Spaghettiträdet var en nyhetsrapport som BBC gjorde på april 1957. I inslaget visades en familj i Ticino i Schweiz som plockade spaghetti från ett "spaghettiträd" — en välgjord och förbluffande realistisk filmad sekvens som presenterades som nyhetsrapportage.
Omkring åtta miljoner människor såg på skämtet på April Fools' Day 1957. På den tiden var spaghetti fortfarande relativt sällsynt i Storbritannien och många tittare hade liten personlig erfarenhet av pasta, vilket gjorde bluffen mer trovärdig. Nästa dag ringde hundratals människor till BBC för att fråga om spaghettiträden verkligen fanns och hur man i så fall odlade dem. BBC svarade dem som ringde att de skulle lägga lite spaghetti i en burk tomatsås och "hoppas på det bästa". Skämtet förstärkte också traditionen av aprilskämt i medierna och pekade på hur TV som nytt medium kunde påverka allmänhetens uppfattning.
BBC visade bluffen i TV-programmet Panorama. Det var en reporter vid namn Charles de Jaeger som låg bakom idén; han mindes att hans lärare tidigare hade sagt att vissa klasskamrater trodde att spaghetti växte på träd. De Jaeger fick en budget på 100 pund för att producera inslaget. Den välkände kommentatorn Richard Dimbleby rapporterade i programmet, vilket bidrog till att ge bluffen auktoritet och trovärdighet.
Produktionstekniskt användes enkla effekter — bland annat kokt spaghetti fäst på trädgrenar — och inspelningen gjordes i det italiensktalande Ticino för att ge en autentisk känsla. På senare år har händelsen ofta lyfts fram i sammanhang om journalistikens historia: år 2010 skrev CNN att det var den största bluff som någonsin gjorts av en pålitlig nyhetsorganisation. Spaghettiträdet räknas även som ett av de tidigaste och mest berömda aprilskämten i tv-historien.
Fakta i korthet
- Datum: 1 april 1957
- Program: Panorama (BBC)
- Plats i inslaget: Ticino, Schweiz
- Producent/idégivare: Charles de Jaeger
- Berömd röst i inslaget: Richard Dimbleby
- Budget: cirka 100 pund
- Publik: ungefär åtta miljoner tittare
Spaghettiträdet lever kvar i populärkulturen som ett exempel på hur ett välgjort medieinslag, presenterat i ett seriöst format, kan lura stor publik — särskilt i en tid då TV-bildens auktoritet var stark och internationella matkulturer ännu var nya för många tittare i Storbritannien.