The Cramps – amerikanskt punkband och psykobilly-pionjärer

The Cramps — inflytelserikt amerikanskt punkband och psykobilly-pionjärer från CBGB-scenen. Ikoniskt sound, Lux Interior och banbrytande mörk rockhistoria.

Författare: Leandro Alegsa

The Cramps var ett amerikanskt punkrockband som bildades 1976 av sångaren Lux Interior och gitarristen Poison Ivy. Bandet var aktiva fram till 2009 och splittrades efter att sångaren Lux Interior dog. De var en del av den tidiga CBGB-punkrockrörelsen i New York och är allmänt erkända som en av de främsta innovatörerna av psykobilly. Deras råa blandning av rockabilly, garage, surf och tidig rock'n'roll, tillsammans med horror- och exploitation-estetik, påverkade också många av de tidiga gotiska rockbanden och andra alternativa sceners utveckling.

Musikstil och image

The Cramps skapade ett distinkt sound genom enkel men effektiv instrumentering: Poison Ivys snärtiga, reverb-tunga gitarrspel och Lux Interiors karaktäristiska, yviga sångstil. Deras repertoar bestod av både egna låtar och omsorgsfullt utvalda covers av mörkare eller kitschiga 1950- och 1960-talslåtar. Tematiskt hämtade de ofta inspiration från B-filmer, science fiction, skräck och amerikansk popkultur från mellankrigstiden till 1960-talet, vilket gav deras liveframträdanden en teatral och ofta provokativ prägel.

Liveframträdanden

Bandets konserter var kända för sin intensitet och visuella dramatik. Lux Interiors scennärvaro — lika delar showman och chockartist — kombinerades med Poison Ivys stiliserade gitarrsound och ofta suggestiva scenkläder. The Cramps blandade punkens upproriska energi med rockabillyns sväng, vilket gjorde deras liveshower minnesvärda och inflytelserika för många yngre band.

Viktiga skivor och låtar

  • Songs the Lord Taught Us (1980) – debutalbumet som etablerade bandets stil.
  • Psychedelic Jungle (1981) – fortsatte utveckla deras råa, retroinspirerade sound.
  • A Date with Elvis (1986) – ett av deras mest hyllade album från mitten av 1980-talet.
  • Stay Sick! (1990) och Flamejob (1994) – exempel på deras senare produktion där de behöll sin signaturstil.
  • Noterbara låtar och covers som ofta nämns är bland annat "Human Fly" och "Goo Goo Muck".

Medlemmar

Kärnan i The Cramps utgjordes av Lux Interior (sång) och Poison Ivy (gitarr). Resterande lineup växlade över åren och inkluderade flera musiker som bidrog till bandets utveckling, bland andra Bryan Gregory och Kid Congo Powers (gitarr) samt Nick Knox (trummor). Bandet höll också ett DIY-förhållningssätt till image och produktionsval genom hela sin karriär.

Arv och påverkan

The Cramps lämnade ett tydligt avtryck på flera musikgenrer. Genom att kombinera tidig rock'n'roll-estetik med punkens råhet och en lekfull fascination för kitsch och skräck bidrog de till att forma psykobilly som genre och inspirerade många alternativa rock- och gothaktiga grupper. Deras inflytande syns i allt från scenklädsel och visuellt uttryck till en fortsatt uppskattning för enkla, ösiga riff och teatraliska liveshower.

Efter Lux Interiors död i februari 2009 avslutades bandets historia, men deras inspelningar och legendariska liveframträdanden fortsätter att nå nya lyssnare och påverka musikskapare världen över.

Medlemmar

Slutlig uppställning

  • Lux Interior (Erick Purkhiser) - sång, mars 1973 till februari 2009
  • Poison Ivy (Kristy Wallace) - leadgitarr, mars 1973 till februari 2009
  • Harry Drumdini - trummor, februari 1993 - juli 2003 och augusti 2006 - februari 2009

Tidigare medlemmar

  • Bryan Gregory (Greg Beckerleg) - gitarr, april 1976 - maj 1980
  • Julien Grindsnatch - gitarr, juli 1980 - september 1980
  • Kid Congo Powers (Brian Tristan) - gitarr, december 1980 - september 1983
  • Mike Metoff (som Ike Knox) - gitarr, oktober 1983 - november 1983; januari 1984 - juli 1984
  • Click Mort - gitarr, december 1983
  • Scott "Chopper" Franklin - bas och gitarr, januari 2002 - september 2006
  • Sean Yseult (Shauna Reynolds, från White Zombie) - bas, oktober/november 2006
  • Touch Hazard (Tim Maag från The Mechanics & D.I.) - bas, 1985
  • Fur (Jennifer Dixon) - bas, mars 1986 - maj 1986
  • Candy del Mar - bas, juli 1986 - januari 1991
  • Slim Chance - bas, mars 1991-augusti 1998
  • Doran Shelley - bas, 1998-1999
  • SugarPie Jones (alias Tim Ferris) - bas, 2000
  • Pam Ballam (Pam Beckerleg) - trummor, april 1976 - september 1976
  • Miriam Linna - trummor, oktober 1976 - juni 1977
  • Nick Knox - trummor, juli 1977 - januari 1991
  • Jim Sclavunos - trummor, 1991
  • Nickey Alexander - trummor, juni 1991 - januari 1993
  • Bill "Buster" Bateman - trummor, juni 2004 - augusti 2006
  • Jen Hanrahan - kastanjetter juni 2000 - augusti 2000.
  • "Jungle" Jim Chandler - "Laid down the primal beat" för Europaturnén 2004
 

Diskografi

Studioalbum

  • Sånger som Herren lärde oss (1980, olaglig)
  • Psychedelic Jungle (1981, I.R.S.)
  • Smell of Female - (live på Peppermint Lounge) 6-spårigt minialbum (1983, Big Beat)
  • En dejt med Elvis (1986, Big Beat)
  • Stay Sick (1990, Enigma)
  • Titta mamma Inget huvud! (1991, Enigma)
  • Flamejob (1994, The Medicine Label)
  • Big Beat from Badsville (1997, Epitaph)
  • Fiends of Dope Island (2002, Vengeance)

Sammanställningar

  • Off the Bone (1983, olaglig)
  • Dålig musik för dåliga människor (1984, I.R.S.)
  • Hur man gör ett monster (2004, Vengeance)
  • The Secret Life of the Cramps (2006)[]
 


Sök
AlegsaOnline.com - 2020 / 2025 - License CC3