Översikt
Bastiljen var ursprungligen en medeltida försvarsanläggning i Paris som senare omvandlades till statligt fängelse. Byggnaden stod som en hård, massiv konstruktion vid stadsmuren och användes framför allt för att inhysa personer fängslade av kronan, ofta efter order genom s.k. lettres de cachet. För många kom byggnaden att symbolisera kungligt godtycke och förtryck.
Byggnadens karaktär och funktion
Fästningen präglades av tjocka murar, vakttorn och en vallgrav. Inredningen var inte avsedd för stora fångpopulationer utan för särskilda interner, bland annat politiska fångar och personer som stått i konflikt med staten. Bastiljen fungerade mindre som ett vanligt strafffängelse och mer som en plats för frihetsberövande på direkt order från monarken eller hans förvaltning.
Stormningen den 14 juli 1789
Den 14 juli 1789 angreps Bastiljen av beväpnade parisiska grupper och folkliga miliser. Händelsen utlöste våldsamma scener och ledde till att fästningen föll i folkets händer. Stormningen ses i dag ofta som en central symbolisk början på den franska revolutionen. För vidare läsning om fästningens roll som fängelse, se källor om Bastiljen och för kontext i Paris, mer om staden.
Efterspel och minne
Efter att Bastiljen intagits revs byggnaden stegvis bort; material och mursten spreds som minnessaker och byggnadsmaterial. Händelsen togs upp i revolutionspropagandan och kom att ge namn åt Frankrikes nationaldag, som firas varje år den 14 juli. För kopplingen till revolutionsperioden och firandet, se om revolutionen respektive om nationaldagen.
Betydelse och notabla fakta
- Bastiljen uppfattas i dag främst som en symbol för motstånd mot despoti snarare än som ett fängelse med många fångar.
- Beslut att använda byggnaden för frihetsberövanden kunde fattas direkt av kronan.
- Revolutionens ikoner och nationella traditioner knyter starkt an till händelsen 1789.
Idag finns inga kvarvarande delar av fästningen på platsen i centrala Paris, men dess historia lever vidare i skrifter, minnesmärken och i firandet av den 14 juli, som för många symboliserar övergången till modernare politiska idéer och folkstyre.




