Pelagisk zon
Den pelagiska zonen är den del av det öppna havet som inte ligger nära kusten eller havsbotten. Namnet kommer från grekiskans πέλαγος (pélagos), som kan översättas grovt med "hav" men som mer korrekt översätts med "öppet hav".
Det här är ett skaldiagram över den pelagiska zonens lager.
Underzoner
Den pelagiska zonen (eller zonen i det öppna havet) är uppdelad i ett antal underzoner:
- Epipelagisk (yta till 200 meter): den belysta ytzonen där det finns tillräckligt med ljus för fotosyntes. På grund av detta är plankton, och den näringskedja som lever av det, koncentrerad till denna zon. De främsta rovdjuren är fiskar som tonfisk och många hajar.
- Mesopelagiskt (från 200 till 1000 meter): skymningszonen. Även om ljuset tränger in på detta djup är det otillräckligt för fotosyntesen. Namnet kommer från grekiskans μέσον, mitten.
- Bathyalzonen (från 1000 till 4000 meter): På detta djup är havet nästan helt mörkt (med endast enstaka bioluminescerande organismer). Det finns inga levande växter, och de flesta djur överlever genom att äta den snö av detritus som faller från zonerna ovanför, eller (som den marina yxfiskens) genom att utnyttja andra som bytesdjur. Jättebläckfiskar lever på detta djup, och här jagas de av djupdykande kaskeloter. Från grekiska βαθύς (bathys), djup.
- Avgrundszonen (från 4 000 meter till havsbotten): inget ljus tränger in på detta djup och vissa varelser är blinda och färglösa. Bioluminescens förekommer också i denna zon.
- Hadalzonen (det djupa vattnet i havsgravar) - namnet kommer från Hades, den klassiska grekiska underjorden. Denna zon är mindre känd. Mycket få arter lever i de öppna områdena, men många organismer lever i hydrotermiska skorstenar.
De tre sista zonerna är av liknande karaktär och vissa marinbiologer räknar dem som en enda zon eller anser att de två sistnämnda zonerna är en enda zon. Vissa definierar hadopelagisk zon som vatten under 6 000 meter, oavsett om de ligger i ett dike eller inte.
