Planet

Karakteristika och struktur

Planeter har ofta form av en något tillplattad sfäroid på grund av rotation och egen gravitation; detta kallas en geoid eller sfäroid (sfäroid). De kan ha tunna eller täta atmosfärer, inre lager som kärna och manteln, magnetfält och varierande ytegenskaper. Många planeter har naturliga satelliter, det vill säga föremål som kretsar kring planeten (satelliter). Ett stjärnsystem består av en stjärna och allt som kretsar kring den, inklusive planeter, asteroider och kometer (stjärnsystem).

Typer och klassificering

Planeter brukar delas in i flera huvudkategorier beroende på sammansättning och storlek. De inre, steniga planeterna har fasta ytor och tunna atmosfärer, medan yttre jätteplaneter ofta är dominerade av gas eller is. Internationella astronomiska unionens definition (IAU) skiljer dessutom mellan planeter och dvärgplaneter: en planet måste bland annat ha rensat sin omloppsbana från andra större kroppar. I vårt eget solsystem finns åtta huvudplaneter; tidigare klassificerades Pluto som planet, men omklassificerades av IAU 2006 till dvärgplanet. Andra kända dvärgplaneter är Ceres, Makemake, Eris och Haumea.

Historik och namn

Ordet "planet" kommer från det grekiska ordet πλανήτης (planetes), som betyder "vandrare" — en term som användes för de rörliga ljuspunkter som skilde sig från de fasta stjärnorna. Idéhistoriskt har uppfattningen om planeter förändrats med vetenskapliga framsteg: från geocentriska modeller till heliocentrism och vidare efter upptäckten av nya planeter och objekt i solsystemets utkanter.

Upptäckt av planeter utanför solsystemet

Under de senaste decennierna har astronomer funnit tusentals planeter runt andra stjärnor, så kallade exoplaneter. Dessa upptäckter visar stor variation i storlek och bana, från massiva gasjättar till mindre steniga världar. En särskild uppmärksamhet ges planeter som ligger i sin stjärnas beboeliga zon — områden där villkor för flytande vatten kan förekomma — ibland kallat den beboeliga zonen eller habitable zone. Många metoder används för att hitta exoplaneter, till exempel transitmetoden och radialhastighetsmetoden.

Användning, betydelse och framtida utforskning

Studiet av planeter är centralt för frågor om kosmisk bildning, livets uppkomst och för eventuella framtida rymdresurser. Utforskning med rymdsonder, landare och teleskop ger kunskap om atmosfärer, geologi och klimat. I solsystemet fortsätter robotuppdrag och observationer av bland annat Jupiter och andra planeter att ge viktig information om hur planetsystem utvecklas och skiljer sig mellan olika stjärnor.

Skillnader och notabla fakta

• Planeter skiljs från dvärgplaneter genom sin förmåga att rensa omloppsbanan.
• Satelliter kallas även månar när de kretsar kring planeter (satelliter).
• I solsystemet finns ett flertal stora planeter och mindre kroppar; till exempel är Jupiter den största planeten i vårt system.

För den som vill läsa vidare finns många populärvetenskapliga och fackliga källor som beskriver planeternas fysik, bildning och upptäcktshistoria. Exempelvis kan man studera enskilda planeters egenskaper, jämförelser mellan system och de metoder som används för att hitta nya världar.