Jordens atmosfär – definition, sammansättning och skikt
Det viktigaste att komma ihåg om jorden och andra planeter är att de inte kommer från solen. De eller deras material samlades upp av solens gravitation när den rörde sig genom rymden. Solen består bara av väte med lite helium. Inget annat. Det material som utgör planeterna och deras satelliter består nästan uteslutande av tyngre grundämnen som har sitt ursprung i tidigare supernovaexplosioner. Planeterna avger små mängder väte och helium: detta kommer från sönderfallet av större radioaktiva molekyler vars ursprung också är gamla supernovor.
Ursprung och tidig utveckling
En komplicerande faktor är månen, som bildades genom att en stor kropp slog ihop med den tidiga jorden. Denna kollision påverkar både jordens rotation och dess lantvattna historia. Det innebär att livets ursprung på jorden skulle ha skett efter att månen bildats, och att atmosfärens sammansättning har förändrats mycket sedan dess genom processer som vulkanism, meteoritnedslag, kemisk växelverkan med hav och berggrund samt biologisk aktivitet.
Vad är atmosfären?
Atmosfären är det lager av gaser som omger jorden och hålls kvar av jordens gravitation. Den fungerar som ett skydd och en regulator för temperatur, väder och klimat. Atmosfären:
- absorberar och dämpar skadlig ultraviolett strålning från solen,
- medverkar i värmebalansen (växthuseffekten) som håller ytan beboelig,
- fördelar värme mellan dag och natt, vilket gör våra dagar svalare och våra nätter varmare, och
- möjliggör vindar, nederbörd och transport av partiklar och ämnen runt planeten.
Sammansättning
I dag består atmosfären huvudsakligen av:
- kväve (cirka 78,1 %),
- syre (cirka 20,9 %),
- argon (cirka 0,9 %),
- koldioxid (cirka 0,04 % = ~400+ ppm; koncentrationen har ökat de senaste århundradena),
- vattenånga, vars mängd varierar starkt med temperatur och plats (från nära noll upp till några procent lokalt),
- samt spår av andra gaser som metan, lustgas, ozon och andra föroreningar.
Atmosfärens sammansättning har förändrats över geologisk tid. Särskilt viktigt var syrets uppkomst genom fotosyntetiserande organismer (t.ex. cyanobakterier och senare växter), vilket ledde till den oxiderande atmosfär vi har idag.
Partiklar, moln och aerosoler
Fasta partiklar, inklusive aska, stoft, vulkanaska och havssalt är viktiga komponenter i atmosfären. Dessa partiklar, ofta kallade aerosoler, fungerar som kärnor för kondensation och är avgörande för skapandet av moln och dimma. Aerosoler påverkar också hur solstrålning sprids och absorberas, vilket kan påverka klimatet lokalt och globalt.
Atmosfärens skikt
Atmosfären blir successivt tunnare ju högre upp man kommer; det finns ingen skarp gräns mot rymden. För praktiska och tekniska ändamål delar man ofta upp atmosfären i skikt:
- Troposfären (0–~11 km): Här sker nästan all väderbildning. Temperaturen faller med höjden och nästan 75 % av atmosfärens massa finns inom detta lager.
- Stratosfären (~11–50 km): Innehåller ozonlagret som absorberar UV-strålning och därmed gör det möjligt för liv på ytan att vara skyddat. I stratosfären stiger temperaturen med höjden på grund av ozonabsorptionen.
- Mesosfären (~50–85 km): Temperaturen sjunker igen och detta lager är där meteorer vanligtvis brinner upp.
- Termosfären (~85–600 km): Temperaturen stiger kraftigt med höjden; detta lager innehåller jonosfären, där solens strålning joniserar gaser och påverkar radiokommunikation.
- Exosfären (~600 km och uppåt): Här blir gasmolekyler så glesa att de kan undvika kollisioner och sakta övergå till rymden.
Gräns mot rymden
Det finns ingen skarp fysisk gräns mellan atmosfären och yttre rymden. För att definiera en gräns används ofta Kármánlinjen vid 100 kilometers höjd som en praktisk avgränsning för rymdaktiviteter. För andra syften, särskilt när magnetiska effekter är viktiga, betraktas ibland ytterligare gränser kopplade till magnetosfärens kant. Exosfären sträcker sig mycket högre och övergår gradvis i det interplanetära rummet.
Tryck, densitet och vertikal fördelning
Atmosfärens tryck och densitet minskar ungefär exponentiellt med höjden. Ungefär 75 % av atmosfärens massa befinner sig inom 11 kilometer (6,8 miles) från jordens yta. Detta gör att majoriteten av väderfenomenen och biologiska processerna sker nära marken.
Atmosfärens roll för liv och klimat
Atmosfären skyddar och möjliggör liv genom flera funktioner:
- filtrerar skadlig strålning (särskilt UV),
- reglerar temperatur via växthuseffekten,
- transporterar värme och fukt mellan olika delar av planeten,
- stöder gasutbyte (t.ex. syre för andning och CO2 för fotosyntes).
Mänskliga aktiviteter har betydande effekter på atmosfären — utsläpp av koldioxid, metan och andra växthusgaser förändrar klimatet, medan föroreningar och aerosolutsläpp påverkar luftkvalitet och molnprocesser.
