Sir Thomas Wyatt: engelsk poet, diplomat och introduktör av sonetten

Wyatt föddes i Allington nära Maidstone, Kent, England 1503. Hans far var Henry Wyatt och hans mor hette Ann Skinner. Henry Wyatt var lojal mot kung Henrik VII av England. Detta gjorde att Henry fick många höga positioner vid kungens hov. Thomas Wyatt gick på St John's College i Cambridge från 1515 till 1522. Han var tolv år när han först kom in på college. Vid 17 års ålder 1520 gifte sig Wyatt med Elizabeth Brooke. Hans hustru var dotter till lord Cobham. De fick två barn, Thomas och Bess. Äktenskapet var dock olyckligt. Wyatt skrev en gång ett brev till sin son där han lade skulden för det dåliga äktenskapet på båda föräldrarna, "men främst [mestadels] på henne". Både Thomas Wyatt och hans fru Elizabeth var otrogna mot varandra. Efter att hans fru fått två barn separerades paret.

Wyatt fick sin första tjänst vid hovet 1516. Detta år var han "sewer extraordinary", en följeslagare eller page vid prinsessan Marys dop. Han kunde förmodligen få denna position så ung eftersom hans far Henry hade ett så gott rykte hos kungen. År 1524 utsågs Wyatt till förvaltare av kungens juveler. Under dessa tidiga år vid hovet träffade Wyatt Anne Boleyn. Många trodde att de var älskare vid denna tid, men det finns inga bevis. År 1526 inledde Wyatt sin karriär som diplomat. Wyatt skickades till Paris i Frankrike tillsammans med Sir Thomas Cheney. Cheney var en av de många personer som gillade Wyatt. I ett brev sade Cheney att Wyatt hade "lika mycket intelligens ... som någon ung man har i England".

Ett år senare skickades Wyatt till Vatikanen i Rom och Venedig i Italien tillsammans med Sir John Russell. Det var förmodligen under dessa resor som Wyatt började intressera sig för fransk och italiensk poesi. Medan Wyatt befann sig i Venedig togs han till fånga av spanska trupper. De ville att England skulle betala 3 000 dukater för att släppa honom fri. I dag motsvarar det nästan 300 000 dollar. Wyatt flydde innan pengarna betalades ut.

Mellan 1528 och 1530 var Wyatt högmarskalk i staden Calais. Under dessa år fortsatte Wyatt att intressera sig för fransk och italiensk poesi. Två viktiga poeter han läste var Petrarca och Ludovico Ariosto. Mellan 1530 och 1536 skickade kung Henrik VIII honom på många kortare diplomatiska uppdrag. År 1533 representerade Wyatt sin far i en position som kallades "chief sewer" vid Anne Boleyns kröning (när hon blev drottning).

I maj 1534 fängslades Wyatt i Fleetfängelset för att ha dödat en av vakterna i London i ett slagsmål. Detta var ett mindre brott, så han släpptes snabbt. Men 1536 arresterades Anne Boleyn och halshöggs. Hon hade anklagats för att ha haft andra älskare medan hon var gift med kung Henrik. Ungefär vid den här tiden arresterades Wyatt också och låstes in i Tower of London. Ingen anledning angavs till Wyatts arrestering, men det fanns rykten om att det hade något att göra med Anne Boleyn. Det är än idag oklart om Anne Boleyn och Thomas Wyatt någonsin hade en affär. Vissa av Wyatts dikter får detta att verka sant. Nicholas Sanders, en katolsk poet, trodde att Wyatt sa till kung Henrik VIII att han inte skulle gifta sig med henne eftersom hon var oren. Han trodde att Wyatt berättade för kungen om deras affär för att övertyga kungen att inte gifta sig med Anne. Sanders menade att Wyatt släpptes eftersom han hade försökt varna kungen för att Anne skulle bli en dålig hustru. Wyatts sonson George Wyatt höll inte med. George Wyatt sade att hans farfar aldrig hade en affär med Boleyn eftersom hon avvisade honom. Oavsett om Wyatt hade en relation med Boleyn eller inte släpptes han från fängelset efter en månad. Han fick snart flera befordringar. Befordringarna visar att kungen antingen förlät Wyatt eller att han inte var särskilt arg på Wyatt från början. Snart blev Wyatt sheriff i Kent.

