Prestel – brittiskt Viewdata-videotexsystem och förgångare till internet

Prestel — det brittiska Viewdata‑videotexsystemet som banade väg för internet. Läs om teknik, abonnenter 1979–1994 och dess historiska arv.

Prestel var varumärket för det brittiska postkontorets Viewdata-teknik. Det var ett interaktivt videotex-system som utvecklades i slutet av 1970-talet och lanserades kommersiellt 1979. Det nådde högst 90 000 abonnenter i Storbritannien och såldes slutligen av BT 1994.

Tekniken var en föregångare till dagens onlinetjänster. I stället för en dator användes en tv-apparat som var ansluten till en särskild terminal för att ta emot information från en fjärrdatabas via en telefonlinje. Tjänsten erbjöd tusentals sidor med allt från konsumentinformation till finansiella uppgifter, men med begränsad grafik.

Teknik

Prestel byggde på Viewdata-principen: en enkel terminal eller en adapter till en vanlig tv-apparat kopplades till en analog telefonledning och kommunicerade med en central server. Informationen presenterades som sidformat text med enkla semigrafiska blocktecken för att skapa primitiv grafik och rutor. Sidor organiserades med nummersystem (sifferkoder) vilket gjorde det möjligt att hoppa direkt till en viss sida.

Systemet hade låg överföringshastighet och ofta asymmetrisk kommunikation (snabbare nedladdning än uppladdning), vilket begränsade interaktiviteten. Navigation skedde med piltangenter eller numeriska val, och vissa tjänster stödde enkla formulär och meddelandesystem för tvåvägskommunikation.

Användning och innehåll

Prestel användes av både konsumenter och företag. Typiska innehållstyper var:

• Produktkataloger och postorderinformation
• Finansiella tjänster såsom aktiekurser och bankinformation
• Nyheter och väder
• Jobbannonser och offentliga tjänster
• Boknings- och köptjänster (tidiga former av e-handel)
• Utbildningsmaterial och informationssidor för företag
• Enkla community-funktioner och meddelanden

Historia och nedgång

Prestel var en av flera videotex-lösningar som utvecklades i slutet av 1970-talet. I Frankrike fanns Minitel, som blev mycket mer utbrett, och i Storbritannien fanns också sändningstjänster som teletext (t.ex. Ceefax) som fungerade annorlunda eftersom de skickade bildtext som en del av TV-sändningarna. Prestel försökte kombinera informationsdistribution med interaktivitet över telefonlinjer.

Tjänsten växte sakta men nådde aldrig massmarknadsgenomslag på samma nivå som senare internet eller vissa nationella videotex-system. Under 1980- och början av 1990-talet minskade användningen i takt med att persondatorer, onlinetjänster med högre kapacitet och slutligen World Wide Web blev tillgängliga för allmänheten. BT avvecklade och sålde verksamheten 1994.

Arv och betydelse

Prestel är viktigt i digitalhistoria eftersom det var en tidig kommersiell implementering av idén att leverera interaktiv information till hushåll. Det introducerade många användare för begrepp som fjärråtkomst till databaser, online-kataloger och enkel interaktivitet — föregångare till dagens webb, nätbank och e-handel.

Tekniken visade också både möjligheterna och begränsningarna hos tidig onlineteknik: goda idéer för innehåll och tjänster, men begränsad upplevelse på grund av låga bandbredder och enkla gränssnitt. Idag studeras Prestel och andra videotex-system ofta av IT-historiker och museer som exempel på hur tidiga nätverkstjänster fungerade och hur de banade väg för senare utveckling på nätet.

Sök med bokstav