Teleskop: guide till historia, typer och hur de fungerar

Komplett guide till teleskop: historia, typer och hur de fungerar — välj rätt modell, lär dig teknik och få praktiska tips för amatör- och astronomisk stjärnskådning.

Ett teleskop (från forngrekiska τῆλε, tele "långt" och σκοπεῖν, skopein "titta eller se"; τηλεσκόπος, teleskopos) får astronomiska objekt att synas närmare för blotta ögat. Det är ett viktigt verktyg för astronomi som samlar ljuset och riktar det till en enda punkt. Vissa gör detta med böjda speglar, andra med böjda linser och vissa med båda. Teleskop får avlägsna föremål att se större, ljusare och närmare ut. Galileo var den första personen som använde ett teleskop för astronomi, men han uppfann dem inte. Det första teleskopet uppfanns i Nederländerna 1608. Vissa teleskop, som inte främst används för astronomi, är kikare, kameralinser eller spionglasögon.

Hur teleskop fungerar

Grundidén bakom ett teleskop är att samla in så mycket elektromagnetisk strålning (oftast synligt ljus) som möjligt och skapa en fokuserad bild. De viktigaste faktorerna är:

• Öppning (apertur) – diameter på linsen eller spegeln. Ju större öppning desto mer ljus kan samlas in, vilket gör svaga och avlägsna objekt synligare och förbättrar teleskopets upplösning.
• Fokus och optisk design – linser (refraktorer) eller speglar (reflektorer) används för att föra ljuset till en bildpunkt. Vissa konstruktioner kombinerar båda (katadioptriska system).
• Okular – när teleskopet används av ett öga krävs ett okular som består av två eller flera mindre linser för att förstora bilden. Utan okular kan ögat inte fokusera bilden korrekt. Vid användning med kamera eller vetenskapliga instrument kan okular uteslutas.
• Upplösning och diffraktion – den minsta detalj teleskopet kan urskilja beror på aperturen och våglängden. Atmosfärisk turbulens (seeing) kan begränsa upplösningen för markbaserade teleskop.

Typer av teleskop

Det finns flera huvudtyper, var och en med sina för- och nackdelar:

• Refraktorer – använder en eller flera linser framme. Bra kontrast och enkel användning, men dyra och tunga för stora aperturer.
• Reflektorer (Newton) – använder en huvudspegel och en sekundär spegel. Ger mycket stor öppning för pengarna; newtonianska teleskop är vanliga bland amatörer.
• Dobsonians – en enkel, billig variant av Newton-teleskop monterad på ett markvänligt stöd; populär bland amatörer för stora öppningar.
• Katadioptriska system (Cassegrain, Schmidt–Cassegrain, Maksutov) – kombinerar speglar och korrekterande linser och ger kompakt design och god bildkvalitet, populärt för både amatörer och proffs.
• Radioteleskop – fungerar som stora antenner och tar emot radiovågor; formen är ofta en stor skål.
• Infraröda teleskop – arbetar på värmevåglängder och måste hållas kylda eftersom varma föremål avger infrarött ljus som kan störa mätningarna.
• Röntgen- och gammastrålningsteleskop – eftersom dessa högenergetiska fotoner lätt går igenom material används särskilda metoder, till exempel speglar i flera ringar som reflekterar strålarna i mycket sned vinkel (s.k. grazing incidence). Dessa instrument placeras ofta i rymden, eftersom jordens atmosfär blockerar mycket av denna strålning.

Monteringar, styrning och spårning

Teleskop monteras på stativ med olika egenskaper:

• Alt-azimutmontage – rör sig i höjd (altitud) och riktning (azimut). Enkla att använda, vanliga för stora moderna professionella teleskop. För elektronisk spårning (särskilt vid astrofotografering) korrigeras fälrotationen i mjukvara eller med extra utrustning.
• Ekvatoriellt montage – en av axlarna är parallell med jordens rotationsaxel. När det är korrekt inställt (polarjusterat) kan teleskopet följa stjärnor med rörelse endast kring en axel, vilket underlättar långtidsexponeringar.

Ett så kallat "Go-to"-teleskop har motoriserad styrning och kan automatiskt peka mot valda objekt. Go-to-system finns både på alt-az- och ekvatoriella montage. Viktigt att notera: polarjustering görs när man har ett ekvatoriellt montagesystem och innebär att monteringens rotationsaxel pekar mot Polaris (på norra halvklotet) så att spårning blir enklare och mer exakt.

Professionella instrument och rymdteleskop

Moderna observatorier använder mycket stora speglar (ibland segmenterade, som hos Keck) och avancerade tekniker som adaptiv optik för att kompensera atmosfärisk turbulens. Många rymdteleskop placeras i omloppsbana eller i specialbanor för att undvika störningar från jordens atmosfär och för att få åtkomst till våglängder som annars blockeras. Sådana rymdteleskop kan observera i infrarött, ultraviolett, röntgen och andra band.

Vetenskapliga tillämpningar

• Astrofotografi – teleskop kopplade till CCD-kameror (Charge-Coupled Devices) används för att ta långtidsbilder av svaga objekt; detta utvecklas ständigt med bättre sensorer och styrsystem.
• Spektroskopi – delar upp ljuset för att analysera kemisk sammansättning, temperatur, hastighet (via dopplereffekt) etc.
• Sökningar – vissa teleskop används för att söka efter nya objekt, t.ex. okända asteroider eller supernovor.
• Radioastronomi – studier av pulsarer, molekylmoln och kosmisk bakgrundsstrålning med stora antenner eller antennmatriser.

Amatörastronomi

Teleskop används inte bara av professionella forskare. Amatörer bidrar ofta med observationer av kometer, variabla stjärnor, meteorer och upptäckter av nya små kroppar. Amatörteleskop är vanligtvis mindre och mer prisvärda. Några råd för nybörjare:

• Välj apertur först – större öppning ger mer ljus och bättre upplösning.
• Fundera på transport och montering – Dobsonians är bra för portabilitet och stora öppningar.
• Tänk på atmosfäriskt "seeing" och ljusförorening; välj mörkare platser för svaga objekt.
• Lär dig kollimation (justera speglar) och låt teleskopet tempereras till utomhustemperatur för skarpare bilder.

Begränsningar och tekniska lösningar

Markbaserade teleskop påverkas av atmosfären, vilket begränsar detaljer. Lösningar inkluderar adaptiv optik och placering av instrument i rymden. För mycket högenergetisk strålning (röntgen, gamma) används specialmetoder, och instrumenten måste ofta vara i bana eftersom jordens atmosfär absorberar dessa våglängder.

Teleskop används främst för att titta på himmelsobjekt som stjärnor, planeter, galaxer och nebulosor, men tekniken har också vardagliga tillämpningar inom t.ex. fjärranalys och kommunikation. Tekniken fortsätter utvecklas med bättre sensorer, större speglar, och nya våglängder som öppnar fler fönster till universum.

När du utforskar astronomi som hobby eller professionellt är det bra att läsa mer, prova olika typer av teleskop och delta i lokala astronomiföreningar för praktisk erfarenhet och tips.

Frågor och svar

F: Vad är ett teleskop?

F: Vem uppfann det första teleskopet?

F: Hur fungerar teleskop med bara ögat?

F: Vilken typ av teleskop behövs för att följa objekt på den djupa himlen?

F: Vad är amatörteleskop?

F: Finns det typer av teleskop som upptäcker våglängder som vi inte kan se?

F: Vad används teleskop huvudsakligen till?

Sök med bokstav