Benthos: den flora och fauna som finns på havets eller sjöns botten. Täcker ett ganska brett spektrum av användningsområden, t.ex. är djuren i stenbassänger bentiska, även om de bara befinner sig några centimeter under ytan. I havet används det för att kontrastera organismer på havsdjupet (men inte på botten) med plankton som lever i den övre pelagiska zonen. Problemet löses genom att utvidga den pelagiska zonen ner under ljuset till de bathypelagiska och abyssopelagiska zonerna. Dessa termer används dock oftast inte.

 

Vad menas med benthos?

Benthos är samlingsnamnet för alla organismer som lever på eller i botten i vattenmiljöer — från sötvatten till hav. Det inkluderar både växter (t.ex. makrofyter, alger) och djur (t.ex. maskar, musslor, kräftdjur, sjöstjärnor). Bentiska organismer kan vara fästa vid underlaget (epifauna/epiflora), eller leva inbäddade i sedimentet (infauna). Det finns också mycket små organismer som kallas meiobenthos eller meiofauna, vilka lever i porerna mellan sandkorn.

Typer och grupper

  • Epifauna/epiflora: organismer som lever på ytan av bottenmaterialet (t.ex. tång, sjögräs, musslor).
  • Infauna: djur som gräver och lever i sedimentet (t.ex. havsborstmaskar, vissa skal).
  • Meiofauna: mycket små djur (0,1–1 mm) som lever mellan sedimentkorn (t.ex. nematoder, copepoder).
  • Sten- och hårdbottenbentos: arter som trivs på klippor, korallrev eller steniga substrat.
  • Mjukbottenbentos: arter som lever på eller i sand- och lersubstrat.

Ekologisk betydelse

Bentiska organismer spelar flera centrala roller i ekosystemet:

  • De utgör bas eller mellanled i näringskedjor och är föda för många fiskar, fåglar och andra djur.
  • De påverkar sedimentets struktur och kemiska processer genom bioturbation (omrörning) och nedbrytning.
  • Vissa bentiska växter och alger binder koldioxid och ger skydd och uppväxtområden för yngel.
  • Benthos används ofta som indikatorer på miljöstatus och vattenkvalitet eftersom många arter är känsliga för förändringar i syrehalter, föroreningar eller övergödning.

Vanliga miljöer

Benthos finns i en mängd olika miljöer: från grunda stenbassänger och kustområden med tångbälten till djuphavsbottens områden. Olika zoner (till exempel pelagiska kontra bentiska) hjälper till att beskriva var organismer lever i vattenkolumnen och på botten. I djuphavet talar man ibland om bathypelagiska och abyssopelagiska nivåer för att markera områden långt under ljuszonen, men termen benthos gäller särskilt för bottenlevande livsformer oavsett djup.

Studier och provtagning

Forskning på benthos använder metoder som sedimentprovtagning (kärnor, grävprov), bottentrålning, visuella undersökningar med dykare eller ROV (fjärrstyrda farkoster) och fotografering. Analys av bentiska samhällen kan ge information om artdiversitet, populationstäthet och ekologisk status.

Hot och bevarande

Bentiska samhällen hotas av flera mänskliga aktiviteter: bottentrålning, muddring, föroreningar (t.ex. tungmetaller, oljeutsläpp), övergödning och klimatförändringar (syrebrist, havsförsurning). Skyddsåtgärder inkluderar marina skyddsområden, reglerad fiskepraktik, restaurering av våtmarker och åtgärder för att minska utsläpp till vattenmiljöer.

Sammanfattning

Benthos är nyckelkomponenter i både sjö- och havsekosystem, viktiga för näringskedjor, sedimentprocesser och som indikatorer på miljöförändringar. Att förstå och skydda bentiska samhällen är avgörande för hållbar förvaltning av vattenmiljöer och biologisk mångfald.