Bastille

Tidig historia

Bastiljen byggdes under hundraårskriget. Den kallades Bastion de Saint-Antoine. Till en början var det bara Saint-Antoine-porten, men från 1370-1383 gjordes denna port större och blev en fästning. Den försvarade den östra delen av Paris och det kungliga palatset Hôtel Saint-Pol. Efter kriget förvandlades den till ett fängelse. Ludvig XIII(13) var den första kungen som skickade fångar dit.

Bastiljen byggdes i en rektangelform, 70 meter lång och 30 meter bred. Den hade åtta torn och 25 meter höga murar, med en bred vallgrav som gick runt utsidan. Det fanns två innergårdar på insidan och hus mot murarna. Paren av torn på östra och västra sidan hade portar genom vilka rue Saint-Antoine passerade. På 1400-talet blockerades dessa och en ny stadsport byggdes i norr vid den nuvarande rue de la Bastille. En bastion på den östra sidan byggdes senare. Murarna och tornen var lika höga och breda och förenades av en bred väg. Soldater på muren kunde snabbt förflytta sig till vilken del av fästningen som helst utan att behöva klättra ner innanför tornen. Det innebar också att det fanns tillräckligt med utrymme för att placera artilleri. En liknande utformning kan man idag se i Château de Tarascon.

 

Stormning av Bastiljen

Bastiljen var ett fängelse för vanliga brottslingar som förfalskare och tjuvar, men också för människor som sattes i fängelse av religiösa skäl, till exempel hugenotterna. Där fanns också människor som för tryckt eller skrivit saker mot regeringen eller kungen. Personer av hög rang hölls ibland också fängslade där. Fängelset, som bara kunde rymma omkring 50 fångar, var inte så illa som de flesta fängelser i Paris. Men hemlighetsmakeriet kring fängelset och dess fångar gav det ett dåligt rykte.

Parisborna attackerade Bastiljen den 14 juli 1789 efter flera dagars protester. De var ute efter det krut och de vapen som förvarades i fängelset. De attackerade inte Bastiljen för att befria de sju fångarna där inne. Fängelset bevakades av cirka 80 invalider (gamla soldater) under ledning av guvernör Bernard-René de Launay. Det fanns också en extra grupp på 32 grenadjärer från ett av de schweiziska legosoldatregementen som kungen hade fört till Paris strax före den 14 juli.

En folkmassa på omkring 8 000 män och kvinnor stod utanför Bastiljen vid middagstid. De ville att vakterna skulle lämna över fängelset, ta bort artillerikanonerna och ge dem krutet och vapnen. Två personer som valdes ut för att representera dem utanför bjöds in till fästningen för att tala med guvernören.

Vid 13.00-tiden bröt sig folkmassan in på den oskyddade yttre gården och kedjorna på dragbron till den inre gården klipptes av. Det förekom en del skottlossning, men vid mitten av eftermiddagen fick folkmassan stöd av mytomspunna Gardes Françaises från den kungliga armén och två kanoner. De Launay beordrade sina vakter att sluta skjuta och gav upp fästningen. Folkmassan svepte in i Bastiljen vid 17.30-tiden.

Folkmassan tog vapnen och krutet och befriade de sju fångarna. De var tvungna att bryta upp dörrarna eftersom nycklarna redan hade tagits och visats upp på gatorna. Trots att de hade kapitulerat dödades guvernören och några av vakterna vid Bastiljen. Deras huvuden kapades av, sattes på långa stolpar och marscherade genom gatorna.

Plan över Bastiljen.  


Prise de la Bastille , av Jean-Pierre-Louis-Laurent Houel.  

Att riva Bastiljen

Pierre-François Palloy, "Patriote Palloy", insåg snabbt Bastiljens propagandavärde. Han samlade ihop en grupp män som skulle börja riva fästningen redan nästa dag. Folk betalade honom för att se platsen och han sålde delar som souvenirer. I november 1789 var Bastiljen i stort sett nedriven. De huggna stenarna från fästningen användes för att bygga Pont de la Concorde (Paris).

 
En miniatyr av Bastiljen gjord av en av stenarna i fästningen (Carnavalet-museet).  

Området i dag

Platsen för Bastiljen kallas idag Place de la Bastille. Här finns Opéra Bastille. Den stora vallgraven bakom fortet har förvandlats till en småbåtshamn, Bassin de l'Arsenal. I norr går en täckt kanal, Canal Saint Martin, under vägen längs med kanten av området.

Resterna av ett av fortets torn hittades när man grävde för Paris tunnelbana (Métro) 1899. De flyttades till en park, Square Henri-Galli, några hundra meter därifrån. Konturerna av fortet är också markerade på gator och trottoarer med speciella gatstenar. Ett café och några andra verksamheter finns nu på platsen för fortet, och rue Saint Antoine passerar direkt över det när den mynnar ut i Bastiljens rondell.

 Idag firar fransmännen den 14^th juli genom att

- Att ha militära och civila parader.

- Att ha militära flyguppvisningar

- Musikaliska framträdanden

- Gemensamma måltider

- Danser

- Bollar

- Spektakulära fyrverkerier

 
Resterna av Bastiljen är fortfarande synliga på Boulevard Henri IV.  

I populärkulturen

• Comte de Rochefort (De tre musketörerna, tjugo år efter)
• Alexandre Manette (En berättelse om två städer)
• M. Thénardier (Les Misérables)
• Flera verk om mannen med järnmasken