Res Gestae Divi Augusti (latin: "Den gudomlige Augustus' gärningar") är ett kortfattat, epigrafiskt verk där Romarrikets förste kejsare redovisar sina egna prestationer och offentliga handlingar. Textens fullständiga ursprungliga inskrift ristades enligt antika vittnesmål på bronsskivor utplacerade vid Augustus mausoleum, men dessa original har inte överlevt. Verket har däremot bevarats i flera avskrifter från provinsinskrifter, varav den mest omfattande och bäst bevarade dualspråkiga versionen återfinns i Ankara; den är särskilt viktig för vår kännedom om textens ordalydelse.

Innehåll och uppbyggnad

Res Gestae är ofta redigerad i ett flertal korta avsnitt som sammanfattar Augustus officiella titulatur, de ämbeten och befogenheter han innehade, militära segrar, ekonomiska bidrag till folket och staden Rom, byggnadsverk, gåvor till armén och senaten samt hans filantropiska donationer. Textens ton är framhävande och självpresentationen betonar gärna återställandet av fred och republikaniska institutioner samtidigt som den skildrar hur offentliga krafter och folket stött hans maktövertagande.

Original, kopior och språk

De ursprungliga bronsplåtarna vid mausoleet är borta, men flera stencirkler i imperiets provinser återgav texten. Den mest kända bevarade inskriften, ofta omnämnd i källstudier, finns på ett tempel i Ankara och innehåller både latin och grekisk översättning. Därför är Res Gestae ett ovanligt exempel där vi kan jämföra originalspråkets känslor med hur texten renderades för östra provinser. För arkeologer och epigrafer är dessa kopior avgörande källor för Augustustiden.

Syfte och selektivitet

Res Gestae har tydliga propagandistiska inslag: texten framställer ofta Augustus som återställare av ordning och som mottagare av universellt erkännande, samtidigt som den utelämnar eller tonar ned våldsamma moment i hans karriär, exempelvis lagliga förföljelser eller rena maktövergrepp. I en passage beskrivs hans tidigare rival, Marcus Antonius, lakoniskt som en "fraktion" snarare än en jämbördig motståndare. Sådana formuleringar visar hur kejsaren ville styra historieskrivningen och forma eftervärldens bild.

Användning i historieforskning

För historiker utgör Res Gestae ett centralt källmaterial för Augustus politik och image, men texten måste läsas kritiskt och korsrefereras med samtida och efterföljande författare som skrev mer annorlunda eller fyllde i luckor. Verket används både av klassiska historiker och av epigrafiker som ett exempel på självpresentation i Romarriket. Från texten kan forskare rekonstruera åtgärder som finansiella donationer, byggnadsprogram och administrativa reformer, men den saknar ofta interna motiveringar och redovisning av de negativa eller konfliktfyllda aspekterna av Augustus väg till makten.

Betydelse och eftermäle

Res Gestae har stor betydelse för vår förståelse av hur Augustus själv ville bli ihågkommen. Den fungerade samtidigt som officiell memoriestiftelse och som modell för senare kejsarpropaganda. Textens spridning över provinserna och dess tvåspråkiga exemplar gjorde den till ett aktivt verktyg för att kommunicera kejserlig legitimitet. För den som vill studera det augustiska bildbygget är Res Gestae ett oumbärligt, men alltid delvis partiskt, vittnesmål.