Ross 154 (även kallad V1216 Sgr) är en stjärna i den södra zodiakkonstellationen Skytten. Den har en skenbar magnitud på 10,44, så den är alldeles för svag för att kunna ses med blotta ögat, men är lätt nåbar för hobbyastronomer med mindre teleskop. Avståndet till denna stjärna kan uppskattas från parallaxmätningar, vilket placerar den på 9,69 ljusår (2,97 parsec) från jorden. Den är den närmaste stjärnan i den södra stjärnbilden Skytten och en av de närmaste stjärnorna till solen.
Egenskaper
Ross 154 är en röd dvärgstjärna (spektraltyp ungefär M3–M4V) som genererar energi genom kärnfusion av väte i sin kärna. Den har uppskattningsvis 17 procent av solens massa och 24 procent av solens radie, men den utstrålar bara 0,38 procent av solens ljusstyrka. Metallhalten (förekomsten av grundämnen tyngre än helium) är ungefär hälften så stor som i solen. Detta är troligen en ung stjärna med en ålder på mindre än en miljard år.<warg/>
Flare-aktivitet
Stjärnan katalogiserades först av den amerikanske astronomen Frank Elmore Ross 1925. Ross 154 är en tydlig exempel på en flare-stjärna av UV Ceti-typ. Den uppvisar frekventa och snabba utbrott (flares) med en genomsnittlig tid mellan större utbrott på ungefär två dagar. Den första registrerade observa-tionen av sådan aktivitet kom från Australien 1951, då stjärnan ökade i magnitud med 0,4 under ett mindre utbrott. Vid kraftigare flares kan stjärnan normalt öka med 3–4 magnituder, vilket innebär stora kortvariga ökningar i utsänd ljusstyrka över ett brett spektrum.
Röntgen- och högenergiobservationer
Ross 154 är en tydlig röntgenkälla och har detekterats av flera röntgenobservatorier. Den vilande röntgenljusstyrkan är cirka 9 × 1027 ergs s-1. Högenergiutbrott har observerats, bland annat med Chandra-observatoriet, där ett särskilt stort utbrott avgett 2,3 × 1033 erg. Den kraftiga röntgen- och UV-aktiviteten är ett tecken på stark magnetisk aktivitet i stjärnans korona och magnetfält, vanligt hos unga och snurrande röda dvärgar.
Rörelser och närmiljö
Som en relativt nära stjärna uppvisar Ross 154 märkbar egenrörelse över himlen (high proper motion), vilket är typiskt för närliggande stjärnor. Den ligger i ett lokalt stjärnparapet av närbelägna röda dvärgar och används ofta i studier av hur dessa stjärnor utvecklar magnetisk aktivitet och hur sådana förhållanden påverkar kringliggande miljöer och eventuella planeter.
Möjlighet till planeter och observatörsråd
Det finns i nuläget inga allmänt accepterade, bekräftade planetdetektioner kring Ross 154. Den intensiva flare- och röntgenaktiviteten gör det svårare att upptäcka jordlika planeter med konventionella metoder (till exempel genom radialhastighet eller transit), eftersom stjärnans fluktuationer kan maskera planetsignaler. Samtidigt gör just den höga aktiviteten Ross 154 till en intressant måltavla för att studera hur stjärnfläkt och rymdväder påverkar potentiella planetära atmosfärer.
Betydelse för forskning
Ross 154 är viktig för forskning om magnetisk aktivitet hos röda dvärgar, koronafysik och flareprocesser. Eftersom den ligger så nära jorden används den ofta som referens i studier av emission i röntgen- och UV-bandet samt i undersökningar av stjärnors ungdomliga egenskaper. För amatörastronomer är den ett exempel på en aktiv röd dvärg som, trots sin svaghet i synligt ljus, kan ge dramatisk variation i korta tidsserier.
Observationstips: Med en skenbar magnitud på 10,44 krävs åtminstone ett litet teleskop för att se Ross 154. För att studera flare-aktivitet behövs snabba, upprepade fotometriska mätningar eller observationskampanjer i röntgen/UV från professionella instrument.