Orkansäsongen 2006 i Stilla havet var en ovanligt aktiv säsong med 19 namngivna stormar, varav 11 utvecklades till orkaner och 6 blev större orkaner (kategori 3 eller högre på Saffir–Simpson-skalan). Det var den mest aktiva säsongen sedan 2000 års orkansäsong i Stilla havet. Säsongen inleddes officiellt den 15 maj 2006 i östra Stilla havet (området öster om 140°V) och den 1 juni 2006 i centrala Stilla havet (mellan den internationella datumlinjen och 140°V). Båda säsongerna avslutades officiellt den 30 november 2006. Dessa datum avgränsar konventionellt den period varje år då flest tropiska cykloner bildas i östra Stillahavsområdet.

Översikt och statistik

  • Totalt antal namngivna stormar: 19
  • Orkaner (minst kategori 1): 11
  • Större orkaner (kategori 3+): 6
  • Säsongen räknas som över genomsnittet vad gäller antal och intensitet, och mätt i ACE (Accumulated Cyclone Energy) var aktiviteten högre än normalt.
  • De mest aktiva månaderna var vanligtvis juli–oktober, med störst koncentration av intensifieringar i augusti och september.

Viktiga stormar och påverkan

Flera av stormarna under 2006 var långlivade och intensiva. Den mest framträdande var orkanen Ioke i centrala Stilla havet, som utvecklades till en kraftfull kategori 5-orkan och blev en av de mest intensiva och långlivade tropiska cyklonerna i regionens nyare historia. Ioke färdades långt över öppet hav och påverkade isolerade atoller och amerikanska anläggningar i centrala Stilla havet.

Generellt för säsongen gällde att många system främst höll sig över öppet hav, men flera stormar gav kraftigt regn och lokala översvämningar längs stillahavskusten i Mexiko och Centralamerika. I vissa fall orsakade kraftiga vindar och vågor skador på infrastruktur på mindre öar och kustsamhällen. Totalt var dödstalen och de materiella förlusterna lägre än i många andra aktiva säsonger, eftersom ett stort antal cykloner inte gjorde direkta landfall vid större befolkade områden.

Faktorer som påverkade säsongen

Aktiviteten i en orkansäsong påverkas av flera klimatologiska faktorer, bland annat havsytetemperaturer, vertikal skjuvning i atmosfären och större mönster som El Niño–Southern Oscillation (ENSO). Under 2006 spelade kombinationer av varma havsytor och gynnsamma atmosfäriska förhållanden en viktig roll för den ökade bildningen och intensifieringen av tropiska cykloner i Stilla havet.

Observation, varning och ansvariga myndigheter

Stormar i östra Stilla havet observeras och varnas i första hand av National Hurricane Center (NHC) i USA, medan händelser i centrala Stilla havet hanteras av Central Pacific Hurricane Center (CPHC). Dessa centra övervakar utveckling, utfärdar prognoser, varningar och samordnar information till berörda myndigheter och allmänhet.

Sammanfattning

Orkansäsongen 2006 i Stilla havet var markant aktiv och gav flera intensiva och långtidsverkande stormar. Trots att många system stannade över öppet hav ledde säsongen till betydande meteorologisk uppmärksamhet och påminner om hur stor variation i aktivitet som kan förekomma mellan olika år beroende på klimatfaktorer. För detaljerade rapporter om enskilda stormar och deras spår hänvisas till respektive årssammanställningar från NHC och CPHC.