Proposition (påstående): definition och sanningsvärde i logik och filosofi

Proposition (påstående): Förklaring av definition, sanningsvärde och skillnader i logik och filosofi — tydligt, exempelrikt och pedagogiskt.

Proposition (ibland kallad påstående) är en grundläggande term inom filosofi och logik. En proposition är innehållet i ett påstående — det som kan sägas vara sant eller falskt — och tillskrivs ett sanningsvärde. Det innebär att propositionen anger ett faktum eller ett påstående om världen som i princip kan vara sant eller falskt. Många lärare och studenter använder termerna påstående och proposition som synonymer, men inom språk- och logikstudier gör man ofta skillnad mellan en språklig sats (en mening) och den propositionella innehållstyp som satsen uttrycker.

Sats, mening och proposition

Det är viktigt att skilja mellan en språklig mening (sats), dess individuella uttalande (token) och den abstrakta propositionen (typ) som flera olika meningar kan uttrycka. Två olika satser kan vara olika rent språkligt men ändå uttrycka samma propositionella innehåll. Exempel: "Snow is white" (på engelska) och "Schnee ist weiß" (på tyska) är olika meningar men uttrycker samma proposition: snö är vit. När två satser betyder samma sak sägs de vara synonyma i betydelsen att de delar samma propositionella innehåll.

Sanningsvärde, bivalens och andra synsätt

Ett centralt drag hos en proposition är dess sanningsvärde — att den är antingen sann eller falsk. Inom klassisk logik gäller ofta principen om bivalens (varje proposition är antingen sann eller falsk) och lagen om det uteslutna tredje (antingen P eller ¬P). Men inom logiken och filosofin finns alternativa synsätt:

• Intuitionistisk logik och verifierbarhetstänkande förnekar ibland klassisk bivalens i alla fall (särskilt för satser som rör oändliga konstruktioner eller matematikens existenspåståenden).
• Tre- och flervärd logik tillåter fler än två sanningsvärden, till exempel "sant", "falskt" och "obestämt" eller grader av sanning.
• Teorier med sanningsvärdesglapp (gaps) eller dialetheism (där vissa satser kan vara både sanna och falska) utmanar klassiska antaganden.

Typer av propositioner och klassisk logik

I aristoteliska logiken betraktas satser som kategoriska påståenden med subjekt och predikat, exempelvis "Alla människor är dödliga" eller "Sokrates är en människa". Dessa påståenden bekräftar eller förnekar att ett predikat gäller ett subjekt. I modern logik arbetar man ofta med:

• Atomära propositioner — grundläggande påståenden som inte är uppbyggda av andra påståenden.
• Sammanfogade (komplexa) propositioner — byggda med logiska operatorer (konjunktion, disjunktion, negation, implikation) utifrån atomära delar.
• Tautologier — propositioner som är sanna oberoende av atomernas sanningsvärden, samt kontradiktioner — de som alltid är falska.
• Kontingenta påståenden — de som kan vara sanna i vissa omständigheter och falska i andra.

Betydelse, översättning och synonymi

Propositionens innehåll är oberoende av språklig form: samma proposition kan uttryckas med olika ord eller i olika språk. Det leder till frågor om meningsidentitet och översättning: när uttrycker två formuleringar verkligen samma proposition? I praktiken analyseras detta genom kriterier för sanningsvillkor (vilka världstillstånd gör propositionen sann) och genom semantisk teori.

Filosofiska problem och propositioners ontologi

Det finns olika uppfattningar om vad propositioner i grunden är:

• Realister ser propositioner som abstrakta objekt med en bestämd identitet oberoende av språk.
• Nominalister eller språkcentrerade teorier ser propositioner som sätt att beskriva meningar eller satser, inte som fristående objekt.
• Andra riktningar, till exempel Frege och Russell, utvecklade teorier om innehåll och sinnestillstånd för att förstå hur satser refererar och får sanningsvillkor.

Propositioner spelar också en central roll i diskussioner om propositionella attityder (t.ex. tro, tvivel, önskan), där samma proposition kan vara föremål för olika attityder beroende på subjektet.

Verifierbarhet och logisk positivism

Enligt den logiska positivismen betraktas påståenden som meningslösa om deras sanningsvärde inte kan fastställas empiriskt eller genom logisk analys. Därför ansågs till exempel vissa metafysiska eller teologiska påståenden—såsom frågor om gudars existens—inte ha kognitivt innehåll i positivisternas ögon eftersom de inte erbjöd testbara sanningsvillkor. En logisk positivist skulle därför tycka att uttalanden som "Gud existerar" eller "Gud existerar inte" saknar logisk betydelse i avsaknad av verifierbara sanningskriterier. Denna ståndpunkt har kritiserats och vidareutvecklats i efterföljande filosofiska debatter.

Sammanfattning

En proposition är det innehåll som ett påstående uttrycker och som kan ha ett sanningsvärde. Den är oberoende av den språkliga form som används för att uttrycka den och kan analyseras både i traditionell (aristotelisk) och modern logisk terminologi. Frågor om sanningsvärden, bivalens, propositionens natur och kriterier för meningsfullhet är centrala för både logik och filosofi och har lett till en mångfald av teorier och debatter.

Frågor och svar

F: Vad är en proposition?

F: Hur representeras påståenden?

F: Kan två olika påståenden betyda samma sak?

F: Vilken typ av mening använder den aristoteliska logiken för en sats?

F: Vad säger den logiska positivismen om påståenden vars sanningsvärde inte kan avgöras?

Sök med bokstav