Pando – aspkoloni i Utah, en 80 000 år gammal klonal organism

Pando — 80 000 år gammal aspkoloni i Utah. Världens äldsta klonorganism: 47 000 träd på 47 ha. Hotas av multhjort och tillväxtstopp — unik naturarv.

Pando (latin för "jag sprider ut"), även känd som den darrande jätten, är en koloni av aspar i Utah. Träden som utgör kolonin är genetiskt identiska kloner och härstammar från samma rotklump. Kolonin består av cirka 47 000 enskilda stammar (stammarna är de individuella träden ovan jord) och täcker ett område på ungefär 43 hektar (cirka 106 acres). Trädens rötter är sammankopplade och delar en gemensam genetisk uppsättning, vilket gör Pando till en enda klonal organism snarare än en samling särpräglade träd. En enskild asp blir normalt inte äldre än 100–130 år; nya stammar skjuter upp från rotsystemet medan äldre stammar dör tillbaka. Hela rotklumpen har uppskattats vara mycket gammal — ofta citerat är ett värde runt 80 000 år — men åldern är osäker och har diskuterats bland forskare. Vissa studier ger snävare och mer konservativa åldersintervall, så Pando beskrivas bäst som en av jordens mest långlivade och storskaliga levande klonorganismer, även om exakt ålder är omtvistad.

Hur Pando fungerar

Pando består av trädarten quaking aspen (Populus tremuloides). Kolonin förökar sig huvudsakligen vegetativt genom rotskott (suckers) som växer upp till nya stammar från det delade rotsystemet. Eftersom stammarna är genetiskt identiska kallas gruppen en klon. Denna klonala tillväxt gör att den underliggande organismen kan överleva längre än enskilda trädstammars livslängd.

Hot och bevarande

Pando hotas av flera faktorer, däribland betning och nedbetning av unga skott av hjortdjur och andra betare, konkurrens från andra trädslag, förändrad brandregim samt klimatrelaterade stressfaktorer som längre och torrare perioder. I regionen har mänsklig påverkan — till exempel rovdjursminskning, förändrad markanvändning och jakttryck — bidragit till förändrade djurpopulationer och ökade betestryck på aspens uppvuxna plantor. Däremot är det viktigt att notera att multhjortarnas (Odocoileus hemionus) förekomst i området är naturlig; problemet är snarare att människans aktiviteter har förändrat ekosystemets balans och lett till högre återväxtmortality för asparna.

Flera åtgärder har prövats för att hjälpa Pando att återhämta sig, till exempel:

• uppsättning av betesskydd (stängsel) för att skydda unga rotskott från djurbetning
• kontrollerade bränder eller återinförande av brand som verktyg för att främja aspens naturliga förnyelse
• borttagning av konkurrerande barrträd som kan skugga asparna
• övervakning och forskning för att förstå rekrytering, genetik och hälsa i rotklumpen

Forskning och status

I studier från 2000‑talet har forskare använt bland annat flygfoton, genetiska analyser och fältundersökningar för att bedöma Pandos tillstånd. En analys av flygfoton visade att kolonins utbredning inte ökat märkbart under de senaste 30–40 åren, vilket väckte oro för att rekryteringen av nya stammar är otillräcklig för att upprätthålla kolonins hälsa på längre sikt. Pando ligger i Fishlake National Forest och har utsetts till National Natural Landmark, men den har ingen formell global utrotningsstatus som art eftersom det handlar om en enskild klonal organism bestående av många trädstammar.

Sammanfattningsvis är Pando ett anmärkningsvärt exempel på klonal livskraft och långsiktig överlevnad, samtidigt som dess framtid är beroende av aktiv förvaltning och åtgärder mot överbetning, konkurrens och klimatrelaterade påfrestningar.

Frågor och svar

F: Vad är Pando?

F: Hur många träd består kolonin i Pando av?

F: Hur gammal är hela organismen i Pando?

F: Hur är trädens rötter i Pando sammanlänkade?

F: Vilken är den äldsta kända levande organismen på jorden?

F: Vad är ett hot mot Pando?

F: Har Pando vuxit i storlek under de senaste 30-40 åren?

Sök med bokstav