Theremin – det elektroniska musikinstrumentet utan beröring
Upptäck theremin — historiens första elektroniska musikinstrument utan beröring. Lär dig om ljudet, tekniken, ikoniska filmmoment och dess roll i konst- och populärmusik.
Theremin [ˈθɛɹəmɪn], (även thereminvox eller aetherphone) är ett av de första helt elektroniska musikinstrumenten. Det uppfanns av den ryske uppfinnaren Léon Theremin i oktober 1920, i kölvattnet av det ryska inbördeskrigets utbrott. Uppfinningen föddes ur ett experimentellt sökande efter sätt att upptäcka och mäta rörelser och blev det första musikinstrumentet som kunde spelas utan fysisk beröring. Kontrolldelen består av två metallantenner som känner av spelarens handpositioner: en antenn för tonhöjden och en för volymen. Vanligtvis styr höger hand tonhöjden medan vänster hand kontrollerar volymen. Spelaren rör sina händer i luften runt antennerna och de elektriska signalerna från thereminet förstärks och skickas till en högtalare.
Hur det fungerar
Grundprincipen i en traditionell theremin bygger på heterodyning mellan två högfrekventa oscillatorer. En oscillator har fixerad frekvens medan den andra påverkas av spelarens närhet till tonhöjdsantennen (kapacitansändring). Skillnaden mellan oscillatorernas frekvenser ligger i det hörbara området och ger den stigande eller fallande tonen. Volymkontrollen fungerar på liknande sätt med en separat oscillatorkoppling som moduleras av den andra handen. Resultatet är ett monofont instrument med mycket stora möjligheter till uttryck i tonhöjd och dynamik.
Historia
Léon Theremin visade instrumentet för första gången i Moskva och därefter i flera europeiska länder. Under 1920-talet och 1930-talet blev thereminet känt i både konsert- och populärkulturella sammanhang, och kommersiella versioner lanserades för hemmamarknaden. Thereminens unika spelteknik och ljud gjorde instrumentet uppseendeväckande redan från början. Senare kom världen i kontakt med instrumentet både genom konsertframträdanden och via användning i filmmusik och radioproduktioner.
Spelteknik och uttryck
- Intonation: Att spela theremin i rent stämd ton kräver stor precision eftersom det inte finns någon fysisk grepp- eller styrpunkt; spelaren måste memorera handavstånd och använda finmotoriska rörelser.
- Artikulation: Genom snabba handrörelser, varierad avståndsändring och användning av vibrato/tremolo kan spelaren skapa portamento, glissando och mycket uttrycksfulla fraseringar.
- Toner och effekt: Ändringar i kroppshållning, handform och rörelsehastighet används aktivt för att modulera attack, sustain och release.
- Virtuoser: Framstående thereminister som Clara Rockmore utvecklade en virtuos teknik och bidrog starkt till instrumentets musikaliska möjligheter; senare generationer inkluderar bland andra Lydia Kavina.
Användning i musik och film
Theremins klingande, ofta "främmande" eller kusligt klingande portamento- och vibratoljud har länge använts för att förmedla det övernaturliga eller det futuristiska. Instrumentet förekommer i filmmusik som Spellbound, The Lost Weekend, Ed Wood, Mars Attacks! och The Day the Earth Stood Still. Det var också en viktig del av BBC Radiophonic Workshop, som skapade temamusik till flera BBC-tv-program. Utöver film har thereminen använts i konstmusik—särskilt i avantgarde och 1900-talets "nya musik"—samt inom populärmusikgenrer som rock och pop. Ryssen DmitriSjostakovitj var en av de första att inkludera delar för theremin i orkesterstycken, bland annat i hans partitur till filmen Odna från 1931.
Modern utveckling och varianter
Idag finns både analoga och digitala thereminer samt varianter som kan kopplas till MIDI och andra kontrollprotokoll för att styra synthesizers och ljussystem. Företag och instrumentbyggare har vidareutvecklat konstruktionen med stabilare stämning, inbyggda effekter och ergonomiska antenner. Kända tillverkare och designers, bland dem entusiaster inom synthesizervärlden, har bidragit till att hålla thereminen relevant i samtida musikproduktioner.
Sammanfattning
Thereminen är ett ovanligt och historiskt viktigt elektroniskt musikinstrument som fortfarande inspirerar musiker och ljudskapare. Dess spelteknik kräver mycket övning men erbjuder unika uttrycksmöjligheter — från känsligt melodispel till suggestiva ljudlandskap som fortsatt används i både konst- och populärkulturella sammanhang.
Relaterade sidor
- Terpsiton
Frågor och svar
F: Vad är en theremin?
S: Theremin är ett av de första helt elektroniska musikinstrumenten. Det uppfanns av den ryske uppfinnaren Léon Theremin i oktober 1920 och det spelas utan att man rör vid det. Kontrolldelen har två metallantenner som känner av positionerna för spelarens händer, där en hand styr tonhöjden och den andra handen styr volymen.
F: Hur producerar en theremin ljud?
S: För att spela theremin rör spelaren sina händer runt två metallantenner som genererar elektriska signaler som förstärks och skickas till en högtalare. Detta ger upphov till ett "främmande", surrealistiskt och kusligt portamento-, glissando-, tremolo- och vibratoljud.
F: Vilken typ av musik förknippas med en theremin?
S: Ljudet från en theremin har använts i filmmusik som Spellbound, The Lost Weekend, Ed Wood, Mars Attacks! och The Day the Earth Stood Still. Det har också använts i konstmusik (särskilt avantgarde och 1900-talets "nya musik") och i populärmusikgenrer som rock och pop.
Fråga: Vem var en av de första musikerna som inkluderade delar för theremin i orkesterstycken?
Svar: Den ryske kompositören Dmitri Sjostakovitj var en av de första som inkluderade delar för theremin i orkesterstycken, bland annat i sitt partitur till filmen Odna från 1931.
F: När uppfanns Theremin?
S: Theremin uppfanns av den ryske uppfinnaren Léon Theremin i oktober 1920 efter det ryska inbördeskrigets utbrott.
F: Hur kom uppfinningen till stånd?
S: Uppfinningen av Thermin uppstod när man sökte efter sätt att upptäcka rörelser.
F: Användes den av några särskilda studior eller organisationer? S: Ja, den användes av BBC Radiophonic Workshop som tillhandahöll elektroniska ljud som krävdes under mitten av århundradet med hjälp av thermaniner.
Sök