Laugh-In — amerikansk TV-serie (1968–1974) med Rowan & Martin

Laugh-In – snabb, satirisk amerikansk sketchshow (1968–1974) med Rowan & Martin. Kultfraser, stjärnupptäckter som Goldie Hawn och skarp samhällshumor.

Laugh-In var en amerikansk TV-serie som sändes på NBC från 1968 till 1974. Värdarna var komikerna Dan Rowan och Dick Martin. Seriens namn kom från en trend att namnge offentliga evenemang med ett "-In", som till exempel Human Be-In 1967.

Bakgrund och produktion

Det första Laugh-In började som en engångsspecial, men blev så populärt att det blev ett ordinarie program 1968. Producenterna George Schlatter och Ed Friendly arbetade bakom kulisserna och skapade ett snabbt, rytmiskt TV-format med snabba klipp, psykedeliska dekorer och fragmenterade sketcher. Rowan och Martin, klädda i smoking och agerade ofta som showens värdar och ankare, medan radioprataren Gary Owens fungerade som programledare/announcern, med sin karakteristiska röst.

Format och stil

Laugh-In kännetecknades av aktuell humor och snabb sketchkomik där små inslag, återkommande kommentarer och visuella skämt avlöste varandra. Programmet parodierade aktuella händelser, samhällstrender och mode, ofta med absurda infall och överdrift. Några typiska inslag var:

• "The Party" – en scen uppbyggd som en fest där artister avlöste varandra med korta oneliners om nutid och politik.
• "Joke Wall" – en specialbyggd vägg med många dörrar; skådespelarna sprang fram och ropade skämt från varje lucka.
• "Laugh-In Looks at the News" – en parodi på nyhetssändningar med korta, satiriska inslag.

Programmet skapade också en rad slagkraftiga uttryck som snabbt blev populärkulturella: "Sock it to me!", "You bet your bippy!" och "Look that up in your Funk and Wagnall!".

Medverkande och karaktärer

Laugh-In samlade en stor ensemble av repeterande artister, många av dem i början av sina karriärer. Flera medverkande blev senare stora stjärnor:

• Goldie Hawn – fick sitt genombrott i programmet och utvecklade en igenkännbar persona och skratt.
• Arte Johnson – känd för sina bisarra utspel och uttrycket "Verrry interesting...".
• Lily Tomlin – introducerade flera minnesvärda karaktärer, bland annat telefonoperatören Ernestine.
• Henry Gibson, Ruth Buzzi, Dave Madden, Joanne Worley, Alan Sues, Chelsea Brown, Judy Carne med flera.
• Gästframträdanden av bland andra den brittiske skådespelaren Jeremy Lloyd samt Richard Dawson och Larry Hovis från Hogan's Heroes.

Många av artisterna hade återkommande roller eller signatursketcher (till exempel Ruth Buzzis karaktär med hatt och handväska, eller Arte Johnsons stiliserade figurer) som bidrog till programmets igenkänning.

Gäster och kulturella möten

Bland gästerna fanns kända artister som Tiny Tim, The Monkees och Ringo Starr. Programmet blandade etablerade veteraner och nyare stjärnor, och fungerade ofta som en plattform för nya namn att nå en bred publik. Ett anmärkningsvärt inslag var när Dewey "Pigmeat" Markham, en afroamerikansk komiker med en lång karriär på klubbscener, först parodierades i programmet och sedan själv framträdde med sin klassiska domarrutin — vilket gjorde frasen "Here come the Judge!" känd hos en bredare publik.

En annan uppmärksammad händelse var att Richard M. Nixon gjorde ett kort framträdande i programmet under sin presidentkampanj, något som väckte diskussion om TV:s roll i politiken och vilken påverkan populärkultur kan ha på väljare.

Mottagande, påverkan och kritik

Laugh-In blev snabbt en publikfavorit och var under flera säsonger både tittarmagnet och samtalsämne. Programmet hyllades för sin nyskapande form och snabba tempo, men mötte också kritik från dem som fann tonen för ytlig eller alltför frispråkig i politiska frågor. Showens stil — korta sketcher, återkommande catchphrases och en stor ensemble — har ofta pekats ut som en föregångare till senare sketchprogram och influerade humorformat globalt.

Avslut, återföreningar och eftermäle

Med tiden minskade seriens popularitet och Laugh-In lades ner i mitten av 1970-talet; producenterna angav att de hade "slut på saker att parodiera". Programmet återuppstod kortare stunder i olika återföreningar. En återförening 1979 ledde enligt uppgift till en kort återupplivning som en sommarersättningsserie där yngre komiker som Robin Williams medverkade. I efterhand ses Laugh-In ofta som ett kulturdokument från slutet av 1960‑talet och början av 1970‑talet, både för sin humor och för hur programmet fångade tidens politiska och sociala stämningar.

Arvet efter programmet

Flera av den ursprungliga ensemblens medlemmar gick vidare till framgångsrika karriärer inom film, TV och teater. Programmets snabbklippta, fragmentariska stil och användning av återkommande figurer och fraser lever kvar i senare sketchprogram och populärkulturreferenser. Många av inslagen och uttrycken från Laugh-In återfinns fortfarande i citat och parodier, och serien nämns ofta i sammanhang som belyser hur TV och komik kan påverka samhällsdebatt och mode.

Frågor och svar

F: Vad hette tv-serien?

F: Vilka var värdarna för Laugh-In?

F: Vilken typ av humor fanns det i programmet?

F: Vem spelade programledaren?

F: Vem arbetade bakom kulisserna på Laugh-In?

Fråga: Vilka kända gäster medverkade i Laugh-In?

F: När slutade Laugh-In?

Sök med bokstav