Syncentrum
Den visuella hjärnbarken är en del av hjärnan som gör det möjligt att se. Den är relativt tunn - mellan 1,5 och 2 mm hos människor. Hos apor och apor tar synbarken upp en stor del av hjärnan. Fysiskt sett ligger den visuella hjärnbarken längst bak i hjärnan i occipitalloben.
David Hubel och Torsten Wiesel forskade i många år om den visuella hjärnbarken. De fick 1981 Nobelpriset i fysiologi eller medicin för sina upptäckter om informationsbehandling i det visuella systemet.
- Under 1960- och 1970-talen arbetade de med hur det visuella systemet utvecklas. De arbetade med de delar av hjärnans visuella cortex som får signaler från höger eller vänster öga.
- Deras arbete beskriver hur signaler från ögat behandlas av hjärnan för att skapa kantdetektorer, rörelsedetektorer, stereoskopiska djupdetektorer och färgdetektorer. Dessa är byggstenar i den visuella scenen.
Forskning om den primära visuella cortex kan innebära att man registrerar aktionspotentialer från elektroder i hjärnan hos katter, illrar, råttor, möss eller apor. Alternativt kan signalerna registreras utanför djuret genom EEG, MEG eller fMRI. Dessa tekniker samlar in information utan att invadera hjärnan.
Den dorsala strömmen (grön) och den ventrala strömmen (lila) visas. De kommer från den primära visuella hjärnbarken.
Primär visuell cortex
Den primära visuella cortexen (V1) är det bäst studerade visuella området i hjärnan. Det är här som meddelandena kommer in från de laterala genikulära kärnorna, som är förmedlingsstationer för information från näthinnan. Varje lateral geniculate nucleus får signaler från det motsatta synfältet.
Varje V1 skickar information till två primära vägar, som kallas ventralströmmen och dorsalströmmen.
- Den ventrala strömmen börjar vid V1, går genom visuellt område V2, sedan genom visuellt område V4 och till den nedre temporala cortexen (IP cortex). Den ventrala strömmen, som ibland kallas "What Pathway", är förknippad med formigenkänning och objektrepresentation. Den är också förknippad med lagring av långtidsminnen.
- Den dorsala strömmen börjar med V1, går genom visuellt område V2, sedan till det dorsomediala området (DM/V6) och visuellt område MT (middle temporal/V5) och till den bakre parietala cortexen. Den dorsala strömmen, som ibland kallas "Where Pathway" eller "How Pathway", är förknippad med rörelse, representation av objektets placering och kontroll av ögon och armar, särskilt när visuell information används för att styra ögonrörelser eller sträcka ut handen.
Frågor och svar
F: Vad är den visuella hjärnbarken?
S: Den visuella hjärnbarken är en del av hjärnan som möjliggör synen. Den ligger i occipitalloben på baksidan av hjärnan och är relativt tunn, mellan 1,5 och 2 mm hos människor.
F: Vem har forskat om den visuella cortexen?
S: David Hubel och Torsten Wiesel forskade om den visuella hjärnbarken i många år. De fick 1981 Nobelpriset i fysiologi eller medicin för sina upptäckter om informationsbehandling i det visuella systemet.
F: Vilken typ av forskning bedrev de?
S: Deras arbete på 1960- och 1970-talen handlade om hur det visuella systemet utvecklas. De arbetade med delar av hjärnans visuella cortex som får signaler från båda ögonen och beskrev hur signaler från dessa ögon behandlas av hjärnan för att skapa kantdetektorer, rörelsedetektorer, stereoskopiska djupdetektorer och färgdetektorer - byggstenar i en visuell scen.
F: Hur kan forskarna studera aktiviteten i den primära visuella cortexen?
S: Forskning om aktivitet i den primära visuella cortexen kan innebära att man registrerar aktionspotentialer från elektroder i ett djurs hjärna (katter, illrar, råttor, möss eller apor). Alternativt kan signaler registreras utanför djuret med hjälp av EEG-, MEG- eller fMRI-teknik som samlar in information utan att invadera djurets hjärna.
F: Hur tjock är människans visuella cortex?
S: Människans visuella cortex är relativt tunn - mellan 1,5 och 2 mm tjock.
F: Vilket pris fick Hubel och Wiesel för sina upptäckter om informationsbehandling i det visuella systemet?
S: David Hubel och Torsten Wiesel fick 1981 års Nobelpris i fysiologi eller medicin för sina upptäckter om informationsbehandling i det visuella systemet.
