Sju dödssynder: ursprung, lista och betydelse i kristendomen
Upptäck de sju dödssynderna: ursprung, lista och deras betydelse i kristendomen. Historisk bakgrund, Dante‑influens och moraliska tolkningar för dagens troende.
Ursprung och historisk utveckling
Idén om ett begränsat antal grundläggande synder som ger upphov till andra laster har sina rötter i den tidiga kristna asketiska traditionen. Redan på 300–400‑talen formulerade östeuropeiska munkar, bland andra Evagrius Ponticus och senare John Cassian, en lista över laster. På 500‑talet gjorde påve Gregorius I (Gregorius den store) en sammanställning som blev den klassiska uppställningen av sju capitula eller huvudsynder. Senare teologer, framför allt Thomas av Aquino, utvecklade analysen vidare och skolastikerna byggde upp mer systematiska förklaringar av viljans attribut och syndernas inbördes förhållanden.
Begreppet fick också litterär spridning — till exempel gestaltas synderna i Den gudomliga komedin av Dante Alighieri, där han använder dem som motiv i Purgatorio. Dantes ordning och tolkning är konstnärligt färgad och skiljer sig i vissa avseenden från teologiska sammanställningar; olika medeltida och senare traditioner ger därför något olika listor och rangordningar.
Vad menas med ”dödssynder”?
Uttrycket ”dödssynder” (på latin ofta peccata capitalia eller peccata capitalis) syftar inte nödvändigtvis på synd som leder till fysisk död, utan på grundsynder eller huvudsynder: laster som är upphov till många andra särskilda synder. Inom katolsk teologi skiljer man också mellan dödssynder (mortal sins) och lindrigare förseelser (venial sins); de sju huvudsynderna betraktas som rotsyndernas slagschema snarare än en lista över varje möjlig individuell överträdelse.
Lista över de sju dödssynderna
Det finns flera sätt att ange ordningen, men de sju som ofta förekommer i tradition och undervisning är (med vanliga svenska benämningar och kort förklaring):
- Högmod (superbia) – överdriven självkänsla och stolthet, att ställa sig själv över andra eller över Gud. Dante sammanfattade detta som "kärlek till sig själv förvrängd till hat och förakt för sin nästa".
- Avund (invidia) – missunnsamhet och bitterhet över andras goda; en vilja att beröva andra deras lycka eller framgång. Dante skrev att avund är "kärlek till sitt eget bästa som förvrängs till en önskan att beröva andra människor deras bästa".
- Vrede (ira) – överdriven eller orättfärdig ilska, hämndbegär och hat, snarare än rättfärdig vrede riktad mot orättfärdiga handlingar. Dante talade om kärlek till rättvisa som perverteras till hämnd.
- Slöhet (accidia eller acedia) – lathet i andliga eller praktiska uppgifter, likgiltighet inför det som bör göras; i medeltida teologi innebär det ett misslyckande att älska Gud av hela hjärtat, sinne och själ.
- Girighet (avaritia) – överdriven lust efter ägodelar, pengar eller makt; att värdera materiella ting högre än det goda i sig. Som exempel nämns ibland konsumtionsföremål i moderna termer, till exempel luftkonditionering, herrgårdar, lyxbilar och sportbilar, men kärnan är den omättliga viljan att äga mer än vad som behövs eller är rättmätigt.
- Frosseri (gula) – överdrivet ätande eller drickande och slöseri med skapelsens gåvor; en kärlek till njutning i sådan grad att den tar över förnuft och medkänsla. Dante kallade det "överdriven kärlek till njutning".
- Lust (luxuria, ofta översatt som otukt) – okontrollerat sexuellt begär eller en överbetoning av sensualitet som tar över kärleken till Gud och nästa. I Dantes formulering blir sådan kärlek till andra så överdriven att den minskar den kärlek man kan ge Gud.
Observera att ordningen kan variera mellan olika författare och traditioner. I Dantes gudomliga komedi finns en specifik dramatisk ordning av synderna på Purgatorios terrasser som reflekterar hans poetiska och teologiska tanke, och den följer inte alltid samma rangordning som i systematisk teologi.
Varför kallas de ”dödssynder” och hur hör de ihop?
