Fattigdomen i Indien är en

Fattigdomen i Indien är en viktig fråga. Indien har några av de fattigaste människorna i världen.

Indiens regering säger att fattigdomsgränsen på landsbygden är ₹ 816 per månad och ₹ 1000 per månad i städerna. Detta innebär att många människor inte har tillräckligt med pengar. Indiens föreslagna men ännu inte antagna officiella fattigdomsgräns är ₹972 (14 US-dollar) i månaden på landsbygden och ₹1 407 (21 US-dollar) i månaden i städerna.

I Indien är det genomsnittliga kaloribehovet för en genomsnittlig man 2400 kalorier per dag på landsbygden och 2100 kalorier per dag i städerna.

I den senaste rapporten från Indiens planeringskommission (Tendulkarkommittén) från 2012 rapporterades att 26 procent av alla människor i Indien lever under den internationella fattigdomsgränsen på 1,25 US-dollar per dag. Under det senaste decenniet har fattigdomen minskat stadigt och nivåerna har sjunkit från 37,2 % 2004-05 till 29,8 % 2009-10. Antalet fattiga människor beräknas nu uppgå till 250 miljoner.

Analys

År 1947 var medelinkomsten i Indien ungefär densamma som i Sydkorea. Sydkorea blev ett utvecklat land på 2000-talet, men inte Indien.

Under de första 40 åren följde Indien den ekonomiska planeringen i sovjetisk stil, nationaliseringsprogram och statligt ägande av industrin. Dess ekonomiska tillväxt låg i genomsnitt på cirka 3,5 procent, medan asiatiska ekonomier som Sydkorea i genomsnitt växte mer än dubbelt så snabbt per år. Justerat för befolkningstillväxten i Indien ökade dess inkomst per capita med 1,49 % per år, medan inkomsterna för sydkoreaner - rika och fattiga - ökade snabbt.

Indiens ekonomi i sovjetstil innefattade "Licence Raj": de omfattande licenser, regler och byråkrati som krävdes för att starta och driva ett företag i Indien mellan 1947 och 1990. Licensradion var ett resultat av Indiens beslut att ha en planekonomi, där alla aspekter av ekonomin kontrolleras av staten. Licenser gavs endast till ett fåtal utvalda personer. Korruptionen blomstrade under detta system. Under detta system skapade landet få arbetstillfällen och lite välstånd. Den utbredda fattigdomen kvarstod.

Den labyrintiska byråkratin ledde ofta till absurda restriktioner - upp till 80 myndigheter måste uppfyllas innan ett företag kunde få tillstånd att producera, och staten bestämde vad som skulle produceras, hur mycket, till vilket pris och vilka kapitalkällor som skulle användas.

- BBC

Gatubarn i Indien som säljer snacks och drycker till busspassagerare.

Frågor och svar

F: Vad är fattigdomsgränsen för landsbygdsområden i Indien?

F: Vad är fattigdomsgränsen för stadsområden i Indien?

F: Vad är Indiens föreslagna officiella fattigdomsgräns?

F: Vad är det genomsnittliga kaloribehovet för en genomsnittlig man på landsbygden i Indien?

F: Vad är det genomsnittliga kaloribehovet för en genomsnittlig man i urbana områden i Indien?

Fråga: Hur många procent av befolkningen i Indien faller under den internationella fattigdomsgränsen?

F: Hur har fattigdomsnivåerna i Indien utvecklats under det senaste årtiondet?

Sök med bokstav