Binokulär syn
Binokulär syn är syn där båda ögonen används tillsammans. Det kan betyda att man har två ögon i stället för ett, men oftast betyder det att man har ett synfält som hjärnan sätter ihop med hjälp av information från båda ögonen. Detta är standardutrustning för ryggradsdjur och många andra typer av djur.
Människor har ett maximalt horisontellt synfält på cirka 200 grader med två ögon. Det binokulära synfältet (som ses av båda ögonen) utgörs av cirka 120 grader och två sidofält på cirka 40 grader som bara ses av ett öga.
Vårt synsystem använder parallax för att ge exakt djupinformation, så kallad stereopsis. En sådan binokulär syn åtföljs vanligtvis av singelseende eller binokulär fusion, där en enda bild ses trots att varje öga har sin egen bild av ett objekt.
Stereopsis är det intryck av djup som vi får när vi tittar på en scen med båda ögonen. Binokulärt betraktande av en scen skapar två något olika bilder av scenen i de två ögonen på grund av ögonens olika positioner på huvudet. Dessa skillnader ger information som hjärnan använder för att beräkna djupet i den visuella scenen. Termen "stereopsis" används ofta som en förkortning för "binokulär syn", "binokulär djupuppfattning" eller "stereoskopisk djupuppfattning", även om det djupintryck som är förknippat med stereopsis i strikt mening också kan fås under andra förhållanden, till exempel när en observatör ser en scen med bara ett öga medan han eller hon rör sig. Observatörens rörelse skapar skillnader i den enskilda näthinnebilden över tiden som liknar binokulär disparitet; detta kallas rörelseparallax.
Ett par örnögon.
Synfältet för en duva (typiskt bytesdjur) jämfört med synfältet för en uggla (typiskt rovdjur).
Synfält och ögonrörelser
Vissa djur, vanligtvis men inte alltid bytesdjur, har sina två ögon placerade på motsatta sidor av huvudet för att få ett så brett synfält som möjligt. Exempel på detta är kaniner, bufflar och antiloper. Hos sådana djur rör sig ofta ögonen oberoende av varandra för att öka synfältet. Vissa fåglar har ett 360-graders synfält även utan att flytta ögonen.
Andra djur, vanligtvis men inte alltid rovdjur, har sina två ögon placerade framtill på huvudet, vilket möjliggör binokulärt seende och minskar synfältet till förmån för stereopsis. Exempel på detta är människor, örnar, vargar och ormar.
Vissa rovdjur, särskilt stora djur som kaskeloter och späckhuggare, har sina två ögon placerade på motsatta sidor av huvudet. Andra djur som inte nödvändigtvis är rovdjur, t.ex. fruktfladdermöss och ett antal primater, har också framåtriktade ögon. Dessa är vanligtvis djur som behöver en fin djupdiskriminering/perception; binokulär syn förbättrar till exempel förmågan att plocka en utvald frukt eller att hitta och ta tag i en viss gren.
Hos djur med framåtvända ögon rör sig ögonen vanligtvis tillsammans. Vissa djur använder båda strategierna. En stare, till exempel, har ögon som är placerade i sidled för att täcka ett brett synfält, men kan också flytta dem tillsammans för att peka framåt så att deras synfält överlappar varandra, vilket ger stereopsi. Ett anmärkningsvärt exempel är kameleonten, vars ögon verkar vara monterade på torn som rör sig oberoende av varandra, uppåt eller nedåt, vänster eller höger. Trots detta kan kameleonten rikta båda ögonen mot ett enda objekt när den jagar.
Frågor och svar
F: Vad är binokulär syn?
S: Binokulär syn är när båda ögonen används tillsammans för att skapa ett synfält som sätts ihop av hjärnan med input från båda ögonen.
F: Hur stor del av det horisontella synfältet kan människan se med två ögon?
S: Människor har ett maximalt horisontellt synfält på cirka 200 grader med två ögon.
F: Vad ger parallax för djupinformation?
S: Parallax ger exakt djupinformation, så kallad stereopsis.
F: Vad är binokulär fusion?
S: Binokulär fusion är när en enda bild ses trots att varje öga har sin egen bild av ett objekt.
F: Vad är stereopsis?
S: Stereopsis är det intryck av djup som vi får när vi tittar på en scen med båda ögonen. Den använder skillnader i de bilder som ses av varje öga för att beräkna djupet i den visuella scenen.
F: Hur fungerar rörelseparallax?
S: Rörelseparallax fungerar genom att skapa skillnader i den enskilda näthinnebilden över tiden, vilket liknar binokulär disparitet när en observatör betraktar en scen med bara ett öga medan den rör sig.
