Regnmätare
En regnmätare är ett instrument som används av meteorologer och hydrologer för att mäta nederbörd (t.ex. regn, snö, hagel eller snöblandning) under en viss tid. Den mäts vanligtvis i millimeter. Regnmätare är ett meteorologiskt instrument för att bestämma nederbördsdjupet (vanligtvis i mm) som inträffar över en enhetsyta (vanligtvis en meter i kvadrat) och därmed mäta nederbördsmängden. En millimeter uppmätt nederbörd motsvarar en liter nederbörd per kvadratmeter.
Vanligtvis används en avsmalnande tratt av koppar eller polyester med standardmått för att samla regnvattnet i en sluten flaska eller cylinder för efterföljande mätning. Mätaren sätts i öppen mark med trattens kant upp till 30 cm över markytan. Vissa mätare är kalibrerade så att regnmängden kan avläsas direkt, medan den för andra måste beräknas utifrån vattendjupet i behållaren och trattens dimensioner.
Den andra typen av regnmätare är den autografiska mätaren, som kan vara av typen med tippande sifon eller tippande hink. Registreringsdiagrammet på en autografisk regnmätare är monterat på en trumma som drivs av ett urverk och vanligtvis roterar runt en vertikal axel en gång om dagen. I en regnmätare med tippande sifon förskjuter regnvattnet i en uppsamlare en flottör så att en märkpenna som är fäst vid flottören gör ett kontinuerligt spår på pappret. De två hinkarna i en regnmätare med tippande hinkar vilar på en sväng så att när den ena hinken har fått 0,2 (eller 0,5 mm) regn tippar den av gravitationen, tömmer regnvattnet och låter den andra hinken börja samla in regnvatten. Under tippningen stängs en elektrisk strömbrytare som utlöser en närliggande autografisk inspelare som registrerar varje "tippning", vilket ger en ganska kontinuerlig registrering av nederbörden och, i en mer sofistikerad form, även av nederbördsintensiteten. Regnmätare måste placeras på en så representativ plats som möjligt, men valet av plats är svårt eftersom många nederbördshändelser är mycket aggregerade. Kung Sejong den store var den man som introducerade regnmätare för världen. Det finns för- och nackdelar med detta instrument.
Standardregnmätare
Frågor och svar
F: Vad är en regnmätare?
S: En regnmätare är ett instrument som används av meteorologer och hydrologer för att mäta flytande nederbörd (regn) under en viss tid. Det mäts vanligtvis i millimeter och tum.
F: Hur fungerar en regnmätare?
S: En avsmalnande tratt av kvicksilver eller polyester av standarddimension gör att regnvattnet samlas i en innesluten flaska eller cylinder för efterföljande mätning. Regnmätaren placeras på öppen mark med trattens kant upp till 30 cm över markytan. Vissa mätare är kalibrerade så att regnmängden kan avläsas direkt, medan den för andra måste beräknas utifrån vattendjupet i behållaren och trattens dimensioner. Den andra typen av regnmätare är den autografiska mätaren, som kan vara antingen tippbar eller tippbar. Registreringsdiagrammet på en autografisk regnmätare är monterat på en trumma som drivs av ett urverk och vanligtvis roterar runt en vertikal axel en gång om dagen. I en tippande siphonregnetapp förskjuter regnvattnet i en uppsamlare en flottör så att en märkpenna som är fäst vid flottören gör ett kontinuerligt spår på papper. De två hinkarna i en regnmätare med tippande hinkar vilar på en sväng så att när den ena hinken har fått 0,2 (eller 0,5 mm) regn så tippar den på grund av gravitationen, töms ut och låter den andra hinken börja samla in under tippningen, och när den elektriska strömbrytaren är stängd så registrerar en närliggande autografisk inspelare varje "tippning", vilket ger en ganska kontinuerlig registrering av nederbörden och en mer sofistikerad form av även nederbördsintensiteten.
F: Vem introducerade regnmätaren?
S: Kung Sejong den store var ansvarig för att regnmätare infördes i världen.
F: Vilka är fördelarna/nackdelarna med att använda detta instrument?
S: Fördelarna är dess förmåga att exakt mäta flytande nederbörd över tiden och dess bärbarhet, vilket gör det lätt för meteorologer och hydrologer att snabbt och effektivt göra mätningar på olika platser utan att behöva flytta stor utrustning till flera platser, vilket de skulle ha varit tvungna att göra tidigare. Nackdelarna är bl.a. att det är svårt att välja lämpliga platser eftersom många nederbördshändelser är mycket aggregerade, vilket gör att det ibland är svårt, om inte omöjligt, att göra exakta avläsningar.