Tanken är att dessa synder är "kapitala" i meningen att de är huvudorsaker till många andra synder; de angriper viljan och kärleken och kan leda människor bort från Gud och från ett kärleksfullt liv tillsammans med andra. Många av synderna hänger samman — till exempel kan stolthet (högmod) ge näring åt girighet eller frosseri, och slöhet kan underbygga andra laster genom passivitet.
Latinska namn och minnesregler
De latinska namnen på synderna är ofta uppgivna som superbia, avaritia, luxuria, invidia, gula, ira och accidia. Ett medeltida latinskt mnemoniskt ord som ibland nämns är saligia (bildat av initialerna i de latinska termerna). På engelska finns enklare minneshjälpmedel som PEG'S LAW (Pride, Envy, Gluttony, Sloth, Lust, Avarice, Wrath).
Betydelse i kristen undervisning i dag
I modern katolsk katekes (den officiella katekes) behandlas de sju dödssynderna som uttryck för förvrängd moralisk vilja, men katekesens stora tyngdpunkt för moral ligger fortfarande i de tio budorden och i saligprisningarna (bergspredikan) som grund för kristet handlande och dygd.
Motsatsen: dygderna
Traditionellt kopplas till varje dödssynd en motsvarande dygd som motverkar dess verkan. De sju himmelska dygderna kan anges som: kyskhet (chastity), måttfullhet (temperance), välgörenhet eller kärlek (charity), nitälskan eller flit/diligence, ödmjukhet (humility), mildhet (patience) och generositet (generosity). Dessa dygder tränas för att vända lustar och laster till konstruktiva, kärleksfulla handlingar.
Sammanfattning
De sju dödssynderna är ett historiskt och teologiskt ramverk för att förstå grundläggande mänskliga laster som kan leda till andra synder. De har utvecklats i kyrkans tradition, fördjupats av teologer och illustrerats i litteratur. I praktisk moralteologi är syftet med begreppet att hjälpa människor att identifiera och bekämpa vanor som skadar relationen till Gud och medmänniskor.
Hieronymus Bosch (1450-1516): De sju dödssynderna.
Bestraffningar
Enligt den gudomliga komedin finns det straff för dem som dör med obekända dödssynder.
Lustfuls befinner sig i den andra cirkeln av Inferno. Där blåser de runt av en stark vind, utan hopp om att någonsin få vila. Detta beror på att lusten är så mäktig att den kan blåsa runt en utan behov eller mål.
Gluttons befinner sig i den tredje cirkeln. Där tvingas de ligga i ett slags slask som är tillverkat av iskallt regn, svart snö och hagel. Detta brukade symbolisera vad de gjort av sitt liv.
De giriga befinner sig i den fjärde cirkeln. Där kokas de i het olja, det är den bästa olja som pengar kan köpa, men den är fortfarande ganska het och du kommer att förvandlas till guld.
De slöa människorna befinner sig i den femte cirkeln. Där kastas de in i en ormgrop där de tröga måste röra sig för att få bort ormarna från dem i all evighet.
De vredesfulla finns också i den femte cirkeln. Det är en kombinerad cirkel av slöhet och vrede. Deras lemmar slits sönder, eftersom de ursinniga använder sina armar och/eller ben i sin våldshandling.
Frågor och svar
F: Vad är de sju dödssynderna?
S: De sju dödssynderna, även kända som kardinalsynder, är typer av synder inom den kristna läran. De omfattar stolthet, girighet, vrede, avund, lust, frosseri och slöhet.
F: Varifrån kommer begreppet de sju dödssynderna?
S: Begreppet de sju dödssynderna har sitt ursprung hos ökenfäderna som kände igen sju eller åtta onda tankar.
F: Nämns de sju dödssynderna i Bibeln?
Svar: Nej, de nämns inte i Bibeln.
F: Hur har de sju dödssynderna porträtterats i konst och litteratur?
S: De sju dödssynderna skildrades i målningar och dekorationer på kyrkor samt i äldre läroböcker.
F: Vad är motsatsen till dessa typer av synder?
S: Motsatsen till dessa typer av synder är kända som de sju himmelska dygderna.
F: Vilken typ av ondska bildar dessa beteenden eller vanor?
S: Dessa beteenden eller vanor bildar direkt annan ondska.
F: Hur många onda tankar kände ökenfäderna igen?
S: Ökenfäderna kände igen antingen 7 eller 8 onda tankar.
Sök