Översikt

Storeggaskredet avser en serie mycket stora undervattensjordskred (ofta kallade Storegga-rasen) på Norges kontinentalsockel i Norska havet. Händelserna inträffade vid kontinentalsockelns kant norr om Storbritannien och orsakade en omfattande tsunami i Nordatlanten. Position och geografisk kontext finns angivna i flera publikationer och kartläggningar (se koordinater, översikt).

Geologi och skredens egenskaper

De största av skreden beräknas ha omfattat en kusthylla med en längd på cirka 290 km och en total rasmassa i storleksordningen 3 500 km3. Dessa siffror ger en uppfattning om den enorma mängd material som plötsligt förflyttades från den norska kontinentalsockeln. Skreden ägde rum under vatten och var sannolikt relaterade till instabilt sediment som byggts upp under och efter senaste istiden (Norska havet, kontinentalsockelns läge).

Spår av tsunamin och dateringar

En stor tsunami utlöste sedimentavlagringar längs kusterna kring Nordatlanten. I Skottland har tsunamispår hittats i estuarier och vikar, till exempel Montrose Basin i South Esk-området och Firth of Forth. Sedimentlager relaterade till händelsen kan finnas upp till 80 km inåt land och upp till flera meter över nuvarande tidvattenlinje (lokala fynd, tsunamibevis). Radiokolddateringar av växtmaterial i de avlagrade lagren anger att den senaste stora händelsen inträffade omkring 6100 f.Kr. (dateringsstudier, paleoklimatisk kontext).

Forskning, undersökningar och olje- och gasfält

Storeggaskredet har studerats ingående i samband med prospektering och utveckling av havsbaserade energiprojekt, bland annat fältet Ormen Lange. Geologiska undersökningar visade att stora mängder löst sediment som ackumulerats under istiden bidrog till instabiliteten. Analys av risker och sannolikhet ledde till slutsatsen att en liknande kollaps inte sannolikt kommer att inträffa förrän efter en ny istids uppbyggnad av motsvarande sedimentmängder (sedimentstudier, Ormen Lange-utredning).

Konsekvenser och beredskap

Ett upprepat stort skred skulle återigen kunna generera en mycket stor tsunami med betydande konsekvenser för kustområden i Nordsjön och omkringliggande hav. På basis av tillgängliga studier har man bedömt att moderna utbyggnader på havsbotten, inklusive Ormen Lange, inte väsentligt ökar risken för omedelbart utlösta jätteskred (riskbedömning, miljöhänsyn). Fortlöpande forskning och övervakning av sedimentstabilitet är en viktig del av kust- och havssäkerhet (fortsatt forskning).

Notabla fakta

  • Storegga-händelserna rankas bland de största kända undervattensskreden i geologisk tid.
  • Den beräknade rasmassan (åtminstone för den senaste stora kollapsen) motsvarar att täcka ett område ungefär i storlek med Island flera tiotals meter djupt, vilket illustrerar skalans storlek.
  • Bevarade tsunamiavlagringar fungerar som viktiga tidsmarkörer för studier av havsnivå, klimat och mänsklig bosättning efter istiden.

Sammanfattningsvis är Storeggaskredet ett centralt fall inom marin geologi och klimatarkiv, eftersom det kopplar tillsammans processer som glacial avsättning, sedimentstabilitet och stora vågappar. Fortsatta seismiska och sedimentologiska studier hjälper till att klargöra mekanismerna bakom sådana kollapskaskader och därmed förbättra beredskap och riskhantering för kustområden runt Nordatlanten.