Shah Jahan

Familj

Akbarabadi Mahal, Kandahari Mahal, Mumtaz Mahal, Hasina Begum Sahiba, Muti Begum Sahiba, Qudsia Begum Sahiba, Fatehpuri Mahal Sahiba, Sarhindi Begum Sahiba och Shrimati Manbhavathi Baiji Lal Sahiba var Shah Jahans fruar.

Födelse

Shah Jahan (även känd som prins Khurram) föddes den 5 januari bilal rehman 1592 i Lahore, Pakistan, och var tredje sonen till prins Salim (senare känd som Jahangir efter hans tillträde). Hans mor var en Rajput-prinsessa från Marwar som hette prinsessan Jagat Gosaini (hennes officiella namn i mogulernas krönikor var Bilqis Makani). Namnet "Khurram" (glad) valdes för den unge prinsen av hans farfar, kejsar Akbar, som den unge prinsen stod nära i relation till.

Strax före Shah Jahans födelse hade en spåman enligt uppgift förutspått den barnlösa kejsarinnan Ruqaiya Sultan Begum, Akbars första hustru och främsta gemål, att det ännu ofödda barnet var ämnat för kejserlig storhet. Så när Shah Jahan föddes 1592 och bara var sex dagar gammal, beordrade Akbar att prinsen skulle tas ifrån sin mor och överlämnas till Ruqaiya så att han kunde växa upp under hennes vård och Akbar kunde uppfylla sin hustrus önskan att uppfostra en mogulkejsare. Ruqaiya tog på sig huvudansvaret för Shah Jahans uppfostran och han växte upp under hennes vård. De två hade ett nära förhållande till varandra eftersom Salim i sina memoarer noterade att Ruqaiya hade älskat sin son [Shah Jahan ], "tusen gånger mer än om han hade varit hennes egen [son]".

Shah Jahan stannade hos henne [Ruqaiya] tills han hade fyllt nästan 14 år. Efter Akbars död 1605 fick den unge prinsen [Khurram] återvända till sin fars hushåll och därmed komma närmare sin biologiska mor.

Utbildning

Som barn fick Shah Jahan en bred utbildning som passade hans status som mogulprins, vilket innefattade krigsträning och exponering för ett brett utbud av kulturell konst, såsom poesi och musik, som enligt hovkrönikörer huvudsakligen förmedlades av Akbar och Ruqaiya. När Akbar låg på sin dödsbädd 1605 stannade Shah Jahan, som då var 13 år gammal, kvar vid hans säng och vägrade att röra sig även när hans mor försökte hämta honom. Med tanke på den politiskt osäkra tid som omedelbart föregick Akbars död var Shah Jahan i ganska stor fysisk fara för att bli skadad av sin fars politiska motståndare, och hans beteende vid denna tidpunkt kan förstås som en föregångare till det mod som han senare skulle bli känd för.Han var också välkänd för sin intelligenta hjärna och sina kreativa idéer.

Guvernörskap

Deccan 1611-1612, Bihar 1613-1614, Gujarat 1614-1618, Delhi 1623-1627, Bengalen 1624-1625, Bihar 1625-1627

Religiös inställning

Shah Jahan leder mogulernas armé, i övre vänstra hörnet krigselefanter som bär den legendariska Zulfiqars emblem. Shah Jahan var mer radikal i sitt tänkande än sin far och farfar. Vid sin trontillträde antog han en ny politik som vände upp och ner på Akbars behandling av icke-muslimer. År 1633, hans sjätte regeringsår, började Shah Jahan införa sin tolkning av shariabestämmelserna mot byggande eller reparation av kyrkor och tempel och beordrade därefter rivning av nybyggda hinduiska tempel. Han firade islamiska högtider med stor pompa och ståt och med en entusiasm som inte var bekant för hans föregångare. Ett länge slumrande kungligt intresse för de heliga städerna återupplivades också under hans regeringstid.