Plankton
Plankton är organismer som flyter omkring och lever i havets ytskikt. De lever i havets översta lager, som kallas den epipelagiska zonen. De är inte tillräckligt starka för att simma mot havsströmmarna. Termen står i kontrast till nekton, som kan kontrollera sina rörelser. Det finns tre grupper:
- Fytoplankton: De lever på havsytan och gör fotosyntes (använder ljuset för att tillverka socker och andra molekyler).
- Eukaryota alger: kiselalger, coccolithophorer, vissa dinoflagellater.
- Bakterier: cyanobakterier.
- Zooplankton: små protozoer eller metazoer: Ctenophores, maneter, rotifers, foraminifera, små kräftdjur och andra djur. Vissa ägg och larver från större djur som fisk, kräftdjur och annelider. Bortsett från äggen livnär sig alla på annan plankton.
- Vissa grupper hör till båda kategorierna. Dinoflagellater kan antingen vara fotosyntetiska producenter eller heterotrofa konsumenter; många arter är mixotrofa beroende på omständigheterna. Det är också svårt att få in virus i detta schema, men de förekommer ändå i stort antal.
Plankton är viktigt i havets näringskedja. De är den viktigaste födokällan för nästan alla fisklarver när de övergår från sina gulesäckar till att fånga bytesdjur. Baskerhajar och blåvalar livnär sig på dem direkt, andra stora fiskar livnär sig på dem indirekt genom att äta mindre fiskar, t.ex. sill.
Planktonets fördelning styrs mer av näringsämnen än av temperaturen. Stora delar av havet är blått och sterilt. Orsaken är att dessa områden saknar en eller flera viktiga näringsämnen för de fotosyntetiska plankton som alla andra är beroende av. I stort sett får områden nära landmassor näringsämnen via floder och vindar. Det viktigaste näringsämnet som saknas i Stilla havet är järn, som är viktigt för molekyler som ferredoxiner, järn-svavelproteiner som utför elektronöverföring i en rad metaboliska reaktioner.
Norrländsk krill, baleinvalarnas favoritföda.
Noctiluca scintillans är en dinoflagellat som äter upp andra små plankton.
Fytoplankton omfattar små encelliga eukaryoter som gör fotosyntes.
Frågor och svar
F: Vad är plankton?
S: Plankton är drivande organismer som lever i havets ytskikt. De är inte tillräckligt starka för att simma mot havsströmmarna och lever i allmänhet i havets översta skikt, som kallas den epipelagiska zonen.
F: Vilka är de tre huvudgrupperna av plankton?
S: De tre huvudgrupperna av plankton är fytoplankton, eukaryota alger och bakterier. Fytoplankton lever vid havets yta och gör fotosyntes (använder ljus för att göra socker och andra molekyler). Eukaryota alger omfattar kiselalger, kokcolitophorer och vissa dinoflagellater. Bakterier omfattar cyanobakterier.
F: Vad är zooplankton?
S: Zooplankton består av små protozoer eller metazoer som t.ex. ctenophorer, maneter, rotiferer, foraminiferer, små kräftdjur och andra djur. Vissa ägg och larver av större djur som fiskar, kräftdjur och annelider hör också till denna kategori. Förutom ägg äter de alla andra planktonarter.
F: Hur passar virus in i detta schema?
S: Det är svårt att få in virus i detta schema, men de finns ändå i stora mängder i haven runt om i världen.
F: Varför är det viktigt att plankton ingår i havets näringskedja?
S: Plankton är viktiga i havets näringskedja eftersom de utgör en huvudmatkälla för nästan alla fisklarver när de övergår från sina gulesäckar till att fånga byten. Baskerhajar och blåvalar livnär sig på dem direkt medan andra stora fiskar livnär sig på dem indirekt genom att äta mindre fiskar som sill.
F: Vad styr var plankon kan hittas i ett hav? S: Utbredningen av plankon styrs mer av näringsämnen än av temperaturen - områden nära landmassor tenderar att ha mer näringsämnen på grund av floder eller vindar, medan stora områden med färre näringsämnen kan verka blåa men sterila på grund av brist på ett eller flera viktiga näringsämnen som behövs för fotosyntetisk plankon som alla andra är beroende av (t.ex. järn).
F: Hur passar mixotrofa arter in i detta schema? S: Mixotrofa arter beror på deras förutsättningar - vissa dinoflagellater kan vara antingen fotosyntetiska producenter eller heterotrofa konsumenter beroende på vilka resurser som finns tillgängliga vid en viss tidpunkt.
