I musik är portamento en gradvis glidning från en ton till en annan. Det liknar ett glissando, men skiljer sig både i längd och i hur det används: ett glissando skrivs ofta uttryckligen in i notbilden av kompositören och kan vara en lång, tydlig glidning över flera oktaver eller mer. Ett portamento är vanligen mycket kortare — oftast en subtil övergång mellan två toner som ligger nära varandra — och fungerar primärt som ett uttrycksmedel snarare än som ett noterat effektgestaltning.

Hur portamento låter och används: Portamento skapar en mjuk, sångbar förbindelse mellan två toner. Inom sång kan det vara en liten, känslomässig glidning när en sångare förbinder två intonationspunkter i en fras. I stråkinstrument, särskilt violin, viola och cello, uppstår portamento när spelaren flyttar fingret på strängen utan ett helt tydligt avbrott i ljudet — det är en naturlig del av instrumentens möjligheter att variera intonationen och uttrycket. I blåsinstrument och på trombon sker glidningar på andra sätt men kan ändå ge portamento-liknande effekter.

Skillnad mot glissando och notering: Ett glissando är oftast tydligt avsett och noterat som en effekt (till exempel en lång, sluttande linje eller ordet "gliss."), medan portamento ofta inte skrivs ut utan tolkas av utövaren. I noter kan portamento anges med förkortningen "port." eller med en liten vågform eller slur beroende på utgivning och tradition, men mycket av traditionen kring portamento ligger i stil och tolkning snarare än i strikt notskrift.

Historik och stilutveckling: Under första halvan av 1900-talet var portamento ett vanligt uttrycksmedel, särskilt inom operasång och violinframföranden; många tidiga inspelningar visar omfattande användning av portamento som en del av den tidens etablerade stil. Under det senaste halvseklet har trenden gått mot en renare, mer separerad tonframställning i många genrer — musiker och sångare uppmanas ofta att undvika överdrivet glidande mellan toner. Trots det används portamento fortfarande medvetet i många stilistiska sammanhang, särskilt i opera och romantiska solopartier, där en måttfull glidning kan förstärka uttrycket.

Användning i olika musikstilar och instrument: Portamento förekommer i klassisk musik, folkmusik, pop och jazz, och instrumenten varierar i hur enkelt det går att utföra det. Stråkinstrument och röst lämpar sig naturligt för portamento; på gitarr och stol (slide guitar) kan man få fram liknande effekter med glidning längs strängarna. Piano kan inte utföra genuint portamento i samma mening, men pianister kan åstadkomma en känsla av sammanbindning genom pedalanvändning och frasering. Inom elektronisk musik finns ofta en "portamento" eller "glide"-inställning på syntar som bestämmer hur snabbt tonhöjd smetar mellan noter.

Tolkning och smak: Huruvida portamento är lämpligt är i stor utsträckning en fråga om stil och personlig smak. Används det sparsamt kan det ge värme och sångbarhet; används det för ofta kan det uppfattas som sentimentalt eller otidsenligt. Musikutövare och dirigenter tar ofta stilhistoriska hänsyn — vad var brukligt i den period eller tradition verket kommer från — när de bestämmer hur mycket portamento som passar i en given tolkning.