Umayyadiska kalifatet – definition, historia och utbredning

Upptäck Umayyadiska kalifatet — dess definition, historiska makt, territorier från Damaskus till Córdoba och imperiets betydelse i världshistorien.

Det umayyadiska kalifatet var det andra av de fyra stora islamiska kalifaten som upprättades efter Muhammeds död.

Det var världens största imperium vid den tiden. Det är det femte största imperiet i historien.

Det styrdes av den umayyadiska dynastin (arabiska: بنو أمية, Banu Umayyah) som kom från Mecka, i nuvarande Saudiarabien. Damaskus var huvudstad 661-744, Harrran 744-750 och i exil var deras huvudstad Córdoba (756-1031).

Historia

Umayyaderna kom till makten efter den första stora interna konflikten inom den tidiga muslimska världen (känd som Första fitna). Muʿāwija ibn Abī Sufyān etablerade familjens styre och blev kalif 661. Under de följande generationerna expanderade kalifatet snabbt västerut och österut och konsoliderade kontrollen över stora delar av Mellanöstern, Nordafrika, Iberiska halvön och områden i Central- och Sydasien.

Många umayyadiska härskare bidrog till både expansion och administrativt byggande. Under kalifer som Abd al-Malik (regerade 685–705) genomfördes viktiga reformer: arabiska infördes som förvaltningsspråk och myntreformer genomfördes. Byggnadsprojekt från perioden inkluderar Klippdomen i Jerusalem (uppfört under Abd al-Malik) och Stora moskén i Damaskus (byggd under al-Walīd I).

Utbredning och administration

Vid sin höjdpunkt sträckte sig det umayyadiska kalifatet från den iberiska västkusten (al-Andalus) i väst till Indusdalen i öst. De viktigaste regionerna omfattade:

• Al-Andalus (Iberiska halvön) – erövrad från 711 och blev senare centrum för Umayyaderna i exil.
• Nordafrika – erövringar ledda av befälhavare som Uqba ibn Nafiʿ.
• Persien och Mesopotamien – stora administrativa och ekonomiska kärnområden.
• Transoxiana och Sindh – gränserna nåddes långt österut genom kampanjer och expeditioner.

Administrationen var hierarkisk och centrerad kring guvernörer (wali) som styrde provinser å kalifens vägnar. Skattesystemet (kharaj för jordbruk och jizya för icke-muslimer) var viktigt för statens inkomster. Ett växande problem blev spänningar mellan arabiska stammar och nykonverterade icke-araber (mawali), som ofta behandlades sämre trots sin islamiska tro.

Kultur och arv

Umayyaderna spelade en stor roll i att sprida islamisk kultur och arabisk administrativ praxis över ett mycket stort område. Några viktiga aspekter av deras arv:

• Språk och administration: arabiskan blev det gemensamma administrativa språket i stora delar av imperiet.
• Arkitektur: byggnader som Klippdomen och Stora moskén i Damaskus visar tidens konstnärliga ambitioner.
• Mynt och ekonomi: reformer standardiserade mynt och underlättade handel över gränserna.
• Stadsutveckling: Damaskus och andra städer förstärktes som administrativa och kulturella centra.

Fall och eftermäle

Under 700-talet växte oppositionen mot umayyaderna. Ekonomiska problem, interna konflikter mellan arabiska stammar, missnöje bland icke-arabiska muslimer och religiösa oppositionsgrupper bidrog till att undergräva dynastin. Abbasidernas uppror kulminerade i slaget vid Zab (750) och ledde till att det umayyadiska kalifatet i öst föll.

En umayyadisk prins, ʿAbd al-Raḥmān I, lyckades fly till den Iberiska halvön där han grundade ett emirat i Córdoba 756. Detta umayyadiska rike i al-Andalus utvecklades senare till Kalifatet i Córdoba (kalifat periodvis från 929 till 1031) och blev ett viktigt centrum för lärdom och kultur i västra medelhavsområdet.

