Persiskt inflytande på urdu: ursprung, skriftsystem och litteratur

Utforska persiskt inflytande på urdu: dess ursprung, persisk-arabiska skriftsystemet Nasta'liq och rik litteraturtradition från ghazal till nazm

Det persiska språket påverkade bildandet av många moderna språk i Mellanöstern, Centralasien och Sydasien, inklusive urdu. Detta inflytande syns i ordförråd, litterära former, stilideal och i skriftsystemet.

Historiskt ursprung och språkmöten

Efter den turkisk- persiske Mahmud av Ghaznis och de Ghaznavidiska erövringarna av Sydasien började ett språk utvecklas som tog in element från chagatai, arabiska, persiska och från olika lokala indiska dialekter. Det tidiga språket kallades Zaban-e-Ordu ("arméns språk") och fungerade som ett hov- och kontaktmål bland soldater, administratörer och befolkningen. Namnet förkortades så småningom till urdu, medan folkliga benämningar som lashkari eller lashkari Zaban också användes. Språket formades i mötet mellan persisktalande och turkisktalande muslimska soldater och den lokala befolkningen, och det fortsatta kontaktnätet med persisk kultur genom handel, administration och litteratur stärkte påverkan.

Skriftsystem och kalligrafi

Under persiskt inflytande antogs den persiska varianten av den arabiska skriften för urdu, i synnerhet den kalligrafiska stilen Nasta'liq. Nasta'liq kännetecknas av ett flytande, sluttande utseende med täta ligaturer och estetisk balans, vilket gjort den populär i bok- och diktproduktion. För att återge ljud från de indiska språken lades ytterligare grafem till den persisk-arabiska skriften.

• Exempel på tecken som införts eller anpassats i urdu-skriften är bland annat retroflexa konsonanter och specialtecken: ٹ, ڈ, ڑ, samt nasalmarkören ں och det särskilda slutliga ے.
• Urdu skrivs från höger till vänster och använder många ligaturer, vilket historiskt försvårade tryckteknik och tidig typografi. Modern datorisering och Unicode har gjort Nasta'liq mer tillgängligt i digital publicering.

Grammatikaliska och stilistiska influenser

Urdu är i grunden ett indoariskt språk morfosyntaktiskt, men litterär urdu har absorberat flera persiska grammatiska och stilistiska drag. Till exempel har den enklastiska ezāfe (bindningspartikel i persiskan) påverkat poetiska konstruktioner i urdu, och den traditionella användningen av takhallus (poetens signatur eller pseudosignerat namn i en ghazal) är direkt hämtad från persisk litterär sed. Dessa element finns särskilt i den formella, litterära registret snarare än i vardagsspråket.

Lexikon: lånord och semantisk påverkan

Persiskan bidrog med ett stort antal lånord till urdu, särskilt inom områden som administration, konst, kultur, etikett och abstrakta begrepp. Många eleganta och högstämda ord i urdu kommer från persiskan och används framför allt i skrift och i formell tal. Exempel på vanliga persiska lånord i urdu (och deras ungefärliga betydelser) är:

• dil (hjärta)
• ishq (passionerad kärlek)
• zindagi (liv)
• adab (hövlighet, litterära konventioner)
• dastān (berättelse)

Dessa ord och många fler bidrog till att skapa ett särskilt "högregister" i urdu som ofta kallas för rekhta eller literärt urdu, där persisk-orienterade uttryck ersätter eller kompletterar inhemska termer.

Litteratur och poetiska former

Många persiska litterära former fördes över till urdu och blev centrala i dess litterära kanon. Bland dessa återfinns ghazal, qasida, marsia och nazm. Dessa genrer bidrog till en stark sammansmältning av iranska och sydasiatiska estetiska drag.

Några framstående namn i urdu-litteraturen som visar detta gränsöverskridande inflytande är:

• Amir Khusro – en mångspråkig författare och poet som skrev på både persiska och den tidiga formen av urdu; hans verk läses än i dag i Syd- och Centralasien.
• Mir Taqi Mir och Mirza Ghalib – centrala ghazalpoeter som kombinerade persisk poetisk teknik med urdu-lexikon och känsla.
• Allama Iqbal och senare poeter som Faiz Ahmed Faiz – som utvecklade modern urdu-poesi och använde persisk-influerade former med politiskt och filosofiskt innehåll.

Modern betydelse och funktion

Urdu har i modern tid en stark nationell och kulturell roll. I Pakistan är urdu nationellt bindspråk och gemensamt kulturellt uttryck, och i Indien är det ett av de officiellt erkända språken med rik litterär tradition. Film, musik (särskilt sångtexter i sydasiatisk film), nyhetsmedia och populärkultur har stor användning av ett persiskt färgat urdu-vokabulär. Ett konkret exempel på persiskt inflytande i modern officiell användning är att Pakistans nationalsång är i hög grad persiskt präglad.

Sammanfattning

Det persiska inflytandet på urdu är djupt och mångfacetterat: det omfattar skrift (Nasta'liq), ett stort lager av lånord, litterära former och stilideal samt vissa poetiska grammatiska konstruktioner. Samtidigt förblir urdu ett indoariskt språk i grunden. Resultatet är en rik, hybrid tradition som förenar iranska och sydasiatiska språkliga och kulturella element.

Frågor och svar

F: Vilket språk påverkade bildandet av urdu?

F: Hur påverkade turkisk-persiska Mahmud av Ghazni utvecklingen av urdu?

F: Vad hette Zaban-e-Ordu ursprungligen?

F: Vilken skrift används för att skriva urdu?

Fråga: Vem var en berömd författare som skrev på olika sätt mellan persisk och urdu-litteratur?

Fråga: Vilka är några distinkt persiska former som har införlivats i urdu-litteraturen?

Fråga: Hur speglar Pakistans nationalsång Pakistans band till Persien?

Sök med bokstav