One Unit (Västpakistan) – programmet som förenade provinserna 1954–1955

One Unit (Västpakistan) 1954–1955: hur Pakistans federala program förenade provinserna, förändrade maktbalansen och formade politiken — en skarp historisk analys av orsaker och konsekvenser.

One-Unit var titeln på ett program som lanserades av Pakistans federala regering för att slå samman de fyra provinserna i Västpakistan till en homogen enhet, som en motvikt mot den numeriska dominansen av de etniska bengalerna i Östpakistan (numera Bangladesh). Enhetsstrategin tillkännagavs av premiärminister Muhammad Ali Bogra den 22 november 1954. Den 5 oktober 1955 utfärdade Iskander Mirza (Pakistans tillförordnade generalguvernör) en förordning som förenade hela Västpakistan i vad som blev känt som "One Unit Scheme".

Bakgrund och syfte

Efter delningen av Brittiska Indien 1947 stod Pakistan organisatoriskt och politiskt inför stora utmaningar. Den nya staten bestod av två geografiskt åtskilda delar — Öst- och Västpakistan — med stora skillnader i befolkning, språk och regionala intressen. Regeringens officiella motivering till One-Unit-projektet var att skapa administrativ effektivitet, förenkla styret och uppnå politisk paritet mellan Öst- och Västpakistan i nationella organ. Man hoppades att en enad västlig enhet skulle motverka den numeriska övervikten hos bengalerna i öst och göra förhandlingar på federal nivå enklare.

Genomförande

I praktiken innebar One-Unit att de dåvarande provinsindelningarna i västra delen av landet — bland annat Punjab, Sindh, North-West Frontier Province och Baluchistan — samt flera förutvarande furstestater och administrativa enheter sammanslogs till en enda provins kallad West Pakistan. Det formella beslutet fattades i oktober 1955 och den nya, enhetliga provinsadministrationen fick kontroll över många frågor som tidigare hanterades av de enskilda provinserna.

Vad som slogs ihop

• De fyra huvudsakliga provinserna i väst: Punjab, Sindh, North-West Frontier Province (numera Khyber Pakhtunkhwa) och Baluchistan.
• Flera mindre furstestater och administrativa områden, exempelvis Bahawalpur och Khairpur, integrerades i den nya enheten.

Konsekvenser och kritik

One-Unit väckte snabbt kritik och motstånd från många håll. Mindre provinser och etniska grupper i väst upplevde att beslutet innebar en förlust av regionalt självstyre och kulturellt inflytande. Kritiker menade att centraliseringen gynnade de största och mest inflytelserika grupperna (särskilt i Punjab) och att lokala språk, rättigheter och politisk representation försvagades.

Andra följder var ökad politisk polarisering och misstro mellan regionerna. Även om avsikten var att skapa balans mellan Öst- och Västpakistan, bidrog One-Unit till spänningar både inom västra delen av landet och mellan de två delarna av Pakistan.

Avskaffande och eftermäle

One-Unit-systemet förblev i kraft under flera politiska omvälvningar fram till slutet av 1960-talet. Systemet avskaffades formellt 1 juli 1970, då de tidigare provinserna återställdes och flera furstestater återfick eller fick omdefinierad administrativ status. Avskaffandet var en del av en bredare omorganisation av landets politiska struktur under den period som följde militärstyret.

I efterhand ses One-Unit ofta som ett exempel på hur stark centralisering och försummelse av regionala identiteter kan förvärra politiska spänningar i ett mångfacetterat samhälle. Diskussioner om balansen mellan effektiv central styrning och respekt för regional autonomi återkommer i analyser av Pakistans tidiga politiska historia.

Sök med bokstav