra kontrollen.
Kultur, ekonomi och samhälle
Det seleukidiska riket var ett möte mellan grekisk (hellenistisk) kultur och lokala traditioner. Grekiska språk och institutioner dominerade elit- och stadsnivåerna, medan lokala språk, religioner och administrativa modeller ofta bevarades ute i provinserna. Städerna fungerade som centra för handel, konstmöten och utbildning. Ekonomin byggde på jordbruk, skatteintäkter och internationell handel längs vägar som senare blev delar av silk road-trafiken.
Religiöst kännetecknades perioden av synkretism: grekiska gudar och kultiska former mötte persiska, mesopotamiska och indiska traditioner. I öst bidrog kontakterna till kulturella fenomen som senare kallas grekisk-buddhistisk konst i Gandhāra.
Militär och konflikter
Den seleukidiska militären var en klassisk hellenistisk styrka med tungt infanteri (falanx), kavaleri och belägringsartilleri. Riket var nästan ständigt inblandat i krig:
- Konflikter med andra diadok-stater, särskilt det ptolemeiska Egypten om kontroll över Levanten.
- Konfrontationer med romarna som kulminerade i förlusten vid Magnesia (190 f.Kr.) och fredsfördraget i Apameia (188 f.Kr.), som kraftigt försvagade rikets inflytande i Anatolien.
- Upprepade problem i öst: avsöndringar som det grekisk-baktriska riket och så småningom ett starkare parthiskt välde som under 200–100 f.Kr. trängde in i Mesopotamien och Persien.
Nedgång och slutet på seleukiddynastin
Från omkring 200 f.Kr. försvagades riket successivt genom inre splittringar, lokala uppror och yttre angrepp. De grekisk-baktriska kungadömena i öst och det parthiska expansionen i väst delade upp makten. År 63 f.Kr. avslutades det sista reella seleukidiska väldet när den romerske generalen Pompejus omorganiserade östra Medelhavsområdet — efter det kvarstod endast bräckliga rester och klientkungadömen. Därmed upphörde seleukidernas dominans, även om efterverkningarna av deras stadsbyggnad, kultur och handel levde vidare.
Arv
Det seleukidiska rikets viktigaste arv är den spridning av hellenistisk kultur, stadsbildning och handelsnätverk som band samman Medelhavsområdet med centralasien och Indien. Genom grundandet av flera nya städer och administrativ omorganisation påverkade seleukiderna regionernas demografi, konst och vetenskap under flera generationer. Hellenistiska element som kombinerades med lokala traditioner lade grunden för kulturella möten som formade senare epoker, inte minst under parthernas och senare imperiers styre.
Delningen av Alexanders rike (323-281 f.Kr.)
Alexander den store hade erövrat det persiska imperiet men dog senare ung och lämnade sitt enorma imperium med delvis helleniserad kultur utan en vuxen arvinge.
Imperiet förvaltades av en regent vid namn Perdikcas år 323 f.Kr. och territorierna delades upp mellan Alexanders generaler, som därmed blev satraper, i samband med Babylons delning. Ledare som tyckte att de borde ha mer startade krig för att få det. Snart kämpade de olika delarna av imperiet mot varandra.
Det tidiga seleukidiska riket
Seleukos I Soter var en av Alexanders generaler som fick en del av det enorma imperium som Alexander hade skapat. Han fick enorma landområden i Syrien, Babylon, Anatolien och till och med så långt ut som till Indien. När Perdikcas dödades i ett politiskt mord av Ptolemaios av Egypten splittrades det imperium som knappt hölls ihop sedan. Det seleukidiska riket expanderade snabbt och tog så småningom delar av Thrakien i väster och avancerade förbi Indus i öster.
Seleukos I drabbade flera gånger samman med sin sydliga rival om makten, den ptolemeiska dynastin. Den ptolemeiska dynastin kontrollerade större delen av Egypten och länderna runt omkring, och skulle vid många tillfällen slåss mot det seleukidiska riket om kontrollen över Syrien. Seleukos I erövrade stora delar av Anatolien och förberedde sig på att invadera Makedonien när han mördades. Detta satte för tillfället stopp för det seleukidiska rikets ambitioner i Grekland. Efter Seleukos I:s död ägnade hans arvingar mycket av sin tid och sina pengar åt att försöka upprätthålla det enorma imperium som de hade ärvt. I detta lyckades de ganska bra, men imperiets vidsträckta omfattning trotsade försöken från Seleukos' efterträdare att kontrollera det effektivt.
Frågor och svar
Q: Vad var det Seleukidiska riket?
S: Det seleukidiska riket var en hellenistisk stat som efterträdde Alexander den stores imperium.
F: Vilka områden omfattade det seleukidiska riket när det var som störst?
S: Det seleukidiska riket omfattade som mest centrala Anatolien, Levanten, Mesopotamien, Persien, Turkmenistan, Pamir och Indusdalen.
F: Vilket imperium efterträddes främst av det seleukidiska imperiet?
S: Det seleukidiska riket efterträdde i första hand det akemenidiska riket i Persien.
F: Vilket rike erövrade och styrde över Seleukidernas rike från 650-talet till 660-talet e.Kr.
S: Det islamiska kalifatet (Rashidunimperiet) erövrade och styrde över Seleukidernas rike från 650-talet till 660-talet e.Kr.
F: Vad hände senare med stora delar av det seleukidiska rikets område?
S: En stor del av det seleukidiska rikets område blev en del av det umayyadiska riket och därefter det abbasidiska riket.
F: Hur många kungar hade den seleukidiska dynastin?
S: Den seleukidiska dynastin hade över 30 kungar från 323 till 63 f.Kr.
F: Vilken var tidsramen för det seleukidiska riket?
S: Det seleukidiska riket existerade från 323 till 63 f.Kr.
Sök