År 1537 blev Wyatt riddare. Han inledde också en affär med Elizabeth Darell, som fick en son. Därefter skickades han till Spanien för att bo på en ambassad. Hans uppdrag i Spanien var att förbättra förhållandet mellan den heliga romerska kejsaren, kejsar Karl V, och kung Henrik VIII av England. Kejsar Karl V var missnöjd med kungen av England eftersom denne hade skiljt sig från kejsarens moster, Katarina av Aragonien. Detta var särskilt illa eftersom kungen ursprungligen hade bett påven om särskilt tillstånd att gifta sig med Katarina, som var änka efter kungens äldre bror Arthur. Ambassaden blev en katastrof. Sir Thomas Wyatt och de andra ambassadörerna, Edmund Bonner och Simon Heynes, misslyckades alla. Bonner ogillade dessutom Wyatt. Bonner anklagade Wyatt för förräderi (och för att gilla papister, eller katoliker). Dessa anklagelser rensades av Thomas Cromwell. Cromwell var Henry VIII:s huvudminister och skyddade ofta Wyatt.

I maj 1539 återvände Wyatt till London. År 1540 arresterades Cromwell och halshöggs. Utan Cromwells skydd fick Bonner Wyatt arresterad för förräderi. Kung Henrik VIII, som gillade Wyatt, släppte honom på ett villkor: Wyatt måste lämna Darell och återvända till sin fru. Även om Wyatt tvingades separera från Darell 1541 fanns hon och deras son fortfarande med i Wyatts testamente när han dog.

När Wyatt återigen hade kungens gunst skickades han på fler uppdrag till Frankrike och Flandern. År 1542 valdes han till parlamentsledamot från Kent. Den 3 oktober samma år skickades Wyatt för att föra en ambassadör från Spanien från Dorset till London. Han red i flera dagar med ambassadören men sedan blev Wyatt sjuk av resan. Han kämpade mot feber i tre dagar och dog sedan i Sherborne i Dorset. Den 11 oktober 1542 lades han till vila i familjen Horselys valv i kyrkan i Sherborne. Vissa poeter skrev elegier (sorgevisor) för Wyatt. En av de mest kända var av Wyatts vän Henry Howard, earl av Surrey. Han skrev: "Wyatt vilar här, som snabb aldrig kunde vila." Surrey ansåg också att Wyatt "reft Chaucer the glory of his wit" (dvs. han stal Chaucers titel som den kvickaste författaren).

Wyatt skrev på många olika sätt. Bland dessa former finns sonetter, sånger, lyriska dikter och rondeaux. En rondeau är en strikt dikt med 13 rader och två rim. Den innehåller också en upprepning av början av den första raden. Upprepningen kommer vanligen på rad 8 och 13. Sonetter är dikter med 14 rader. Idag brukar vi dela in sonetter i engelska eller Shakespearesonetter och italienska eller petrarchaniska sonetter. Petrarkansonetter är uppkallade efter den italienske poeten Petrarca. Petrarkansonetter är grupperade i en oktav (en uppsättning på 8 rader) och en estet (en uppsättning på 6 rader). Den har rimbilden abba abba cddece. Wyatt översatte många av Petrarcas dikter till engelska. Wyatt var den förste som använde den form som vi nu kallar Shakespearesonetten. Det är en dikt på 14 rader som är indelade i tre kvatrainer (en uppsättning på fyra rader) och en couplett (en uppsättning på två rader). Den har rimbilden abab cdcd efef gg. William Shakespeare kom efter Wyatt, men han använde ofta den typ av sonett som Wyatt uppfann. Faktum är att Shakespeare använde den så ofta att sonettformen uppkallades efter Shakespeare i stället för Wyatt.

