De sydliga bantoidspråken är en stor och spridd undergrupp inom språkfamiljen Niger-Congo. Begreppet bantoid används för att beteckna språk som står nära de välkända bantuspråken; den södra bantoidgruppen omfattar både de egentliga (smala) bantuspråken och flera närbesläktade språk- och språkliga grupper. Gruppen beskrevs och populariserades i modern form av Kay Williamson 1989, men arbetet med att kartlägga och dela upp bantoidspråken har en längre historia och är föremål för fortsatt forskning.
Enligt Ethnologue finns det omkring 643 språk i den södra bantoidgruppen. Antalet talare och graden av ömsesidig begriplighet varierar kraftigt: vissa språkgrupper består av många lokalt ömsesidigt begripliga varianter medan andra består av fåtaliga, språkligt distinkta språk. Många av språken i gruppen är understudieade och tolererar stora dialektala variationer.
- Smala bantuspråk
- Jarawanska språk
- Tivoida språk
- Beboid-språk
- Mamfe-språken
- Språk från Grassfields
- Ekoid-språken
Följande punkter ger en översikt över utbredning, kännetecken och de viktigaste undergrupperna inom södra bantoid:
Geografisk utbredning: De sydliga bantoidspråken talas främst i Väst- och Centralafrika, särskilt i områden av södra Nigeria och Kamerun samt i angränsande delar av Kamerunhöjderna och centrala regnskogsområden. De egentliga bantuspråken sprider sig vidare söderut och österut genom stora delar av Afrika, men många icke‑bantuiska södra bantoidspråk finns koncentrerade kring gränsområdena mellan Nigeria och Kamerun.
Kännetecken: Många språk i gruppen delar typiska särdrag för Niger–Congo, såsom system med nominalklasser (köns- och klassmärkning på substantiv och överensstämmelse i fraser), rik konsonant- och vokalfonologi och verbaliella derivationsprocesser. Samtidigt har flera språk genom kontakt eller intern utveckling reducerat eller förändrat sina klassystem, vilket gör att morfologiska drag kan variera kraftigt mellan närbesläktade språk.
Undergrupper — korta karakteriseringar:
- Smala bantuspråk: Innehåller de språk som vanligtvis kallas "Bantu" i snäv mening — en mycket stor och spridd undergrupp med hundratals språk och stora talarpopulationer i södra, östra och centrala Afrika. Dessa språk kännetecknas ofta av välutvecklade nominalklassystem.
- Jarawanska språk: En liten och föremålsvis omdiskuterad grupp, talas huvudsakligen i gränsområdena mellan Nigeria och Kamerun. Klassificeringen av jarawanska varianter har varit osäker och vissa forskare har diskuterat deras relation till bantuspråken.
- Tivoida språk: En samling små till medelstora språk i Kamerun och angränsande delar av Nigeria. Tivoidagrupperna är relativt dåligt dokumenterade och visar stora interna skillnader.
- Beboid-språk: En grupp som omfattar flera små språk i sydöstra Nigeria och nordvästra Kamerun, ofta lokaliserade till bergiga och skogsklädda områden. Flera beboid-språk är trängda och har fåtaliga talargrupper.
- Mamfe-språken: Också kända som vissa lokala grupper i gränsområden, med begränsad dokumentation. De klassificeras som en separat enhet inom södra bantoid av vissa forskare.
- Språk från Grassfields: En relativt välstuderad grupp som talas i höglandsområdena i västra Kamerun. Grassfields-språken omfattar flera större lokala språk och dialektgrupper och har intressanta morfologiska och syntaktiska drag.
- Ekoid-språken: Talas i sydöstra Nigeria och sydvästra Kamerun. Ekoid-språken visar tydliga likheter med både bantuspråk och andra bantoidgrupper men utgör en egen enhet i många klassificeringar.
Det finns också ett antal mindre språk i den södra bantoidgruppen som ännu inte har entydigt klassificerats i någon av ovanstående undergrupper. Klassificeringen är föremål för pågående forskning: vissa språk kan omklassificeras när mer fältdata och jämförande studier blir tillgängliga.
Klassificeringsproblem och forskning: Den inre strukturen i södra bantoid är inte fullständigt klarlagd. Vissa studier föreslår att södra bantoid är en enhetlig gren inom Niger–Congo, medan andra menar att gruppens sammanhållning kan vara svag och att flera undergrupper snarare bildar ett nätverk av närbesläktade men distinkta grenar. Fältarbete, fonologisk och morfologisk jämförelse samt lexikal datainsamling behövs för att förbättra vår förståelse.
Betydelse: Studiet av sydliga bantoidspråk är viktigt för att förstå bantuspråkens ursprung och spridning, de historiska kontakterna mellan folkgrupper i väst- och centralafrika, samt för bevarandeinsatser riktade mot små och hotade språk. Många av språken har begränsad dokumentation, vilket gör språkvård och beskrivande lingvistik till prioriterade områden.