Plankton – vad är det? Typer, funktion och betydelse i haven

Upptäck plankton — typer, funktioner och avgörande roll i havets näringskedja. Lär dig om fytoplankton, zooplankton, virus och hur näringsämnen påverkar haven.

Plankton är organismer som flyter omkring och lever i havets ytskikt. De finns främst i det översta lagret, den epipelagiska zonen, och är inte tillräckligt starka för att simma mot havsströmmarna. Begreppet står i kontrast till nekton, organismer som kan kontrollera sina rörelser. Plankton delas ofta in i tre huvudgrupper, men gränserna mellan dem är inte alltid skarpa.

Typer av plankton

• Fytoplankton: Fotosyntetiska plankton som lever i ljuszonen vid havsytan och gör fotosyntes (använder ljuset för att tillverka socker och andra molekyler). Exempel:
• Eukaryota alger: kiselalger, coccolithophorer, vissa dinoflagellater.
• Bakterier: cyanobakterier, som också bidrar till primärproduktionen.
• Zooplankton: Små djur eller djurlika organismer som ofta äter fytoplankton eller andra zooplankton. Exempel:
• Små protozoer och metazoer såsom Ctenophores, maneter, rotifers, foraminifera, små kräftdjur och andra djur.
• Ägg och larver från större djur (fisk, kräftdjur, annelider) räknas ofta som plankton under tidiga stadier; bortsett från äggen livnär sig de flesta zooplankton på annan plankton.
• Mixotropa och ambivalenta grupper: Vissa organismer kan tillhöra både kategorierna. Dinoflagellater kan vara fotosyntetiska producenter, heterotrofa konsumenter eller mixotrofa beroende på omständigheterna. Det är också svårt att helt få in virus i detta schema, men de förekommer i mycket stort antal och påverkar planktonpopulationer kraftigt.

Storlek och indelning

Plankton delas ofta också efter storlek: picoplankton (< 2 µm), nanoplankton (2–20 µm), mikroplankton (20–200 µm) och mesoplankton (200 µm–20 mm). Denna indelning påverkar vilken ekologisk roll organismerna har och hur man samlar in dem vid provtagning.

Funktion och ekologisk betydelse

Plankton är centrala i havets näringskedja. Fytoplankton står för en stor del av den primärproduktion som försörjer marina ekosystem och producerar en betydande andel av jordens fria syre. De är den viktigaste födokällan för nästan alla fisklarver när de övergår från sina gulesäckar till att fånga bytesdjur. Baskerhajar och blåvalar livnär sig direkt på plankton, medan många andra stora fiskar utnyttjar plankton indirekt genom att äta mindre fiskar, till exempel sill.

• Koldioxidupptag och kolpump: När plankton växer binder de koldioxid. När de dör eller bildar klumpar (”marine snow”) kan kol sänkas till djupare vatten och sediment — en viktig mekanism för långtidslagring av kol.
• Näringsomsättning: Plankton deltar i omsättningen av kväve, fosfor, kiseldioxid med mera och påverkar därigenom havets produktivitet.
• Matkedjor och fisket: Variationer i planktonproduktionen påverkar hela fiskbestånd, vilket har ekonomiska och ekologiska konsekvenser för kustsamhällen.
• Sjukdomar och virus: Virus infekterar plankton och kan snabbt reglera populationer, vilket i sin tur påverkar kolflöden och näringscykler.
• Bioluminescens och HAB: Vissa plankton kan ge upphov till bioluminescens eller skadliga algblomningar (HAB — harmful algal blooms) som påverkar vattenkvalitet, djurliv och människor.

Vad styr planktonens fördelning?

Planktonets utbredning bestäms i hög grad av tillgången på näringsämnen, ljus och vattenrörelser. Stora delar av öppna oceanen är ofta fattiga på näringsämnen och därför »blå« och relativt »sterila« vad gäller primärproduktion. Näringsämnen tillförs i högre grad nära kuster via floder och vindar eller där uppvällning för med sig näringsrikt djupvatten upp till ytan.

Exempelvis är ett av de viktigaste begränsande näringsämnena i stora delar av Stilla havet järn. Järn behövs för molekyler som ferredoxiner och andra järn-svavelproteiner som utför elektronöverföring i en rad metaboliska reaktioner. Brist på järn kan därför begränsa fytoplanktons tillväxt även om andra näringsämnen finns i överflöd.

Beteenden och dynamik

• Diel vertical migration: Många zooplankton utför dagliga vertikala vandringar — de går ner till djupare mörkare vatten på dagen för att undvika rovdjur och stiger upp på natten för att beta.
• Populationstoppar: Under gynnsamma förhållanden kan fytoplankton öka explosivt och orsaka blomningar. Näringen kan då snabbt konsumeras upp och blomningen kollapsar, ibland följt av syrebrist i bottenvatten.

Hur studerar man plankton?

Plankton studeras med hjälp av nätprovtagning, vattenprover för mikroskopi och DNA-analyser, samt fjärranalys via satellit som mäter klorofyllkoncentrationer som proxy för algbiomassa. Laboratorieexperiment och fältstudier kombineras för att förstå fysiologi, ekologi och hur plankton svarar på miljöförändringar.

Människans påverkan och framtida utmaningar

Klimatförändringar, havsförsurning, övergödning och fysisk störning påverkar planktonens sammansättning och produktion. Varmare ytvattnen kan öka stratifieringen, vilket minskar uppblandningen av näringsämnen från djupare vatten och därmed minskar produktiviteten i vissa områden. Havsförsurning hotar kalkbildande planktongrupper såsom vissa coccolithophorer och bottendjur som foraminifera, vilket kan påverka hela näringsväven och kolpumpen.

Att förstå plankton är därför centralt för att förutsäga framtida förändringar i havens ekosystem, fiskbestånd och klimatreglering. Forskning fortsätter att förbättra våra modeller för hur plankton svarar på både naturliga variationer och mänskligt påverkade förändringar.

Sammanfattning: Plankton är en mycket varierad grupp organismer som driver havets primärproduktion, utgör basen i marina näringskedjor och spelar en viktig roll i global koldioxid- och näringsomsättning. Deras fördelning styrs främst av näringsämnen och ljus, men påverkas starkt av klimat och mänskliga aktiviteter.

Frågor och svar

F: Vad är plankton?

F: Vilka är de tre huvudgrupperna av plankton?

F: Vad är zooplankton?

F: Hur passar virus in i detta schema?

F: Varför är det viktigt att plankton ingår i havets näringskedja?

Sök med bokstav