Julens tolv dagar är de festliga dagarna som börjar på juldagen (25 december). De kallas också för jultid och tolvdagar. Julens tolfte natt infaller alltid på kvällen den 5 januari. Den tolfte dagen kan antingen ligga före eller efter tolvslaget, beroende på vilken kristen tradition man följer. Tolftesnatten följs av epifanifesten den 6 januari. I vissa traditioner är den första dagen av Epifania (6 januari) och den tolfte dagen av julen samma dag.

Historisk bakgrund

Begreppet „de tolv dagarna“ går långt tillbaka i den kristna liturgiska kalendern och har också påverkats av äldre, förkristna vinterseder som firade solens återkomst efter vintersolståndet. Under medeltiden var tolvdagarna en viktig period då kyrkliga fester, marknader och lokala maskerader förekom. Under århundradena har olika kyrkor och sekter inom kristendomen ändrat de faktiska traditionerna, tidsramarna och tolkningarna.

Kyrkliga skillnader och datum

Olika kyrkosamfund lägger tonvikten på skilda datum och händelser inom dessa tolv dagar. Till exempel är St Stephen's Day (eller Boxing Day) den 26 december i västkyrkan men firas den 27 december i många östkyrkliga traditioner. Den 28 december kallas i vissa kyrkotraditioner för Childermas eller de oskyldiga barnens högtid. Många ortodoxa kyrkor, som följer den julianska kalendern, firar Epifania (Trettondedag jul) i motsvarighet till 6 januari men detta infaller enligt den gregorianska kalendern ofta den 19 januari.

Populära traditioner runt om i världen

  • Gåvoutdelning: I vissa länder ges gåvor huvudsakligen på juldagen, i andra på tolvsafton (Twelfth Night) och i ännu andra sprids gåvor över flera av de tolv dagarna. Sången "The Twelve Days of Christmas" speglar idéen om gåvogivande över en längre tid.
  • Ritualer och maskerader: I delar av Europa förekom och förekommer fortfarande karnevalsliknande seder, uppvaktningar och rollspel under tolvdagarna.
  • Epifani-fester: I Spanien och Latinamerika är 6 januari (Día de los Reyes) en stor gåvoch paraddag då de tre vise männen ofta skildras i processioner; i många spanska hushåll bjuder man på en speciell kungakaka (Rosca de Reyes eller Roscón de Reyes) där en liten figur göms i kakan.
  • Avtäckning av krubbor: Många traditioner tar ner julkrubban på tolfte natten eller på Epifania som avslutning på julhögtiden.
  • Sång och wassailing: I delar av Storbritannien och norra Europa finns fortfarande sedvänjor som att „wassaila“ — gå runt och sjunga späda sånger för att bringa lycka åt hus och trädgårdar inför det nya året.

Epifania / Trettondedag jul

Epifania, på svenska ofta kallad Trettondedag jul, firas den 6 januari och är en av de äldsta kristna högtiderna. Ordet epifani betyder „uppenbarelse“ eller „manifestation“ och knyter an till Jesu uppenbarelse som Guds Son — särskilt genom besöket av de tre vise männen (de tre kungarna), men även genom dopet i Jordanfloden i vissa traditioner. Epifania markerar för många slutpunkten på julens liturgiska cykel.

Nutida firande och lokala variationer

Idag firas de tolv dagarna mycket olika beroende på land, kyrka och familjetradition. I Sverige är 6 januari en helgdag (Trettondedagen) och firas ofta med kyrkobesök och avslutande julstämning. I andra länder är det en av årets mest populära festdagar med parader, särskilda bakverk och folkliga ritualer. Vissa religösa grupper har kvar äldre liturgiska mönster och helgdagar medan andra har anpassat eller förkortat jultiden.

Sammanfattning

De tolv dagarna mellan juldagen och Epifania är en period rik på religiösa, folkliga och regionala traditioner. Hur och när man firar — och vad som anses vara den „tolvte dagen“ — varierar beroende på kyrklig kalender, kulturella sedvänjor och nationell praxis. Genom historien har dessa dagar både bevarat äldre sedvänjor och utvecklats i takt med nya religiösa och sociala omständigheter.