Sydliga magnetiska polen: läge, rörelse och fakta om Antarktis

Upptäck sydliga magnetiska polens exakta läge, rörelse, historik och fakta kring dess position utanför Antarktis — kartor, årsdata och vetenskapliga insikter.

Den sydliga magnetiska polen är den punkt på det södra halvklotet där de magnetiska linjerna pekar direkt uppåt. Med andra ord, om det fanns en magnet inuti jordens axel (från norr till söder) skulle den sydliga magnetiska polen vara i dess södra ände. Eftersom jordens magnetfält förändras, förändras också den exakta platsen för denna pol. 64°31′48″S 137°51′36″E / 64.53000°S 137.86000°E / -64.53000; 137.86000, vilket placerar den utanför Antarktis kust, mellan Adelie Land och Wilkes Land. År 2015 ligger den på 64°17′S 136°35′E / 64.28°S 136.59°E / -64.28; 136.59 (est). Den punkten ligger utanför Antarktiscirkeln. På grund av polardriften rör sig polen åt nordväst med cirka 10 till 15 kilometer per år. Dess nuvarande avstånd från den faktiska geografiska sydpolen är ungefär 2860 km. Den närmaste permanenta forskningsstationen är Dumont d'Urville Station. Wilkes Land innehåller en stor gravitationsmassakoncentration.

Vad är skillnaden mellan magnetisk och geografisk pol?

Den geografiska sydpolen är jordaxelns ändpunkt vid 90°S. Den sydliga magnetiska polen däremot definieras av riktningen på jordens magnetfält: där fältlinjerna är vertikala. Magnetiska poler rör sig över tid eftersom jordens inre—särskilt den flytande yttre kärnan—ändrar flödet av elektriskt ledande material och därmed förändrar magnetfältet. Det finns också ett koncept som kallas geomagnetisk pol, som är den sydliga ändpunkten av en idealiserad tvåpolig (dipol) modell av jordens fält; den ligger inte alltid på samma plats som den verkliga magnetiska polen.

Varför rör sig den magnetiska polen?

Rörelsen orsakas av dynamon i jordens inre: konvektionsströmmar i den flytande järn‑nickelkärnan skapar och modifierar det globala magnetfältet. Ändringar i dessa flöden ger upphov till så kallad sekulär variation—en gradvis förändring av fältets styrka och riktning—vilket får polerna att driva. Hastigheten varierar över tid; hastigheten 10–15 km per år är en typisk uppskattning under vissa perioder, men den kan vara både långsammare och snabbare i andra epoker.

Hur bestäms polens läge?

Fältets riktning och styrka mäts med markbaserade observationer, flygmätningar och satelliter (till exempel ESA:s Swarm) samt genom globala fältmodeller som IGRF (International Geomagnetic Reference Field). Polens position definieras där magnetisk inklination (dipvinkel) är vertikal—det vill säga där en liten fri roterande magnetnål skulle peka rakt uppåt. Modelluppdateringar publiceras regelbundet och används av sjöfart, luftfart och kartografi för att korrigera kompassavvikelser (magnetic declination).

Varför är det viktigt?

• Navigation: Kompassavvikelse ändras när polen förflyttar sig och kräver att sjökort och navigationssystem uppdateras.
• Vetenskap: Förståelsen av polens rörelser ger insikt i jordens inre dynamik och kärnprocesser.
• Djurvandring: Många djur (fåglar, havssköldpaddor mm.) tros använda jordens magnetfält som riktmärke, och förändringar kan påverka deras navigationsförmåga.
• Teknik: Stora variationer i fältet kan påverka elektriska system och rymdväderberoende tekniker, men GPS påverkas inte av magnetfältet.

Historia, forskning och praktiska följder

Den sydliga magnetiska polens position har kartlagts och omkartlagts sedan 1800‑talet med expeditioner och senare med modern instrumentering. Forskare övervakar polens rörelse kontinuerligt för att ta fram uppdaterade fältmodeller som används i bland annat flygtrafikledning och maritim navigering. I praktiken betyder en förflyttning av polen att avvikelsen mellan geografisk och magnetisk nord/syd förändras, vilket påverkar kompassanvändning—särskilt i höga latituder.

Området kring polens position

Att polen ligger utanför Antarktis kust mellan Adelie Land och Wilkes Land innebär svåra förhållanden för fältarbete: kyla, is och isolering. Den närmaste permanenta forskningsstationen som nämns är Dumont d'Urville Station, men beroende på år och isförhållanden kan forskningskampanjer komma från andra baser. Noteringen om att Wilkes Land innehåller en stor gravitationsmassakoncentration (en "mascon") är relevant för geovetenskap eftersom sådana strukturer kan påverka lokala mätningar av gravitation och geodetiska beräkningar.

Sammanfattning

Den sydliga magnetiska polen är en dynamisk punkt definierad av att magnetfältet är vertikalt. Den rör sig på grund av förändringar i jordens inre, med typiska hastigheter på några tiotals kilometer per år, och skiljer sig från både den geografiska sydpolen och den geomagnetiska polen. Kontinuerlig mätning och modellering är nödvändig för navigation, forskning och förståelsen av jordens magnetiska beteende.

Frågor och svar

F: Vad är den södra magnetiska polen?

F: Hur ofta ändras dess läge?

F: Var beräknades den befinna sig år 2020?

Fråga: Var befann den sig 2015?

Sök med bokstav