Storbritanniens parlament | det högsta lagstiftande organet

 Hur det brittiska parlamentet fungerar

Förenade kungarikets parlament är uppdelat i tre separata delar: underhuset (House of Commons), överhuset (House of Lords) och monarken. Den största delen av den lagstiftande makten är koncentrerad till underhuset. Det består av 650 parlamentsledamöter (MP). Dessa personer väljs av folket i Förenade kungariket för att representera dem i underhuset. Ledaren för det politiska parti som har en majoritet av parlamentsledamöterna blir vanligtvis Storbritanniens premiärminister, dvs. regeringschef. Statsöverhuvudet är alltid monarken.

Underhuset påbörjar de flesta lagförslagen. Andra lagförslag börjar i överhuset. Underhuset beslutar om skattesatser.

Överhuset har befogenhet att förkasta lagförslag, med undantag för penningförslag (skatteförslag), och tvinga underhuset att ompröva dem. Om överhuset lägger in sitt veto mot ett lagförslag två gånger eller försenar ett offentligt lagförslag i mer än ett år kan underhuset tvinga igenom lagförslaget i enlighet med parlamentets lagar, om det inte har börjat i överhuset.

Monarken (numera kung Charles III) är suverän i en konstitutionell monarki och har teoretiskt sett all makt i Storbritannien. Lagförslag måste få kungligt samtycke innan de kan bli parlamentshandlingar, och monarken är ansvarig för att sammankalla, prorogera och upplösa parlamentet, normalt på inrådan av den sittande premiärministern. Det är numera mycket sällsynt att en monark motsätter sig detta, men monarken har fortfarande kvar detta privilegium och kan använda det vid behov.

Hur ett lagförslag blir en lag i parlamentet

Lagförslagen kan börja sin behandling i antingen underhuset eller överhuset.

Granskning före lagstiftning: Gemensamma kommittéer i båda kamrarna granskar lagförslaget och röstar om ändringar som regeringen kan godkänna eller förkasta. Rapporterna är inflytelserika i senare skeden då förkastade rekommendationer från kommittéerna återupptas för att röstas igenom.

Första läsning: Ingen omröstning sker. Lagförslaget läggs fram, trycks och i privata ledamöters lagförslag fastställs ett datum för andra behandlingen.

Andra behandlingen: En debatt om lagförslagets allmänna principer följs av en omröstning.

Utskottsstadiet: Ett utskott behandlar varje paragraf i lagförslaget och kan göra ändringar.

Rapportera steg: Möjlighet att ändra lagförslaget. Kammaren behandlar de paragrafer till vilka ändringsförslag har lagts fram.

Tredje behandlingen: En debatt om den ändrade texten. I Lords kan ytterligare ändringsförslag läggas fram i detta skede.

Passage: Lagförslaget skickas sedan till den andra kammaren som kan ändra det.

 Första läsning: Samma förfaranden

 Andra behandlingen: Samma förfaranden

Utskottsstadiet: Samma förfaranden

Rapportera steg: Samma förfaranden

 Tredje behandlingen: Samma förfaranden

Passage: Lagförslaget skickas tillbaka till den ursprungliga kammaren.

Granskning före lagstiftning: Att överväga alla ändringsförslag.

Lagförslaget behandlas sedan för kungligt samtycke, och om det godkänns blir lagförslaget en lag.

Att stifta ny lag Typ av lagförslag Processen för lagförslag Första behandlingen Andra behandlingen Underhusets utskott Underhusets utskott Överhusets utskott Rapportsstadium Tredje behandlingen Passage genom det andra parlamentet Kungligt samtycke Delegerad lagstiftning

 
En representation av lagstiftningsförfarandet.  

Historia

Under medeltiden och den tidiga moderna perioden fanns det tre kungadömen på de brittiska öarna - England, Skottland och Irland - och dessa hade sina egna parlament. Genom unionsakten från 1707 slogs England och Skottland samman till Storbritanniens parlament, och genom unionsakten från 1800 slogs Irland samman till Förenade kungarikets parlament. Parlamentet i Westminster i London kallas ibland för "Moder av alla parlament".

Englands parlament

Det engelska parlamentet har sitt ursprung i det anglosaxiska Witenagemot. År 1066 införde Vilhelm av Normandie ett feodalt system där han rådfrågade ett råd innan han stiftade lagar. År 1215 fick detta råd Magna Carta av kung John, som fastställde att kungen inte får ta ut eller samla in några skatter (förutom de feodala skatter som de hittills varit vana vid), utom med samtycke från sitt kungliga råd, som långsamt utvecklades till ett parlament.

År 1265 sammankallade Simon de Montfort, 6:e jarlen av Leicester, det första valda parlamentet. Genom lagarna i Wales 1535-42 annekterades Wales som en del av England och Wales fick representanter i parlamentet.

När Elisabet I efterträddes 1603 av den skotske kungen Jakob VI av Skottland (Jakob I av England) hamnade länderna båda under hans styre, men de behöll sina egna parlament.

Skottlands parlament

I Skottland under högmedeltiden var kungens råd av biskopar och jarlar början på 1235 års parlament.

Irlands parlament

Det irländska parlamentet bildades för att representera det engelska samhället i Irlands herravälde, men de infödda eller gaeliska irländarna fick inte rösta eller ställa upp i valet. År 1541 utropade Henrik VIII Irlands kungadöme. De gaeliska irländska lorderna hade nu rätt att delta i det irländska parlamentet som jämlikar med majoriteten av engelsk härkomst.

 

Relaterade sidor

• Parlamentsledamöter som valdes i det brittiska parlamentsvalet 2005
• Englands parlament
• Förteckning över parlamentsvalkretsar i Storbritannien
• Parlamentariskt förfarande