Hertigdömet Sachsen-Coburg-Saalfeld var ett av de ernestinska hertigdömena. Ernest, som blev kurfurste av Sachsen 1464, delade upp sitt territorium mellan sina söner, och med åren uppstod fler och fler små hertigdömen.

Sachsen-Coburg-Saalfeld reformerades den 29 juli 1735, även om Coburg och Saalfeld hade haft samma regent sedan 1699. Eftersom endast män kunde vara hertigdömenas härskare upphörde Saxe-Coburg-Saalfeld att existera 1825, när den sista manliga ättlingen till hertigarna av Sachsen-Gotha-Altenburg dog. De olika hertigarna omorganiserade sina territorier. Saalfeld gick till hertigarna av Sachsen-Meiningen, Altenburg gick till hertigen av Sachsen-Hildburgausen, som gav Hildburghausen till hertigen av Sachsen-Meiningen. Gotha och Coburg slogs samman till det nya hertigdömet Sachsen-Coburg och Gotha.



 

Historia och territorium

Sachsen-Coburg-Saalfeld bildades ur de många delningarna av de ernestinska hertigdömena och bestod huvudsakligen av två separata delområden runt städerna Coburg (i dagens Franken, Bayern) och Saalfeld (i södra Thüringen). Coburg var den dominerande residensstaden med borganläggningen Veste Coburg som symbol för hertigens makt. Hertigdömet var litet till ytan och befolkning men spelade ändå en roll i den regionala politiken genom skickliga dynastiska äktenskap och allianser.

Politik, ekonomi och samhälle

Styret var typiskt för ett litet tyskt hertigdöme under 1700–1800‑talen: en hertig och ett litet kansli som ansvarade för administration, rättsväsen och skatteväsen. Viktiga näringar var jordbruk, hantverk och mindre industrier (t.ex. textil och metallhantverk). Staten var konfessionellt lutherskt och kyrkan hade en framträdande roll för både utbildning och socialt liv.

Napoleontiden och efterverkningar

Hertigdömet påverkades av de stora omvälvningarna under Napoleontiden. Som många andra mindre tyska stater tvingades det anpassa sin utrikespolitik och sina allianser för att överleva i en period av krig och omstöpning. Efter Wienkongressen 1814–1815 blev de tyska staterna organiserade i det så kallade Tyska förbundet (Deutscher Bund), där de små hertigdömena deltog i den nya, löst sammansatta ordningen i Centraleuropa.

Arv och betydelse

Den mest kända arvet från huset Saxe-Coburg(-Saalfeld) är husets betydelse i europeisk dynastisk politik under 1800‑talet. Genom äktenskap och utnämningar kom medlemmar av huset att sitta på troner i flera länder – hertigar och kungliga makar från Coburg-familjen hade stor påverkan i Belgien, Storbritannien (genom prins Albert, make till drottning Viktoria), Portugal, Bulgarien med flera. När linjen i Saxe-Coburg-Saalfeld ombildades och förenades med Gotha blev huset ännu mer inflytelserikt under namnet Sachsen-Coburg och Gotha.

Upplösning och omfördelning (1825–1826)

Den direkta orsaken till att Saxe-Coburg-Saalfeld upphörde var att den manliga linjen i släkten Sachsen-Gotha-Altenburg dog ut 1825. Efter förhandlingar följde en omfördelning av de ernestinska hertigdömena under 1826, och territorierna bytte ägare enligt avtal mellan de kvarvarande hertigarna. Som resultat gavs Saalfeld till Sachsen-Meiningen, Altenburg till hertigen av Sachsen-Hildburghausen (som i sin tur avstod Hildburghausen till Sachsen-Meiningen) och de återstående områdena Gotha och Coburg förenades till det nya hertigdömet Sachsen-Coburg och Gotha.

Kulturarv

Coburgs kulturella arv lever kvar i slott, kyrkor och museer. Veste Coburg, Ehrenburg och andra historiska byggnader vittnar om hertigdömets roll som regionalt kulturcentrum. Den dynastiska kopplingen till flera europeiska kungahus har också gjort Coburgs historia till ett ämne av internationellt intresse.