Timpani | trummor som är gjorda av stora skålar

Skillnad från andra trummor

Paukor skiljer sig från andra trummor eftersom de är stämda till vissa toner. En timpanist beskriver ofta att trumman är "i röst" (eller "ur röst", beroende på vad som är fallet) när den är korrekt stämd. För att spela på den slår man på den med en speciell trumpinne eller "timpaniklubba". Andra trummor som används i orkestrar och orkestrar ger ett ljud snarare än en ton och är inte stämda. En spelare sitter normalt med en grupp på två, tre eller fyra timpani runt sig, vilket är anledningen till att namnet timpani står i plural.

 

Kort historik

Paukor användes ursprungligen i officiella orkestrar. Man kan fortfarande se dem i moderna officiella orkestrar, till exempel i drottning Elizabeth II:s kavalleri i Förenade kungariket, där "kettle drums" (som de kallas) bärs av stora piebald drumhorses. (Se bild nedan) På 1700-talet blev timpani populära i orkestermusik och kan höras i Händels musik, Beethoven och andra 1800-talskompositörer skrev musik som behövde timpani. Numera har alla stora orkestrar timpani, och vissa band som spelar populärmusik använder dem också.

 

Olika sätt att göra timpani

Trumskinnet

Ett timpani-trumskinn, även kallat timpani-huvud, kan tillverkas av två olika saker. Vissa är gjorda av djurskinn, som kalvskinn eller getskinn. Andra kan vara gjorda av tjock plast. Eftersom plasthuvuden är svåra att bryta sönder och inte kostar lika mycket som djurskinnshuvuden används de oftare än djurskinnshuvuden. Många professionella spelare föredrar dock skinnhuvuden eftersom de anser att skinnhuvuden ger ett bättre ljud när de träffas. Trumskinnet spänns över timpanans skål och hålls fast med skruvar för att stämma timpanan.

Stämma timpani

Skruvarna som håller fast och ställer in trumskinnet kallas "spänningsstänger". För att stämma timpani kan alla "spänningsstänger" dras åt eller lossas. Paukan ger ett högre ljud om spänningsstängerna dras åt och ett lägre ljud om de lossas. Det finns vanligtvis omkring sju spänningsstavar på timpan.

 
En kedja med timpani.  


En enkel timpano timpani.  

Maskinpukor

Att stämma en timpani genom att vrida varje spänningsstång själv kan vara mycket svårt, så vissa timpanitillverkare uppfann olika sätt att ändra trummans tonhöjd snabbare.

Kedja timpani

I en kedjepimpan är alla spänningsstängerna fästade i en kedja. Denna kedja är kopplad till en spak, och när spelaren flyttar spaken fram och tillbaka dras alla skruvar åt och lossas samtidigt för att ändra trummans tonhöjd.

Pedalpukor

En pedalpimpan är en timpani som använder en pedal för att ändra tonhöjden. Det är den typ av timpani som används mest idag. En spelare kan trycka på pedalen för att få timpan att spela högre toner, eller låta pedalen komma upp igen för att spela lägre toner. Det finns tre olika typer av pedalpimpanor:

• I ett system med en spärrkoppling måste spelaren dra tillbaka en spak som kallas koppling för att släppa pedalen. När pedalen är på den plats där spelaren vill ha den måste han eller hon trycka fram kopplingen med foten igen för att låsa den på plats.
• Ett balanserat system använder en fjäder som är fäst vid pedalen och som håller pedalen på samma ställe tills den flyttas av spelaren. Eftersom pedalen inte hålls på en plats av en koppling i ett balanserat system kallar vissa människor det för en flytande pedal eftersom det ser ut som om pedalen inte hålls fast av något och flyter.
• I ett friktionskopplingssystem hålls pedalen på ett ställe av en koppling, och kopplingen är fäst vid en stolpe. När spelaren släpper kopplingen rör sig stången upp och ner i takt med att pedalen trycks upp och ner.

 
En pedal på en pedalpukor med ett system med en spärrkoppling.  

Paukslagare

Paukorna spelas med en speciell sorts trumpinnar som kallas för timpaniklubbor. Spelaren använder två klubbor åt gången när han eller hon spelar på trumman. De två delarna av klubban kallas skaft och huvud. Huvudet är den del av klubban som är formad som en cirkel och är den del som slår på timpanierna, och skaftet är den trädel av klubban som hålls av en timpanist. En timpaniklubbas huvud kan vara tillverkat av många saker, men är vanligtvis tillverkat av en träkula som är täckt med filt eller ett tunt tyg. Hammarens skaft är vanligtvis tillverkat av trä, som hickory, körsbär eller bambu, men kan också vara tillverkat av metall, som aluminium. Vissa timpanihällar har inget filthuvud utan bara ett trähuvud. Dessa klubbor används ibland i klassisk musik och barockmusik.

I början av 1900-talet hade vissa klubbor skaft av valben och huvud av svamp.

 
En uppsättning timpani klubbor.  

Tekniker

Med en pedalpimpan kan spelaren skapa olika ljudeffekter med hjälp av pedalerna. För att utföra glissando på en timpani måste man byta pedaler. Glissando genereras genom att man trycker på pedalen under kotan. Dessutom är det möjligt att spela glissando vid vilken volymnivå som helst upp eller ner. Alexander Rahbari, en enastående iransk-österrikisk kompositör, använde till exempel glissandoeffekten genom att växla timpanipedaler i inledningen av sitt stycke Persian Mysticism Around G, där spelaren rör sig från Bb upp till C och sedan rullar ner till G (se timpanispartiet till höger nedan).

 

Relaterade sidor

• Trumma
• Pedal (musik)