Hoppa till innehållet
Hem

Sveptunnelmikroskop – princip, historia och användningar

Sveptunnelmikroskop (STM) är ett instrument för atomupplösande avbildning och spektroskopi av ledande ytor. Artikeln beskriver princip, konstruktion, tillämpningar och historiska milstolpar.

Översikt

Sveptunnelmikroskopet (STM) är ett skannande probmikroskop som kan avbilda och manipulera enstaka atomer på ledande ytor. Metoden utnyttjar kvanttunnling: en mycket vass ledande spets förflyttas nära en provyta och en tunn ström uppstår genom det kvantmekaniska fenomenet tunnling. Genom att kontrollera spetsens läge med piezoelektriska element och mäta tunnlingsströmmen fås information om ytfördelning och elektronisk struktur. STM kan visa enskilda atomer och detaljer i atomära gitter.

Bildgalleri

8 Bilder

Princip och huvudkomponenter

Instrumentet består huvudsakligen av en extremt vass metallspets, ett piezoelektriskt positionssystem, högkänslig elektronik för att mäta tunnlingsström och ett återkopplingssystem som håller antingen ström eller höjd konstant. Två vanliga avbildningslägen är konstant ström (spetsens höjd varierar för att hålla tunnlingsström konstant) och konstant höjd (strömvarianser registreras direkt). Tunnlingsströmmen är mycket känslig för avstånd och följer en exponentiell beroende, varför toppunskarp spets och vibrationsisolering är avgörande.

Historia och utveckling

Tekniken utvecklades i början av 1980-talet av Gerd Binnig och Heinrich Rohrer vid IBM-forskningslaboratoriet i Zürich, ett genombrott som belönades med Nobelpriset i fysik 1986. Upptäckten möjliggjorde helt nya sätt att studera ytor på atomär skala och ledde till en hel familj av skannande probmetoder. Binnig och Rohrer beskrev tidigt principerna för instrumentet och dess möjligheter att både avbilda och påverka ytor; deras arbete är centralt för instrumentets historia (Binnig & Rohrer, Nobelpriset 1986 i fysik).

Användningsområden och exempel

STM används inom ytfysik, materialvetenskap, nanoteknik och kemi. Exempel på tillämpningar är kartläggning av elektroniska tillstånd med scanning tunneling spectroscopy (STS), undersökning av katalytiska ytor, studier av supraledare och avbildning av tvådimensionella material som grafen. Ett berömt demonstrationsresultat visade hur enskilda ädelgasatomer flyttades i ett mönster för att bilda bokstäver, vilket illustrerar STM:s förmåga till atommanipulation.

Begränsningar och särskiljande drag

STM kräver att provet är elektriskt ledande eller åtminstone halvvledande, vilket skiljer metoden från atomkraftmikroskopi (AFM) som kan avbilda isolatorer. För bästa resultat används ofta ultravakuum och låg temperatur för att minimera kontaminering och termisk rörelse. Instrumentet är också känsligt för mekaniska vibrationer och elektromagnetisk störning. Trots dessa begränsningar är STM ett av de mest kraftfulla verktygen för att studera ytors atomära struktur och lokala elektroniska egenskaper.

Betydelse och efterverkningar

Upptäckten av STM gav upphov till en rad nya mättekniker under begreppet skannande probmikroskopi och spelade en nyckelroll i utvecklingen av nanoteknik. Metoden fortsätter att vara central i grundforskning och teknisk utveckling där atomär kontroll och avbildning krävs.

Hur det fungerar

STM kallas mikroskop eftersom det tar bilder av små objekt. Men det är annorlunda - det har ingenting som vi kan titta på med våra ögon. Det kan liknas vid att känna formen på föremål på ett bord i ett mörkt rum: du kan rita en bild av formen även om du inte har sett den med dina ögon. STM gör detta för mycket små föremål. Det fungerar genom att en vass metallnål sveps fram och tillbaka över en yta och använder elektrisk ström i stället för kraft för att känna formen. När spetsen på den vassa metallnålen förs mycket nära ytan på ett föremål som studeras, får en spänning mellan de två elektroner att strömma genom utrymmet mellan dem. Elektronerna korsar detta utrymme genom en process som kallas kvanttunnling, vilket ger STM sitt namn. Denna lilla ström av elektroner flyter när spetsen nästan rör vid ytan. Strömmen förändras när spetsen rör sig längs ytan. Denna förändring registreras av en dator som gör om den till en bild som vi kan se.

