Hoppa till innehållet
Hem

Augustus: Romarrikets förste kejsare och arkitekt bakom Principatet

Augustus (63 f.Kr.–14 e.Kr.) avslutade republikens inbördesstrider, införde principatet och genomförde militära, administrativa och kulturella reformer som formade det tidiga romerska riket.

Författare: Skapad: Uppdaterad:

Översikt

Augustus, född Gaius Octavius 63 f.Kr., var den förste romerske kejsaren och en central person i övergången från den romerska republiken till det romerska riket. Efter att ha adopterats av Julius Caesar uppträdde han under många år som Octavianus och konsoliderade så småningom makten. År 27 f.Kr. tilldelade senaten honom hederstiteln Augustus, en milstolpe som markerar starten på det politiska system som kallas principatet. Han dog 14 e.Kr. vid en ålder som vanligen anges i samtida källor.

Bildgalleri

10 Bilder
Château de Versailles, cour de marbre, buste d'Auguste âgé, Vdse 108 02
simple.wikipedia.org · CC BY-SA 3.0

Politisk karriär och maktkonsolidering

Augustus tog makten efter år av inbördeskrig och politiska strider. Hans viktigaste militära seger var i slaget vid Actium mot Marcus Antonius och Kleopatra, vilket säkrade hans överläge i väst. Han byggde sin ställning genom en kombination av formella ämbeten, personligt inflytande i armén och skicklig propagandahantering – bland annat genom mynt, byggnadsprojekt och litterär sponsring.

Titlar och institutionell roll

  • Latinsk beteckning och officiella titlar som användes för honom speglade både religiöst och militärt ledarskap.
  • Han bar titlar som imperator och princeps och tog senare även religiösa ämbeten för att befästa sin auktoritet.
  • Senaten behöll ett offentligt sken av maktdelning, medan Augustus i praktiken kontrollerade armén och nyckelbesluten.

Reformer och styrelseformer

Under hans regeringstid genomfördes en rad administrativa reformer: omorganisering av provinserna, en mer professionell stående armé och uppbyggnaden av praetoriangardet som kejsarens närmaste trupp. Han initierade också rättsliga och ekonomiska åtgärder för att stabilisera statens finanser och främja social ordning. Kulturpolitik och religiös återupplivning, ofta kallad en moralreform, syftade till att skapa legitimitet och en gemensam identitet i riket.

Konstnärligt och monumentalt arv

Augustus satsade på stora byggprojekt i Rom som skulle manifestera fred och ordning – exempelvis altare och forum samt sitt eget mausoleum. Han uppmuntrade litteratur och konstnärer som Virgil och Horatius, vilket bidrog till en blomstringsperiod i romersk kultur. Hans självframställda redogörelse för gärningar, känd genom Res Gestae, spreds för att påverka eftervärldens bild av hans regering.

Betydelse och eftermäle

Augustus ses ofta som den som lade grunden till det långa romerska kejsardömet. Hans lösningar för succession och maktdelning var ofullständiga; efterföljaren Tiberius fortsatt dynastiska och institutionella anpassningar. Historiskt bedöms han förmå att skapa stabilitet efter års kris, men också för att ha ersatt republikanska principer med ett mer personaliserat styre. För fler detaljer om hans liv och politiska kontext, se också samtida och senare källor via länkar som biografiska recensioner, översikter över kejsarmakten och kompletterande forskningssammanställningar (latinska källor, republikens historia, rikets utveckling).

Livet

Octavianus, som han ursprungligen kallades, var adoptivson till den romerska republikens diktator Julius Caesar. Octavianus kom till makten i det andra triumviratet. Detta var tre män som styrde över den romerska republiken: Marcus Antonius, Lepidus och Octavianus.

Alla tre var lojala mot Julius Caesar, den mördade diktatorn som dödades 44 f.Kr. Efter hans död utbröt ett inbördeskrig i Rom mellan de som var lojala mot Caesar och konspiratörerna som leddes av två av Caesars mördare, Brutus och Cassius.

Till en början var Octavianus den yngre partnern i triumviratet. Lepidus hade mer erfarenhet av att regera och Marcus Antonius var en utmärkt militär ledare. Triumviratet besegrade Brutus och Cassius i slaget vid Filippi, 42 f.Kr., till stor del tack vare Antonius ledarskap. Därefter delade de upp republikens ledarskap på tre olika sätt. Antonius tog österut, Lepidus tog Spanien och en del av Nordafrika och Octavianus tog Italien.

Antonius följde i Caesars fotspår genom att åka till Egypten och bli Kleopatras älskare. De fick tre barn tillsammans. Hans frånvaro från Rom gjorde det möjligt för den intelligenta Octavianus att bygga upp ett stöd.

Triumviratet splittrades år 33 f.Kr. och oenighet ledde till inbördeskrig år 31 f.Kr. Antonius besegrades av Octavianus i sjöslaget vid Actium och därefter vid Alexandria. Han begick självmord, liksom hans älskare, Kleopatra VII av Egypten, 30 f.Kr. Lepidus ställdes åt sidan, fick skulden för en revolt på Sicilien och avlägsnades från regeringen. Han dog fredligt i exil i Circeii i Italien år 13 f.Kr.

Efter att ha vunnit maktkampen valdes Octavianus till kejsare av den romerska senaten 31 f.Kr. Han tog namnet Augustus (som betyder "upphöjd"). Han regerade fram till år 14 e.Kr., då hans styvson och svärson Tiberius blev kejsare i hans ställe.

Under hans regeringstid mördades en del av dem som var emot hans regering (särskilt de senatorer som ville bevara den romerska republiken). Han lovade att göra Rom till en republik igen, men i stället utropade han sig själv till överstepräst (Pontifex Maximus). Många tempel i provinserna satte upp statyer av honom som en av sina gudar. Namnet på månaden "augusti" på engelska (och de flesta andra europeiska språk) kommer från honom.

Hans främsta bedrift var skapandet av Romarriket, en politisk struktur som varade i nästan fem århundraden. Han rekryterade och inrättade först pretoriangardet.

 

Gamla källor

Historiker använder ofta Res Gestae Divi Augusti som källa för Augustus. Den skrevs av honom själv som en inskription på hans grav där alla hans bedrifter antecknades.

Historikern Tacitus används ofta av historiker. Han ger ett antiaugustiskt perspektiv, medan många andra källor och historier skrevs för att smickra Augustus (propaganda). Några exempel på sådana författare är Velleius Paterculus, Vergilius och Ovidius. Det mest kända verket av augustansk propaganda är Vergilius Aeneid.

Cassius Dio ger en ganska opartisk beskrivning av Augustus som kejsare: han skrev under en senare kejsares regeringstid.

 

Porträtt

·        

Augustusbuste, Versailles palats, 1600-talet

·        

Augustus byst på ålderns höst, Versailles palatset

 

Relaterade artiklar

Författare

AlegsaOnline.com Augustus: Romarrikets förste kejsare och arkitekt bakom Principatet

URL: https://sv.alegsaonline.com/art/114720

Dela

Källor