Wyatts sånger, sonetter, lyriska dikter och rondeaux handlade oftast om kärlek. Få av hans verk publicerades medan han levde. De som publicerades under hans livstid publicerades oftast utan hans namn. 96 av Wyatts sånger publicerades tillsammans med Surreys verk i Songes and Sonettes, Written by the Ryght Honorable Lorde Henry Haward Late Earle of Surrey, and Other. Denna volym publicerades 1557 av Richard Tottel. Den kallas numera mer allmänt för Tottel's Miscellany. Han skrev andra sånger som återfanns i andra manuskript. Huvudtemat i hans 200 sånger var hur han blev illa behandlad av sin älskarinna. Wyatt skriver om både sexuellt och politiskt svek och blandar ibland de två. Wyatt skrev 31 sonetter. Tio av hans sonetter var översättningar från Petrarca.

Wyatt skrev också tre satirer och en serie på sju botgöringspsalmer. Både hans psalmer och satirer var i terza rima. Wyatt var den förste som använde terza rima på engelska. Denna form innebär att man har uppsättningar av tre rader som rimmar enligt följande mönster: aba bcb cdc och så vidare. Han förde också in ottava rima i engelskan. Ottava rima är en uppsättning på åtta rader med rimmönstret abababcc. För att Wyatt förde in så många olika former i den engelska poesin kallades han 1598 av George Puttenham för "en av två främsta ljuslyktor" för framtida engelska poeter. Den andra lyktan var Earl of Surrey.

Wyatts verk lästes mindre under 1600-talet, men togs upp igen under 1700- och 1800-talen. Under denna tid sågs Tottels Miscellany som en markör för början på den "italianiserade" engelska poesin. Men läsare från 1700- och 1800-talen tyckte inte att Wyatts verk var lika bra som Shakespeares eller Sidneys, som kom efter honom. Dessutom gillade 1700- och 1800-talets läsare Surreys poesi bättre än Wyatts poesi. Detta gällde även efter att de upptäckte att Wyatts poesi kom först. I sin History of English Poetry (1781) skrev Thomas Warton att Wyatt "is confessly inferior to Surrey....". Han har för mycket konst som älskare och för lite som poet". Denna uppfattning förändrades på 1900-talet mellan de två världskrigen. Idag anser många forskare att Wyatt var den bättre poeten.

• Gleckman, Jason. "Thomas Wyatt's epistolary satire: parodi och den retoriska humanismens begränsningar." Texas Studies in Literature and Language 43.1 (2001): 29+.
• "Efterskrift". Sir Thomas Wyatt. Stephen Merriam Foley. Boston: Twayne Publishers, 1990. 106-112. Twayne's English Authors Series 475.
• Powell, Jason. "Hovpolitik, kultur och litteratur i Skottland och England 1500-1540". Renaissance Quarterly 62.2 (2009): 608+.
• "Att läsa Thomas Wyatts hand". Sir Thomas Wyatt. Stephen Merriam Foley. Boston: Twayne Publishers, 1990. 1-33. Twayne's English Authors Series 475.
• Warnicke, Retha. Anne Boleyns uppgång och fall: Familjepolitik vid Henrik VIII:s hov. Cambridge: Cambridge University Press, 1989.
• Wyatt, Thomas. Samlade dikter. Ed. Joost Daalder. Oxford: Oxford University Press, 1975.
• "Wyatt, Sir Thomas." Merriam Websters uppslagsverk om litteratur. Springfield, MA: Merriam-Webster, 1995.
• Zagorin, Perez. "Sir Thomas Wyatt och Henrik VIII:s hov: kurtisanens ambivalens". Journal of Medieval and Renaissance Studies 23 (1993): 113-41.