Silkeslen fickmus (Perognathus flavus) – fakta, utseende och utbredning

Upptäck silkeslen fickmus (Perognathus flavus) — fakta, utseende, livsmiljö och utbredning. Fascinerande naturfakta och bilder för djurintresserade.

Den silkeslena fickmusen (Perognathus flavus) är en gnagart i familjen Heteromyidae. I likhet med andra medlemmar av heteromyidfamiljen är de närmare besläktade med fickpojkar än med riktiga möss. Arten namnges efter sin mjuka, silkeslika päls.

Utseende

Silkeslena fickmusen är liten och nätt med en kropp anpassad för ett liv i öppna, torra miljöer. Kroppslängden ligger ofta på ungefär 6–10 cm, med en svans som kan vara av liknande längd. Vikten är låg, ofta under 20 gram. Pälsen är mjuk och fin, vanligtvis sand- eller gulbrun ovanpå med ljusare, ofta vitaktig, undersida. Bakbenen är relativt långa vilket ger god förmåga att hoppa och förflytta sig snabbt över marken. Precis som andra heteromyider har de kindpåsar (cheek pouches) som de använder för att transportera föda.

Utbredning och habitat

Arten förekommer i västra och delar av centrala Nordamerika, framför allt i torra och halvtorra miljöer. Typiska habitat är sandiga prärieområden, öppna slätter, buskmarker och halvöken där marken är lös nog för att bygga bohålor. De är väl anpassade till kust- och inlandssandmarker samt områden med spridda buskar och gräs.

Beteende och föda

Silkeslena fickmusen är främst nattaktiv (nattsidig) och undviker hetta och rovdjur genom att hålla sig i sina underjordiska bon dagtid. De är huvudsakligen granivorer och lever mestadels av frön, men tar också insekter och växtdelar vid behov. Kindpåsarna används för att samla och transportera frön till sina bohålor där de kan förvaras och ätas senare. De är i regel ensamma och revirhävdande.

Fortplantning

Fortplantningen sker vanligen under varmare månader. Honan kan föda flera kullar per år beroende på klimat och födotillgång. En kull består ofta av några få ungar som växer snabbt i skydd av boet. Exakta detaljer om kullstorlek och dräktighetstid varierar beroende på lokala förhållanden och underarter.

Hot och bevarande

Många fickmusarter är generellt anpassningsbara och anses inte akut hotade på global nivå, men lokala populationer kan påverkas negativt av habitatförlust, intensivt jordbruk, exploatering och invasiva arter. Bevarandeinsatser som skyddar sandiga och gräsbevuxna områden hjälper även dessa små gnagare. För specifik bevarandestatus bör man konsultera aktuella bedömningar från exempelvis IUCN eller nationella rödlistor.

Sammanfattning: Silkeslena fickmusen (Perognathus flavus) är en liten, nattaktiv gnagare anpassad till torra miljöer. Den kännetecknas av sin silkeslena päls, långa bakben, kindpåsar för frötransport och en diet som domineras av frön. Trots att arten ofta klarar sig bra i sin naturliga miljö kan lokala hot kräva uppmärksamhet för att säkra bestånden.

Sök med bokstav