Programmusik
Programmusik (eller "programmusik" på amerikansk engelska) är musik för instrument som beskriver något eller berättar en historia. Det är motsatsen till "absolut musik" som inte försöker beskriva något, utan bara låter som ett stycke. Programmusik var mycket populär på 1800-talet även om en del programmusik skrevs tidigare.
Historia
Vissa kompositörer under renässansen och barocken skrev musik som beskrev strider. Antonio Vivaldi skrev en mycket berömd uppsättning av fyra konserter för violin och stråkar som kallas De fyra årstiderna. Varje sats beskriver saker som händer under årets årstider, t.ex. fåglarna som sjunger på våren, snöiga vinterdagar osv.
I början av 1800-talet skrev Beethoven en pastoralsymfoni, Symfoni nr 6 "Pastorale", som beskriver det fridfulla livet på landsbygden. Detta sätt att låta musiken beskriva saker och ting blev mycket populärt bland romantiska kompositörer. Mendelssohn skrev "konsertouvertyrer" som inte hade något att göra med en opera utan helt enkelt var korta musikstycken för orkester som berättade en historia. Hebrides Overture, till exempel, beskriver känslan av hur havet sköljer in i Fingals grotta i de skotska inre Hebriderna.
Franz Liszt gjorde programmusiken mycket populär i sina symfoniska dikter. Hector Berlioz' Symphonie Fantastique beskriver en berättelse som han själv har hittat på om en man som drömmer om en kvinna han älskar. Kvinnan han älskar representeras av en melodi som hörs på olika sätt under symfonin. Den kallas idée fixe (franska för "fast idé"). Detta sätt att koppla ett tema (melodi) till en person ledde till Wagners användning av ledmotiv i sina operor där en melodi kopplas till en person, händelse eller idé. I början av 1800-talet skrev Richard Strauss flera symfoniska dikter där han ofta använder ett ledmotiv för att beskriva den person som det handlar om. Bland annat Don Juan, Don Quijote och Ein Heldenleben (En hjältes liv).
