Silverhårig fladdermus (Lasionycteris noctivagans) – fakta och utbredning

Silverhårig fladdermus (Lasionycteris noctivagans) — fakta, utbredning och identifiering: från Bermuda till Kanada, USA och Mexiko. Vanlig i nordamerikanska skogar.

Den silverhåriga fladdermusen (Lasionycteris noctivagans) är en fladdermusart. Den är den enda medlemmen i släktet Lasionycteris.

Utseende

Silverhåriga fladdermusen är en medelstor nattaktiv fladdermus. Pälsen är mörkbrun till svart med tydliga, silvriga eller vita hårtoppar som ger arten dess namn och gör den lätt att känna igen på avstånd. Vingarna är mörka och ansiktet har ett klassiskt, slätt fladdermussikte utan utmärkande läpp- eller näsflikar. Kroppslängden ligger ungefär i spannet små till medelstora fladdermöss och vikten är låg, vilket är typiskt för insektsätande fladdermöss.

Utbredning och habitat

Arten förekommer i stora delar av Nordamerika och finns bland annat på Bermuda, i Kanada, Mexiko och USA. Den trivs framför allt i skogslandskap, men påträffas också i blandlandskap där skog möter öppna ytor, längs våtmarker och vid vattendrag. Silverhåriga fladdermöss söker ofta födokorridorer i trädtaket och flyger gärna längs skogskanter.

Beteende och föda

Silverhåriga fladdermöss är insektsätare och fångar sitt byte i luften. De jagar främst nattaktiva insekter som nattfjärilar, skalbaggar och andra flygande insekter. De kan jaga både längre sträckor i skogen och över öppna ytor nära vatten. Arten jagar ofta ensam eller i små grupper snarare än i stora kolonier.

Viloplats, fortplantning och vinterbeteende

På sommaren vilar arten i trädens håligheter, under lös bark och i annan vegetation; de kan också utnyttja byggnader och andra människoskapade konstruktioner. Honorna bildar under parningstid ofta lösa grupper för att föda sina ungar. Vanligtvis föds en kull per år med en till två ungar.

Under senhösten och vintern kan silverhåriga fladdermöss antingen vandra söderut eller tillfälligt övervintra i skyddade grottor, gruvgångar och sprickor. Beteendet varierar mellan populationer: vissa gör längre migrationer medan andra går i dvala lokalt.

Hot och bevarande

På global nivå bedöms ofta arten som minst bekymmersam (IUCN), men lokalt kan populationer påverkas negativt av flera faktorer. Vanliga hot är habitatförlust när skog och äldre träd försvinner, användning av bekämpningsmedel som minskar insektsfödan samt dödsolyckor vid vindkraftverk. Fladdermöss kan också drabbas av sjukdomar som vitnäbbsyndrom (white-nose syndrome), även om effekterna varierar mellan arter och regioner.

Relation till människor

Silverhåriga fladdermöss ger viktiga ekosystemtjänster genom att hålla nere populationer av nattaktiva insekter. De kan dock i enstaka fall vara bärare av rabiesvirus; som med alla vilda fladdermöss är det viktigt att undvika kontakt och söka medicinsk rådgivning efter bett eller direktkontakt.

Fakta i korthet

• Vetenskapligt namn: Lasionycteris noctivagans
• Utbredning: Främst Nordamerika, inklusive Bermuda, Kanada, Mexiko och USA.
• Livsmiljö: Skog, skogskaraktäristiska våtmarker, trädnära miljöer och ibland byggnader.
• Föda: Flygande nattinsekter (mestadels nattfjärilar och skalbaggar).
• Skydd: Viktigt att bevara äldre skogsmiljöer, våtmarker och att minska negativ påverkan från bekämpningsmedel och vindkraft.

Sök med bokstav