Förenade kungarikets parlament – Storbritanniens lagstiftande församling

Utforska Förenade kungarikets parlament: dess historia, över- och underhus, monarkens roll och parlamentarisk suveränitet från medeltid till modern tid.

Parlamentet i Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland är det högsta lagstiftande organet i Förenade kungariket och i de brittiska utomeuropeiska territorierna. Det är det enda organet som innehar parlamentarisk suveränitet över andra politiska institutioner på central nivå. Parlamentet består formellt av tre delar: monarken, ett överhus och ett underhus (underhuset). Monarken är en konstitutionell del av parlamentet, men utövar i praktiken sina befogenheter enligt konventioner och på regeringens eller parlamentets anmodan. Det brittiska folket väljer ledamöterna i underhuset (parlamentsledamöterna) genom allmänna val.

Historisk utveckling

Parlamentets rötter går tillbaka till medeltida rådgivande församlingar där biskopar och grevarnas råd gav kungarna råd. Under den medeltida och tidigmoderna perioden växte de två kamrarna fram som separata institutioner för adel, kyrka och senare folket. År 1707 gick Englands parlament och Skottlands parlament samman och bildade Storbritanniens parlament. Förenade kungarikets första parlament under det namn vi i dag associerar med staten bildades 1801, när det irländska parlamentet förenades med Storbritanniens parlament. Mellan 1801 och 1927 kallades lagstiftaren formellt "Parliament of the United Kingdom of Great Britain and Ireland"; efter att den större delen av Irland blev självstyrande 1922 ändrades namnet i och med Royal and Parliamentary Titles Act 1927 till dagens beteckning som speglar Nordirlands kvarstående i unionen.

Sammansättning och ledamöter

Underhuset består av cirka 650 ledamöter (antalet kan justeras efter granskning) valda i enmansvalkretsar enligt majoritetsvalsystemet (first-past-the-post). Underhuset är den centrala politiska kammaren: regeringen måste ha stöd i underhuset för att kunna sitta kvar, och underhuset kontrollerar statsfinanserna och granskar regeringens arbete. Ordföranden i underhuset kallas Speaker och förväntas vara politiskt neutral.

Överhuset består av livstidsutnämnda ledamöter (life peers), ett begränsat antal ärvda peerer (hereditary peers) som kvarstår genom överenskommelser, samt företrädare för kyrkan (Lords Spiritual). Överhuset granskar, reder och kan föreslå ändringar i lagstiftningsarbete men dess makt att stoppa lagar begränsades i praktiken genom Parliament Acts (särskilt 1911 och 1949), som gav underhuset företräde i lagstiftningsfrågor och tidsbundna möjligheter att kringgå Lords' veto.

Lagstiftningsprocessen och maktförhållanden

Ett förslag till lag (bill) kan läggas fram i antingen underhuset eller överhuset (med vissa undantag). Processen innefattar flera läsningar, granskning i utskott och möjlighet till ändringsförslag i båda kamrarna. Om de två kamrarna inte kommer överens kan underhuset i praktiken gå förbi överhuset enligt de nämnda parlamentsskrifterna. När båda kamrarna har godkänt en text skickas den för formell godkännande, Royal Assent, från monarken — en ceremoniell handling i modern tid.

Parlamentet har flera huvudfunktioner: att stifta lagar, godkänna statsbudgeten och beskattning, granska och utkräva ansvar av regeringen (genom frågor, utfrågningar, misstroendeförklaringar och utskottsarbete), samt representera väljarnas intressen. Regeringen måste ha parlamentets (särskilt underhusets) förtroende för att fortsätta regera; regeringschefen är premiärministern, som i praktiken leder det politiska arbetet i parlamentet.

Devolution och relationen till andra församlingar

Under senare decennier har viss lagstiftningsmakt delegerats från Westminster till regionala församlingar: Skottlands parlament, Senedd i Wales och Nordirlands församling har egna befogenheter inom vissa områden såsom utbildning, hälsa och transport. Trots detta kvarstår principen om parlamentets suveränitet; i sista hand kan Westminster återkalla eller ändra devolutionens ramar.

Plats, traditioner och modernisering

Parlamentet sitter i Palace of Westminster vid Themsen i London, en byggnad med stor historisk och symbolisk betydelse. Arbetet präglas både av långa traditioner (ritualer, klädkoder, formella tal) och av moderniseringar (utökad öppenhet, tekniska lösningar för offentlig insyn och modernare utskottsarbete). Regelverket kring val, mandatperioder och parlamentsutlysande har förändrats över tid: Försök att reglera tidpunkten för val gjordes med Fixed-term Parliaments Act 2011, men detta reformerades senare och makten att utlysa nyval har återställts i praktiken genom senare lagstiftning.