Ytan och spetsen måste leda elektroner, så de måste vara gjorda av en metall eller halvledare. En besläktad typ av mikroskop känner av kraften i stället för den elektriska strömmen. Denna typ av mikroskop kallas atomkraftmikroskop.

STM är en svår sak att göra, eftersom det krävs en mycket ren yta och en mycket vass nålspets. STM arbetar vanligtvis i vakuum för att luftmolekylerna inte ska störa ytan, men den kan också arbeta i luft eller vatten.


 

Hur den kan skapa en bild

För det första förs spetsen mycket nära ytan på det som studeras. Avståndet är ungefär en halv nanometer. Sedan flyttas spetsen mycket försiktigt fram och tillbaka över ytan. Den elektriska strömmen mäts medan spetsen flyttas fram och tillbaka (metoden med konstant höjd). STM kan också fungera genom att justera spetsen så att tunnelströmmen förblir densamma (konstantströmsmetoden). Att använda metoden med konstant höjd är snabbare. Genom att använda konstantströmsmetoden undviker man att spetsen stöter in i saker på ytan, så att man kan studera saker som är grövre.


 

Flyttning av atomer

STM kan flytta en atom (eller en molekyl) till en ny plats på ytan. För att flytta en atom flyttas spetsen så att den rör vid atomen. Sedan drar eller trycker spetsen atomen till en ny plats. Genom att flytta atomer kan forskarna ordna dem till små objekt, så att de kan testa deras egenskaper och pröva nya idéer.


 

Delar av STM

En STM består av följande delar: en skanningsspets, något som rör spetsen, något som hindrar den från att vibrera och en dator som styr spetsen och skapar bilden.



 

Relaterade sidor


 

Litteratur

  • Tersoff, J.: Hamann, D. R.: Theory of the scanning tunneling microscope, Physical Review B 31, 1985, s. 805-813.
  • Bardeen, J.: Tunnelling from a many-particle point of view, Physical Review Letters 6 (2), 1961, s. 57-59.
  • Chen, C. J.: Origin of Atomic Resolution on Metal Surfaces in Scanning Tunneling Microscopy, Physical Review Letters 65 (4), 1990, s. 448-451.
  • G. Binnig, H. Rohrer, Ch. Gerber och E. Weibel, Phys. Rev. Lett. 50, 120 - 123 (1983)
  • G. Binnig, H. Rohrer, Ch. Gerber och E. Weibel, Phys. Rev. Lett. 49, 57 - 61 (1982)
  • G. Binnig, H. Rohrer, Ch. Gerber och E. Weibel, Appl. Phys. Lett., Vol. 40, Issue 2, pp. 178-180 (1982).
  • R. V. Lapshin, Feature-oriented scanning methodology for probe microscopy and nanotechnology, Nanotechnology, volym 15, nummer 9, sidorna 1135-1151, 2004.


 

Frågor och svar

F: Vad är skanningstunnelmikroskopi?

S: Skanningstunnelmikroskopi (STM) är ett sätt att se formen på små föremål. Den kan göra bilder av atomer på en yta och flytta atomer till olika platser.

F: Vem uppfann STM?

S: STM uppfanns av Gerd Binnig och Heinrich Rohrer 1981 på IBM i Zürich.

F: När uppfann de det?

S: De uppfann den 1981 på IBM i Zürich.

F: Vad kan STM göra?

S: STM kan göra bilder av atomer på en yta och flytta atomer till olika platser.

F: Vann de ett pris för att de uppfann STM?

Svar: Ja, de fick Nobelpriset i fysik för att de uppfann det 1986.

F: Var fick de detta pris?

S: De fick Nobelpriset i fysik för att de uppfann det 1986.

F: Vilket år vann de detta pris?

S: De fick Nobelpriset i fysik för att de uppfann det 1986.

Relaterade artiklar

Författare

AlegsaOnline.com Sveptunnelmikroskop – princip, historia och användningar

URL: https://sv.alegsaonline.com/art/87771

Dela