Papaya
Papaya är en högväxt örtartad växt i släktet Carica, vars ätbara frukt också kallas papaya. Den är ursprungligen hemmahörande i den tropiska regionen i Amerika, huvudsakligen från södra Mexiko till Centralamerika. Nu odlas dessa växter i alla tropiska regioner i världen.
Papaya är en tropisk växt och behöver ett varmt klimat för att växa och producera frukt. De klarar inte av låga temperaturer.
Detta är nu den enda arten i släktet. Som ett resultat av genetisk forskning har de andra arterna placerats i tre nya släkten.
Namn
Släktet Carica fick det namnet av Linné eftersom växternas blad liknar det vanliga fikonets (Ficus carica) blad.
Det vanliga namnet kommer från Taíno-ordet papáia som i spanskan ändrades till papaya, det ord som används mest i världen, med vissa ändringar. I Australien och vissa länder i Karibien kallas frukten för papaja eller pawpaw, men en annan nordamerikansk växt, Asimina triloba i Annonaceae-familjen, har också det namnet.
Det franska namnet på frukten är papaye och papayer på växten. På portugisiska heter frukten mamão, papaia eller ababaia och trädet mamoeiro eller papaeira. I Kerala är den allmänt känd som "curry mathi" På spanska finns det andra namn än papaya. På Kuba kallas den fruta bomba utom i de östra provinserna där papaya används. I Dominikanska republiken, Los Llanos (Venezuela) och östra centrala Colombia heter den lechosa. I Argentina och Paraguay kallas frukten mamón.
Andra namn och översättningar finns på Wiktionary.
Växten
Det är en stor växt, som ett träd, utan grenar. Det är en örtartad växt eftersom stammen inte har mycket trä och förblir mjuk och grön tills den dör. Den enda stammen blir 5 till 10 meter hög med alla blad på toppen. Bladen är stora, 50-70 cm breda.
Vissa växter har perfekta blommor (med kvinnliga och manliga organ), medan andra växter har blommor med endast ett kön (kvinnligt eller manligt).
I allmänhet är frukten oval till nästan rund och i vissa fall liknar den ett stort päron. Frukterna är 15-50 cm långa och 10-20 cm breda och väger upp till 9 kg.
Fruktens skal är tunt och segt och äts inte eftersom det är för bittert. Först är skalet grönt, men det blir gult när frukten är mogen och redo att ätas. I en mogen frukt är fruktköttet gult, orange, rosa och till och med ljusrött. Inne i frukten finns det många små svarta frön.
Papayafrönplantor.
Använder
Mogen papaya äts färsk efter att man tagit bort skalet och kärnorna, men ibland skärs den i små bitar och blandas med andra frukter till en fruktsallad. Papayor som inte är helt mogna kan skäras i bitar och kokas med socker och ätas som dessert. I tropiska områden är det mycket populärt att ta papayasaft, efter att ha tagit bort skalet och fröna; denna saft kan blandas med mjölk för att göra smoothies.
Gröna papayor, de som inte är mogna, äts i vissa asiatiska länder i sallader, curries och soppor, men de bör kokas innan de äts. Unga blad och stjälkar tillagas också som grönsaker. Grön papaya används i det thailändska köket, både rått och tillagat.
Papaya är en källa till järn och kalcium, en bra källa till vitamin A, B och riboflavin och en utmärkt källa till C-vitamin (askorbinsyra).
Latexet (en saft som liknar mjölk) från de gröna frukterna, bladen och stjälken är rikt på papain, ett enzym som bryter ner hårda köttfibrer. Papain är en komponent i produkter (köttmjukgörare) som säljs i butiker och som används för att göra köttet mjukare innan det tillagas.
Papayafrön har en pepprig smak och är en bra ersättning för svartpepparkorn.
