Thebe (månen)
Thebe eller Jupiter XIV är den fjärde av Jupiters kända månar (enligt avstånd från planeten). Den upptäcktes av Stephen P. Synnott på bilder från rymdsonden Voyager 1 som togs den 5 mars 1979 och fick beteckningen S/1979 J 2. Senare upptäcktes den på bilder från den 27 februari 1979. År 1983 fick den officiellt sitt namn efter den mytologiska nymfen Thebe som var dotter till flodguden Asopus och älskare till Zeus (den grekiska motsvarigheten till Jupiter).
Omloppsbana
Thebe är den mest avlägsna av de inre jovianska månarna. Den kretsar kring Jupiter på ett avstånd av ~222 000 km (3,11 Jupiterradier). Thebes bana har en excentricitet på ~0,018 och en lutning på ~1,08° i förhållande till Jupiters ekvator. Dessa värden är ovanligt höga för en närmare måne och kan förklaras av det tidigare inflytandet från den närmaste galileiska satelliten Io; tidigare skulle flera medelrörelseresonanser med Io ha passerat genom Thebes bana när Io gradvis avlägsnade sig från Jupiter, och dessa exciterade Thebes bana.
Fysiska egenskaper
Thebe är inte en sfär, och den närmaste ellipsoida approximationen är 116x98x84 km. Dess bulkdensitet och massa är inte kända, men om man antar att dess medeldensitet är som Amaltheas (~0,86 g/cm³) kan dess massa uppskattas till ~4,3×1017 kg.
Ytan på Thebe är mörk och verkar vara rödaktig i färgen.
Utforskning
Thebe upptäcktes på bilder från Voyager 1 av Steve Synnott, en medlem av Voyagers navigationsteam. Innan rymdsonden Galileo anlände till Jupiter visste man dock inte mycket om den. Galileo tog bilder av nästan hela Thebes yta och satte begränsningar på dess sammansättning.