Sammanfattning
Atmosfären är ett dynamiskt, flerskiktat och livsviktigt gaslager som omger jorden. Dess sammansättning, struktur och funktioner är resultat av både geofysiska processer och biologisk aktivitet över miljarder år. Genom att förstå atmosfärens egenskaper kan vi bättre skydda klimatet och de ekosystem den möjliggör.
Jordens atmosfärs historia
Ursprungligen fanns det nästan inget fritt syre i jordens atmosfär.
- Den första atmosfären bestod av gaser i solnebulosan, huvudsakligen väte. Det kan också ha funnits enkla hydrider som de som nu finns i gasjättarna (Jupiter och Saturnus): vattenånga, metan och ammoniak.
- Atmosfären förändrades gradvis till att bestå av främst koldioxid och kväve. De lättare gaserna, som väte och helium, kan inte hållas kvar av jordens gravitation och skulle flyga ut. Under en lång tid (säg två miljarder år eller mer) dominerades atmosfären av koldioxid.
- Under den stora syretillförseln förändrades atmosfären till den typ av atmosfär som vi har nu, där syre ersatte koldioxid. Vår atmosfär består fortfarande till största delen av kväve, men de flesta levande organismer interagerar mer med syre än med kväve. Syresättningen började med att cyanobakterier tillverkade fritt syre genom fotosyntes. De flesta organismer behöver idag syre för sin andning: endast ett fåtal anaeroba organismer kan växa utan syre.
Temperatur och atmosfäriska skikt
Vissa delar av atmosfären är varma eller kalla, beroende på höjd. Om man utgår från ytan och klättrar rakt uppåt blir luften kallare i troposfären, men sedan blir den varmare högre upp i stratosfären. Dessa temperaturförändringar är indelade i lager. Dessa är som lager på en lök. Skillnaden mellan lagren är hur temperaturen förändras.
Dessa är atmosfärens lager, med utgångspunkt från marken:
- Troposfären - Börjar på marken. Slutar någonstans mellan 0 och 18 kilometer (0 och 11 miles). Ju högre, desto kallare. Vädret i detta skikt påverkar vårt dagliga liv.
- Stratosphere - Startar vid 18 kilometer (11 miles). Slutar vid 50 kilometer (31 miles). Ju högre, desto hetare. Värmen kommer från ozonskiktet högst upp i stratosfären. Det finns lite vattenånga och andra ämnen i detta skikt. Flygplan flyger i detta skikt eftersom det vanligtvis är stabilt och luftmotståndet är litet.
- Mesosfären - Börjar vid 50 kilometer (31 miles). Slutar vid 80 eller 85 kilometer (50 eller 53 miles). Ju högre, desto kallare. Vindarna i detta skikt är starka, så temperaturen är inte stabil.
- Termosfären - Börjar vid 80 eller 85 kilometer (50 eller 53 miles). Slutar vid 640 kilometer (400 miles) eller högre. Ju högre, desto varmare. Detta skikt är mycket viktigt för radiokommunikation eftersom det hjälper till att reflektera vissa radiovågor.
- Exosfär - ovanför termosfären. Detta är det översta lagret och övergår i det interplanetära rummet.
Områden där ett skikt övergår till nästa har kallats "-pauser". Tropopausen är alltså där troposfären slutar (7-14 kilometer hög). Stratopausen ligger i slutet av stratosfären. Mesopausen ligger i slutet av mesosfären. Detta är gränser.
Medeltemperaturen i atmosfären vid jordytan är 14 °C (57 °F).


Temperatur på olika höjder
Tryck
Atmosfären har ett tryck. Detta beror på att även om luften är en gas har den en vikt. Det genomsnittliga atmosfäriska trycket på havsnivå är ungefär 101,4 kilopascal (14,71 psi).
Densitet och massa
Luftens densitet på havsnivå är ungefär 1,2 kg per kubikmeter. Denna densitet minskar på högre höjder i samma takt som trycket minskar. Atmosfärens totala massa är cirka 5,1 × 1018 kg, vilket bara är en mycket liten del av jordens totala massa.
Relaterade sidor
- Luft
- Livets tidslinje
Frågor och svar
F: Vad består solen av?
S: Solen består av väte och en liten mängd helium.
F: Varifrån kommer de material som utgör planeter och deras satelliter?
S: De material som utgör planeter och deras satelliter kom från tidigare supernovaexplosioner.
Fråga: Hur skyddar atmosfären livet på jorden?
S: Atmosfären skyddar livet på jorden genom att absorbera ultravioletta strålar från solen, vilket gör dagarna svalare och nätterna varmare.
F: Vad är fasta partiklar i förhållande till atmosfären?
S: Fasta partiklar, som aska, stoft, vulkanaska etc., är små delar av atmosfären som är viktiga för att skapa moln och dimma.
F: Finns det en tydlig gräns mellan atmosfären och yttre rymden?
Svar: Nej, det finns ingen tydlig gräns mellan atmosfären och yttre rymden även om Kلrmلn-linjen ibland behandlas som en gräns. Ännu högre, för vissa ändamål behandlas kanten av magnetosfären som en gräns.
F: Hur mycket av jordens atmosfär finns inom 11 kilometer från ytan?
Svar: 75 % av jordens atmosfär ligger inom 11 kilometer från ytan.
Fråga: När trodde man att livet på jorden började?
S: Livet på jorden började efter att en kollision med en tidig jord bildade vår måne, och det började därför efter att denna händelse inträffade.