Tidslinje – viktiga datum

• 661 – Muʿāwija I blir kalif, Umayyadisk dynasti tar makten.
• 685–705 – Abd al-Malik genomför administrativa och myntreformer; Klippdomen uppförs.
• 711 – Starten på den muslimska erövringen av Iberiska halvön.
• 732 – Slaget vid Poitiers (Tours), en vändpunkt i västlig expansion i Frankerriket.
• 744–750 – Inre oroligheter och kortlivade omkastningar; huvudstad flyttas till Harran 744–750.
• 750 – Abbasidernas revolution; större delen av Umayyaderna avsätts i öst.
• 756 – ʿAbd al-Raḥmān I etablerar umayyadiskt styre i Córdoba (exilstat).
• 929–1031 – Kalifatet i Córdoba når sin höjd och senare sönderfall.

Sammanfattning: Det umayyadiska kalifatet var en avgörande period i islams tidiga historia. Det etablerade ett stort, sammanhängande imperium, lade grunden för arabisk administration och lämnade betydande kulturella och arkitektoniska spår. Trots sitt snabba uppsving föll det i öst under trycket från interna motsättningar och yttre uppror, medan en umayyadisk avläggare i al-Andalus fortsatte dynastins traditioner i flera århundraden.

Ursprung

Enligt traditionen har den umayyadiska familjen (även känd som Banu Abd-Shams) och den islamiske profeten Muhammed en gemensam förfader, Abd Manaf ibn Qusai. Muhammed härstammar från Abd Munaf via hans son Hashim, umayyaderna härstammar från Abd Munaf via en annan son, Abd-Shams. De två familjerna anses därför vara olika klaner (Hashims respektive Umayyas klaner) av samma arabiska stam (Quraish-stammen).

Umayyaderna och hashimiterna var bittra rivaler. Rivaliteten kom från Abu Sufyan ibn Harb, Umayyas sonson, som inledningsvis motsatte sig Muhammed och islam. Han försökte göra sig av med den nya religionen genom att utkämpa en rad strider. Men så småningom accepterade han islam, liksom hans son (den framtida kalifen Muawiyah I), och de två bidrog med välbehövliga politiska och diplomatiska färdigheter för förvaltningen av det snabbt expanderande islamiska imperiet.

Umayyadernas styre har sitt ursprung i mordet på Uthman år 656. Vid denna tidpunkt blev Ali, en medlem av Hashim-klanen och kusin till profeten Muhammed, kalif. Han mötte snart motstånd från flera fraktioner och flyttade sin huvudstad från Medina till Kufa. Den resulterande konflikten, som varade från 656 till 661, är känd som den första Fitna ("prövningens tid").

Ali motarbetades först av en allians som leddes av Aisha, Muhammeds änka, och Talhah och Al-Zubayr, två av profetens följeslagare. De två sidorna drabbade samman i slaget vid kamelen år 656, där Ali vann en avgörande seger.

När Ali mördades 661 marscherade Muawiyah till Kufa. Där övertalade han ett antal av Alis anhängare att acceptera honom som kalif istället för Alis son Hasan. Därefter flyttade han kalifatets huvudstad till Damaskus. Syrien skulle förbli basen för den umayyadiska makten fram till slutet av dynastin.

 
Den stora moskén i Damaskus, byggd av kalifen Al-Walid I.  


Kalifatets expansion under umayyaderna.   Expansion under profeten Mohammad, 622-632   Expansion under patriarkaliska kalifatet, 632-661   Expansion under det umayyadiska kalifatet, 661-750  

Frågor och svar

F: Vad var det umayyadiska kalifatet?

Fråga: Vem styrde över det?

Fråga: Var låg dess huvudstad?

F: Hur länge varade detta kalifat?

F: Vilka andra kalifat fanns före detta?

Sök med bokstav