Musikalisk not | en liten bit av ljud, liknande en stavelse i talat språk

Musik

I vissa västerländska länder, som Storbritannien, Tyskland och USA, tilldelas noterna (i betydelsen tonhöjder) en bokstav i alfabetet i enlighet med deras tonhöjd. Från lägst klingande till högst klingande: A, B, C, D, E, F, G. Detta mönster upprepas, så efter G kommer A. Detta A är en oktav högre än det första A.

Eftersom det finns 12 toner i västerländsk musik kan dessa 7 toner ha modifieringar (symboler eller ord som ändrar dem). De två viktigaste modifieringarna är sharps, som höjer tonhöjden ett halvt steg, och flats, som sänker tonhöjden ett halvt steg. Symbolen för en sharp är ♯ (som hash-symbolen (amerikansk: nummersymbol): #). Symbolen för en flat är ♭ (som ett kursivt b med liten bokstav). För att avflata eller avskärpa en ton skrivs naturalsymbolen ♮ före tonen. När du skriver i ord (som på den här sidan) skrivs symbolerna efter notnamnet, till exempel: "B♭" betyder B-dur och "F♯" står för Fis. När man skriver i notskrift skrivs dock tecknen för flat, sharp eller natural före noten. Ett sätt att komma ihåg detta är att säga: om tecknet kom efter noten skulle det vara för sent och du skulle redan ha spelat den, så det måste stå före så att du vet vad som kommer.

Sharps och flats kan också skrivas i tonartssignaturer. Nyckelsignaturen skrivs i början av stycket och upprepas i början av varje rad. Den anger de skärpningar och dalar som kommer att vara regelbundna i stycket.

Två andra modifieringsmetoder är dubbla sharps, som höjer tonen ett helt steg, och dubbla flats, som sänker tonen ett helt steg. Dessa är mycket mindre vanliga än de enkla skarp eller flat, men kan ändå förekomma i vissa typer av musik. Symbolen för dubbel sharp är × och symbolen för dubbel flat är ♭♭. Till exempel är E♭♭♭ ett annat namn för D. Detta kallas en enharmonisk motsvarighet. En annan enharmonisk motsvarighet är C och B♯.

Andra anteckningsnamn

I vissa språk, till exempel de romanska språken (spanska, portugisiska, franska, italienska och rumänska), heter tonerna Do, Re, Mi, Fa, Sol, La, Si (eller Ti) i stället för C, D, E, F, G, A, B. Denna notation kallas solfege i USA. Dessa noter är fokus för en sång i The Sound of Music.

Trumset har inga noter, de har platser på manuskriptet där varje rad betyder varje trumma, varje symbol betyder varje cymbak på satsen - hur många gånger man ska slå på den i vilken hastighet och hur många slag i en takt som vanligtvis visas som 4/4 och man räknar 1 2 3 4 i varje takt.