Plinius komedi- och tragedivillor var två romerska villor som ägdes av Plinius den yngre på 1000-talet.
Korrigering: Plinius den yngre levde under sen 1:a och tidigt 2:a århundradet e.Kr. (cirka 61–c.113 e.Kr.). Han var en framstående romersk advokat, statsman och brevskrivare som ägde flera sommervillor vid Comosjön i norra Italien. Bland dessa nämner han i ett bevarat brev till sin vän Voconius Romanus särskilt två favoriter som han kallade Villa Commedia och Villa Tragedia.
I brevet beskriver Plinius hur villornas namn anknyter till de klassiska teaterformerna. Den villa som låg högre upp på en kulle mot sjön fick namnet "Tragedias" därför att den liknades vid tragediaktörer som bar höga plattformsstövlar (latin: cothurnus). Den villa som låg nere vid vattenbrynet kallade han "Komedi" efter de komiska skådespelarnas platta tofflor (latin: soccus). Plinius framställer därmed en bild av landskapet som om det själv deltog i ett teaterstycke: höjd för det dramatiska och låg nivå för det lättsammare.
Plinius ger också detaljerade, målade iakttagelser av Komedi‑villan: terrassen var mjukt böjd som sjöns strand, och han kunde till och med fiska direkt från sitt sovrumsfönster. Han säger att det var som att ligga i sin säng i Komedi‑villan och ligga i en fiskebåt på sjön — ett uttryck för hur nära vattnet huset stod.
Båda villorna förstördes för länge sedan och deras exakta läge är omdebatterat. Många forskare menar att tragedivillan låg i Bellagio, en liten stad vid Comosjön, eftersom den platsens topografi stämmer väl med Plinius beskrivning av en villa på en kulle ovanför vattnet. För Komedievillan finns flera teorier och ingen säker konsensus.
Historikerna har pekat på flera möjliga platser genom århundradena. Paolo Giovio (1483–1552) menade på 1500‑talet att Komedievillan låg under vatten nära byn Lenno, en uppfattning som också framfördes av geografen Abraham Ortelius (1527–1598). Å andra sidan upptäcktes 1876 ett romerskt mosaikgolv och många romerska mynt i Lierna, en annan liten stad vid Comosjön. Denna fyndplats har fått många att tro att rester av Komedievillan kan finnas där. Även den franske geografen Élisée Reclus skrev i början av 1900‑talet att Lierna var platsen för en av Plinius' villor, utan att specificera vilken.
Arkeologiska och historiska tolkningar försvåras av landskapets förändringar genom årtusendena — sjönivåer har varierat, strandlinjer har förskjutits och byggnadsmaterial har återanvänts. Moderna undersökningar kombinerar skriftliga källor, topografiska analyser och undersökningar av botten och stränderna för att pröva tidigare hypoteser, men inga entydiga bevis har ännu framkommit som fastställer villornas exakta lägen.
Intresset för Plinius villor lever också i konst och litteratur. År 1751 publicerade John Boyle, 5th Earl of Orrery, sin engelska översättning av Plinius brev. I den illustrerades beskrivningen av Komedi‑villan med en fantasibild ritad av Samuel Wale. Konsthistorikern Pierre de la Ruffinière du Prey har noterat att Wales teckning påminner om Alexander Popes villa vid Themsen i London — en intressant koppling eftersom Pope var vän med John Boyle.
Sammanfattningsvis utgör Plinius' brev en ovärderlig källa till hur en romersk villa vid Comosjön kunde vara utformad och hur ägaren upplevde platsen, men de arkeologiska spåren av Villa Commedia och Villa Tragedia saknar än så länge en definitiv identifiering. De föreslagna platserna — Bellagio, Lenno och Lierna — är idag intressanta resmål för den som vill följa Plinius fotspår och uppleva den miljö vid Comosjön som inspirerade honom.
