Denna lista över de närmaste stjärnorna till jorden är uppställd efter avstånd i ljusår (ly). Avstånden är hämtade från parallaxdata som fastställts av Research Consortium on Nearby Stars (eller Recons). Källorna till denna information var Yale Parallax Catalog [Y], Hipparcos [H], Soderhjelm 1999 [S], Tinney 1996 [T]. Stjärnor rör sig, och därför är avstånden endast aktuella.

Cirka 52 stjärnsystem utanför vårt eget, solsystemet, ligger inom 5,0 parsec (16,3 ljusår) från solen. Dessa system innehåller 63 stjärnor. 50 av dessa är röda dvärgar, den överlägset vanligaste typen av stjärnor i Vintergatan. De återstående 13 stjärnorna är mycket kraftigare, som vår egen, och utgörs av de övriga 13. Förutom dessa "riktiga" stjärnor har forskarna identifierat 11 bruna dvärgar (objekt som inte är tillräckligt massiva för att smälta väte) och fyra vita dvärgar. Vita dvärgar är extremt täta kollapsade kärnor som återstår efter att stjärnor som vår sol har förbrukat allt smältbart väte i sin kärna och långsamt tappat sina yttre lager. Trots att dessa 78 objekt befinner sig relativt nära jorden är endast nio tillräckligt ljusstarka i synligt ljus för att kunna ses med blotta ögat från jorden, 6,5 skenbar magnitud. Alla dessa objekt rör sig för närvarande i den lokala bubblan, en region inom Orion-Cygnus-armen i Vintergatan.

Hur mäts avstånden?

De flesta avstånden till de närmaste stjärnorna bestäms genom parallaxmätningar: man observerar en stjärnas skenbara förflyttning mot bakgrundsstjärnorna när jorden kretsar runt solen. Parallaxvinkeln omvandlas till avstånd och anges ofta i parsec (1 parsec ≈ 3,26156 ljusår). RECONS (Research Consortium On Nearby Stars) och kataloger som Yale Parallax Catalog och Hipparcos har varit viktiga för att fastställa dessa värden. På senare tid har även Gaia-satellitens data avsevärt förbättrat noggrannheten för stjärnavstånd.

Vad finns inom 5 parsec (≈16,3 ljusår)?

Inom denna volym finns flera dussin system och nästan åttio objekt totalt (stjärnor, bruna dvärgar och vita dvärgar). Kort sammanfattning:

  • Antal stjärnsystem: ungefär 52.
  • Antal stjärnor: cirka 63 (varav omkring 50 är röda dvärgar).
  • Bruna dvärgar: ~11 – objekt som är för lätta för att upprätthålla hydrogenfusion i kärnan.
  • Vita dvärgar: 4 – täta rester efter stjärnor som liknar solen i ursprung.
  • Synlighet: endast ett fåtal (omkring 9) är ljusstarka nog att ses utan optik under goda förhållanden (skenbar magnitud ≤ ~6,5).

Majoriteten av objekten i närheten är röda dvärgar: små, svala och mycket långt livslängdiga stjärnor som är svaga i synligt ljus, varför de ofta inte syns med blotta ögat trots närheten.

Exempel på några närmaste stjärnor

Nedan några välkända exempel (avstånden är ungefärliga och kan justeras med nya mätningar):

  • Proxima Centauri — ca 4,25 ljusår (närmast oss; röd dvärg, har bekräftade exoplaneter).
  • Alpha Centauri A och B — båda cirka 4,37 ljusår (ett sol-liknande dubbelstjärnesystem).
  • Barnard's Star — ca 5,96 ljusår (en snabb rörelse över stjärnhimlen, röd dvärg).
  • Wolf 359 — ca 7,78 ljusår (röd dvärg).
  • Lalande 21185 — ca 8,31 ljusår (röd dvärg).
  • Sirius A och B — cirka 8,58 ljusår (Sirius A är en av de lysande stjärnorna på natthimlen; B är en vit dvärg).
  • Procyon — ca 11,46 ljusår (ljusstark stjärna i Canis Minor).

Dessa exempel visar både ljusstarka stjärnor som syns tydligt på himlen (till exempel Sirius och Procyon) och många svaga röda dvärgar som upptäcks huvudsakligen genom precisa mätningar och infraröda undersökningar.

Bruna dvärgar och vita dvärgar i närheten

Bruna dvärgar upptäcks ofta genom infraröda himmelsundersökningar (t.ex. 2MASS, WISE) eftersom de avger mest energi i infrarött. Vita dvärgar, som är kompakta stjärnrester, kan vara relativt ljusstarka i synligt ljus men är små till ytan och blir långsamt svalare över tid.

Varför ändras avstånden?

Stjärnor rör sig i rymden och deras relativa position jämfört med solen förändras över tid (egenrörelse). Dessutom förbättras mätmetoder och instrument kontinuerligt, vilket leder till uppdaterade parallaxvärden och därmed ändrade avståndsangivelser. Därför bör siffrorna ses som de bästa nuvarande uppskattningarna, inte absoluta och oföränderliga fakta.

Slutsats

Vår omedelbara stjärnmiljö domineras av små röda dvärgar och ett fåtal ljusstarka stjärnor. Parallaxmätningar från projekt som RECONS, Yale Parallax Catalog och satelliter som Hipparcos och Gaia ger underlag för att skapa listor över de närmaste stjärnorna, men värden och kategoriseringar uppdateras löpande när bättre data blir tillgängliga.