Djungelboken är en amerikansk animerad film från 1967. Den producerades av Walt Disney Productions. Den släpptes den 18 oktober 1967. Det är den 19:e animerade filmen i serien Walt Disney Animated Classics. Den var inspirerad av berättelserna om det vilda barnet Mowgli från boken med samma namn av Rudyard Kipling. Den regisserades av Wolfgang Reitherman. Den var den sista som producerades av Walt Disney, som dog under produktionen.

De tidiga versionerna av både manus och soundtrack följde Kiplings verk närmare. Det fanns en dramatisk, mörk och olycksbådande ton som Disney inte ville ha i sin familjefilm. Den första manusförfattaren Bill Peet och kompositören Terry Gilkyson byttes ut. Filmen spelade in över 73 miljoner dollar i USA under sin första premiär.

Handling

Filmen följer det unge människobarnet Mowgli, som har vuxit upp i djungeln bland vargar och andra djur. När den fruktade tigern Shere Khan återvänder och hotar hans säkerhet beslutar pantern Bagheera att föra Mowgli tillbaka till människobyn. På vägen träffar Mowgli den sorglöse björnen Baloo, och de två inleder en lekfull och varmhjärtad vänskap. Under äventyret ställs Mowgli inför olika faror och frestelser: han råkar ut för den listiga ormen, hamnar i trubbel med apanernas kung King Louie, och måste till sist välja mellan livet i djungeln och möjligheten att leva bland människor.

Produktion

Produktionens tidiga skeden präglades av en mörkare och mer trogen tolkning av Kiplings berättelser. Manusförfattaren Bill Peet, som föredrog en mer seriös ton, lämnade projektet efter meningsskiljaktigheter med studion. Kompositören Terry Gilkyson skrev flera av de tidiga låtarna, men ersattes i stort av Sherman-bröderna (Richard M. Sherman och Robert B. Sherman) och filmmusikern George Bruns, även om Gilkysons låt "The Bare Necessities" behölls i filmen. Under arbetet avled Walt Disney i december 1966, vilket gjorde filmen till den sista han var direkt involverad i som producent.

Musik

Musiken är ett av filmens mest minnesvärda inslag och blandar lättsamma, jazzinfluerade arrangemang med karaktärsskapande sånger. Den energiska tonen i flera av sångerna bidrog till att tona ned den ursprungliga, mörkare stämningen i manuset och göra filmen mer familjevänlig. Låtarna har blivit bestående inslag i Disneys repertoar och spelas fortfarande frekvent i sammanhang som museum, radiokanaler och nöjesparker.

Rollista (i urval)

  • Bruce Reitherman – Mowgli (röst)
  • Phil Harris – Baloo (röst)
  • Sebastian Cabot – Bagheera (röst)
  • George Sanders – Shere Khan (röst)
  • Louis Prima – King Louie (röst)
  • Sterling Holloway – Kaa (röst)

Mottagande och eftermäle

Vid premiären fick filmen blandade recensioner — kritiker delade sig mellan beröm för musiken och karaktärernas charm och kritik mot avvikelsen från Kiplings mer allvarliga teman. Publiken tog däremot väl emot filmen, och den spelade in över 73 miljoner dollar i USA under sin första premiär, vilket bidrog till studions fortsatta framgång under slutet av 1960-talet. Med åren har Djungelboken blivit en av Disneys mest älskade klassiker, hyllad för sina karaktärer, sånger och underhållningsvärde.

Arv och anpassningar

Filmen har haft stort kulturellt genomslag: karaktärer som Baloo och King Louie har blivit ikoniska, sångerna lever kvar i populärkulturen, och berättelsen har återberättats i flera nyare adaptioner — mest uppmärksammat är den live‑action/CGI-baserade versionen regisserad av Jon Favreau som släpptes 2016. Djungelboken återfinns också i Disneyparkerna och i olika utgåvor på hemvideo, streaming och samlingsutgåvor.

Varför filmen fortfarande ses

Trots att den avviker från Rudyard Kiplings ursprungsskildring förmedlar Disneys version en varm, underhållande och musikfylld äventyrsberättelse som tilltalar både barn och vuxna. Kombinationen av humor, minnesvärda röster, slagkraftiga melodier och en lättillgänglig moral gör att filmen fortlever som en klassiker i animationshistorien.