Sammanfattningsvis är Förenade kungarikets parlament en central och mångfacetterad institution med djupa historiska rötter. Det både formar och begränsas av konstitutionella sedvänjor, lagar och politiska realiteter — bland annat relationen mellan underhus och överhus, monarkins formella roll och de nya församlingarnas roll genom devolution.

 Hur det brittiska parlamentet fungerar

Förenade kungarikets parlament är uppdelat i tre separata delar: underhuset (House of Commons), överhuset (House of Lords) och monarken. Den största delen av den lagstiftande makten är koncentrerad till underhuset. Det består av 650 parlamentsledamöter (MP). Dessa personer väljs av folket i Förenade kungariket för att representera dem i underhuset. Ledaren för det politiska parti som har en majoritet av parlamentsledamöterna blir vanligtvis Storbritanniens premiärminister, dvs. regeringschef. Statsöverhuvudet är alltid monarken.

Underhuset påbörjar de flesta lagförslagen. Andra lagförslag börjar i överhuset. Underhuset beslutar om skattesatser.

Överhuset har befogenhet att förkasta lagförslag, med undantag för penningförslag (skatteförslag), och tvinga underhuset att ompröva dem. Om överhuset lägger in sitt veto mot ett lagförslag två gånger eller försenar ett offentligt lagförslag i mer än ett år kan underhuset tvinga igenom lagförslaget i enlighet med parlamentets lagar, om det inte har börjat i överhuset.

Monarken (numera kung Charles III) är suverän i en konstitutionell monarki och har teoretiskt sett all makt i Storbritannien. Lagförslag måste få kungligt samtycke innan de kan bli parlamentshandlingar, och monarken är ansvarig för att sammankalla, prorogera och upplösa parlamentet, normalt på inrådan av den sittande premiärministern. Det är numera mycket sällsynt att en monark motsätter sig detta, men monarken har fortfarande kvar detta privilegium och kan använda det vid behov.

Hur ett lagförslag blir en lag i parlamentet

Lagförslagen kan börja sin behandling i antingen underhuset eller överhuset.

Granskning före lagstiftning: Gemensamma kommittéer i båda kamrarna granskar lagförslaget och röstar om ändringar som regeringen kan godkänna eller förkasta. Rapporterna är inflytelserika i senare skeden då förkastade rekommendationer från kommittéerna återupptas för att röstas igenom.

Första läsning: Ingen omröstning sker. Lagförslaget läggs fram, trycks och i privata ledamöters lagförslag fastställs ett datum för andra behandlingen.

Andra behandlingen: En debatt om lagförslagets allmänna principer följs av en omröstning.

Utskottsstadiet: Ett utskott behandlar varje paragraf i lagförslaget och kan göra ändringar.

Rapportera steg: Möjlighet att ändra lagförslaget. Kammaren behandlar de paragrafer till vilka ändringsförslag har lagts fram.

Tredje behandlingen: En debatt om den ändrade texten. I Lords kan ytterligare ändringsförslag läggas fram i detta skede.

Passage: Lagförslaget skickas sedan till den andra kammaren som kan ändra det.

 Första läsning: Samma förfaranden

 Andra behandlingen: Samma förfaranden

Utskottsstadiet: Samma förfaranden

Rapportera steg: Samma förfaranden

 Tredje behandlingen: Samma förfaranden

Passage: Lagförslaget skickas tillbaka till den ursprungliga kammaren.

Granskning före lagstiftning: Att överväga alla ändringsförslag.

Lagförslaget behandlas sedan för kungligt samtycke, och om det godkänns blir lagförslaget en lag.

Att stifta ny lag Typ av lagförslag Processen för lagförslag Första behandlingen Andra behandlingen Underhusets utskott Underhusets utskott Överhusets utskott Rapportsstadium Tredje behandlingen Passage genom det andra parlamentet Kungligt samtycke Delegerad lagstiftning

 
En representation av lagstiftningsförfarandet.  

Frågor och svar

F: Vilket är det högsta lagstiftande organet i Storbritannien?

F: Vem är parlamentets ordförande?

F: Hur väljs parlamentsledamöterna?

F: När började utvecklingen av parlamentet?

F: När inrättades det första parlamentet i Förenade kungariket?

Fråga: Vilket namn användes för den brittiska lagstiftande församlingen mellan 1801-1927?

Sök med bokstav