Papaya (Carica papaya) – tropisk frukt och örtartad växt, ursprung & odling

Allt om papaya (Carica papaya) — ursprung, odlingstips, klimatkrav och användning av den tropiska frukten. Lär dig odla och skörda papaya hemma.

Papaya är en högväxt örtartad växt i släktet Carica, vars ätbara frukt också kallas papaya. Den är ursprungligen hemmahörande i den tropiska regionen i Amerika, huvudsakligen från södra Mexiko till Centralamerika. Nu odlas dessa växter i alla tropiska regioner i världen.

Papaya är en tropisk växt och behöver ett varmt klimat för att växa och producera frukt. De klarar inte av låga temperaturer.

Detta är nu den enda arten i släktet. Som ett resultat av genetisk forskning har de andra arterna placerats i tre nya släkten.

Utseende och biologiska fakta

Papaya (Carica papaya) är en snabbväxande, örtartad planta som kan bli 3–10 meter hög. Den har en upprätt, ofta grenfri stam med stora, palmatiskt flikiga blad i toppen. Blommorna sitter i klasar direkt på stammen och kan vara hanliga, honliga eller tvåkönade (hermafroditiska) beroende på plantans könstyp. Frukterna är avlånga eller rundade, 10–50 cm långa, med grönt skal som mognar till gult, orange eller rött och ett sött, saftigt kött med ett hålrum fullt av svarta, runda frön.

Viktiga egenskaper: papain (ett proteolytiskt enzym) finns i den gröna frukten och i växtens mjölkiga latex, vilket gör den användbar som köttmörningsmedel och i vissa medicinska tillämpningar. Latex kan också orsaka hudirritation hos känsliga personer.

Odling och krav

Papaya trivs i varmt och fuktigt klimat utan frost. För att lyckas med odling rekommenderas:

• Plats med full sol och skydd mot kraftig vind (stammen är ömtålig).
• Väl dränerad, näringsrik jord med pH kring 5,5–7,0.
• Regelbunden vattning; plantan är känslig för både torka och vattenloggning.
• Skydd mot frost — temperaturer under cirka 0–2 °C kan skada plantan.
• Gödsel regelbundet; papaya är produktiv och kräver god tillgång på kväve, fosfor och kalium samt micronäringsämnen.
• Plantavstånd ofta 2–3 meter för god luftcirkulation och ljusinsläpp.

Plantering, förökning och könsval

Papaya förökas vanligtvis med frö; plantor blommar och ger frukt redan efter 6–12 månader under goda förhållanden. Eftersom plantorna kan vara hanliga, honliga eller hermafroditiska är det i kommersiell odling vanligt att välja hermafroditiska sorter eller gröna ympade plantor för att säkra självpollinering och jämn fruktsättning. Vid fröodling kan man behöva flera plantor för att få tillräckligt många hon- eller hermafroditiska individer.

Skötsel

• Vattning: regelbunden, särskilt i torka. Undvik långvarig vattenmättnad.
• Näring: använd balanserade gödselmedel ofta, gärna uppdelat över säsongen.
• Beskärning: begränsad beskärning behövs; ta bort skadade eller korsande grenar samt döda blad.
• Stöd: unga plantor kan behöva staking vid blåsiga lägen.

Sjukdomar och skadedjur

Papaya angrips av flera sjukdomar och skadedjur som kan begränsa skörden:

• Papaya ringspot virus (PRSV) — en av de allvarligaste virussjukdomarna som kan ge mosaikmönster och snedvridna frukter.
• Fungal sjukdomar som Phytophthora (rot- och stammenröta) i dåligt dränerad jord.
• Insekter som bladlöss, trips och sköldlöss kan skada plantor och sprida virus.

Förebyggande åtgärder inkluderar frisk plantmaterial, god dränering, växtskyddsnät och bekämpning av vektorer. Resistenta sorter och virusfritt plantmaterial används där det är möjligt.

Skörd och förvaring

Frukt skördas vanligtvis när skalet börjar få färg (grönt till gult/orange beroende på sort). Papaya mognar snabbt efter skörd — frukten kan skördas vid delvis mognad och eftermogna i rumstemperatur. Hela, mogna papayor har kort hållbarhet i rumstemperatur; kylning (ca 7–10 °C) förlänger hållbarheten något, men temperaturen får inte vara för låg då frukten är frostkänslig och känslig för kyla.

Användning

Papaya äts färsk, i sallader, smoothies, desserter och som ingrediens i exotiska maträtter. Omogen grön papaya används i matlagning (t.ex. thailändsk papayasallad, som "som tam"). Enzymet papain används för att mörna kött och i vissa läkemedel och hudvårdsprodukter. Fröna har en stark, pepprig smak och kan användas i mindre mängder som krydda.

Näringsinnehåll och hälsoaspekter

Papaya är rik på C-vitamin, karotenoider (inklusive betakaroten), fibrer och antioxidanter. Konsumtion bidrar till vitaminintag och matsmältning (papain hjälper nedbrytning av proteiner). Personer med latexallergi eller känslighet för proteolytiska enzymer bör vara försiktiga eftersom papaya innehåller latex och papain.

Sorter och kommersiell odling

Det finns flera kommersiella sorter som valts fram för stor fruktstorlek, färg och motståndskraft mot sjukdomar. I många regioner preferreras hermafroditiska sorter för enhetlig fruktsättning. Globalt odlas papaya i tropiska och subtropiska områden i Sydamerika, Afrika, Asien och vissa delar av Medelhavsområdet under gynnsamma mikroklimatiska förhållanden.

Sammanfattningsvis är papaya en värdefull tropisk frukt med både kulinariska och industriella användningsområden. Den kräver varmt klimat, väl dränerad jord och aktiv skadedjurs- och sjukdomskontroll för att ge god avkastning.

Växten

Det är en stor växt, som ett träd, utan grenar. Det är en örtartad växt eftersom stammen inte har mycket trä och förblir mjuk och grön tills den dör. Den enda stammen blir 5 till 10 meter hög med alla blad på toppen. Bladen är stora, 50-70 cm breda.

Vissa växter har perfekta blommor (med kvinnliga och manliga organ), medan andra växter har blommor med endast ett kön (kvinnligt eller manligt).

I allmänhet är frukten oval till nästan rund och i vissa fall liknar den ett stort päron. Frukterna är 15-50 cm långa och 10-20 cm breda och väger upp till 9 kg.

Fruktens skal är tunt och segt och äts inte eftersom det är för bittert. Först är skalet grönt, men det blir gult när frukten är mogen och redo att ätas. I en mogen frukt är fruktköttet gult, orange, rosa och till och med ljusrött. Inne i frukten finns det många små svarta frön.

Papayafrönplantor.

Sök med bokstav