Supertyfonen Ioke (2006) – den starkaste stormen i centrala Stilla havet

Systemet började under den tredje veckan i augusti som en ihållande tropisk störning söder om Hawaiiöarna. Den var till en början inbäddad i ett tråg, men fick konvektion och utvecklades till ett tropiskt lågtryck cirka 775 mil söder om Honolulu den 19 augusti. Den fortsatte att förstärkas och Central Pacific Hurricane Center gav systemet namnet Ioke (IPA /iːˈəʊ.keɪ/), som är hawaiiskt för namnet Joyce, och blev den första tropiska stormen som bildades i centrala Stilla havet sedan 2002.

Ioke började snabbt att utvecklas snabbt och förstärktes till en orkan bara 24 timmar efter att den hade bildats. Medan den säkert undvek Hawaiiöarna fortsatte den att snabbt intensifieras och blev en större orkan (kategori 3 eller högre) på morgonen den 21 augusti. Senare samma dag intensifierades Ioke ytterligare till en orkan av kategori 4. Den 22 augusti började den försvagas till följd av svalare vatten och en cykel för utbyte av ögonväggar, och den nedgraderades tillbaka till kategori 2. Som kategori 2-storm påverkade Ioke Johnston Atoll.

Stormen började snabbt fördjupas igen sent den 23 augusti när den rörde sig över allt varmare vatten och nådde för andra gången status som stor orkan medan den rörde sig åt väst-nordväst. Därifrån skulle förhållandena bli ännu mer gynnsamma för utveckling.

Under natten mellan den 24 och 25 augusti stärktes Ioke snabbt och blev en kategori 5-orkan den 25 augusti - det första systemet från centrala Stilla havet som nådde den intensiteten medan det fortfarande befann sig på västra halvklotet. Ioke började sedan röra sig över en stor miljö som är mycket gynnsam för orkanutveckling och skulle behålla sin styrka under en längre tid. Ioke blev också den mest intensiva orkan som någonsin utvecklats i centrala Stilla havet, med ett centralt tryck på 921 mbar (27,19 inHg) vid den tidpunkten (som sjönk till 920 mbar vid sin topp i centrala Stilla havet).

Ioke började svänga i intensitet efteråt, försvagades tillbaka till kategori 4 medan den genomgick en cykel för byte av ögonvägg och återfick sin kategori 5-styrka den 26 augusti. Ioke behöll den intensiteten tills den korsade den internationella datumgränsen samma kväll (27 augusti efter övergången) och blev då tyfonen Ioke. Stormen försvagades till kategori 4 enligt JTWC, men vid 2100 UTC den 29 augusti meddelade JTWC att Ioke hade återfått kategori 5-styrka för tredje gången.

Efter att ha behållit sin kategori 5-styrka i 12 timmar försvagades Ioke tillbaka till kategori 4 för sista gången den 30 augusti när det närmade sig Wake Island. Ioke passerade nästan direkt över ön i början av den 1 september och fortsatte att följa sin väg åt väst-nordväst samtidigt som den sakta försvagades över gradvis svalnande vatten. Den 3 september började tyfonen, under inflytande av ett annalkande lågtryck, att vända tillbaka mot nordväst, sedan mot norr och bort från Japan, samtidigt som den försvagades snabbare. Ioke började övergå till en extratropisk storm sent den 4 september på grund av ökad vindskjuvning och snabbt avkylande hav, och JTWC utfärdade sin sista varning kl. 1200 UTC den 5 september efter att man beslutat att Ioke hade påbörjat sin extratropiska övergång. JMA följde efter tidigt den 7 september efter att Ioke hade blivit helt extratropisk öster om Kamtjatkahalvön.

Den kvarvarande extratropiska lågtrycket övervakas för närvarande av National Weather Service och förväntas befinna sig nära Alaska inom 48 timmar.

• Ioke var den första orkanen av kategori 5 som någonsin bildades i centrala Stilla havet och som nådde den intensiteten medan den fortfarande befann sig i centrala Stilla havet. Det var också bara den femte orkanen av kategori 5 som registrerats i centrala Stilla havet (de övriga fyra har bildats i östra eller västra Stilla havet), och den första sedan orkanen John 1994.
• Ioke var den mest intensiva orkan som någonsin registrerats i centrala Stilla havet med ett tryck på 920 mbar (27,179 inHg) när den nådde sin kulmen.
• Ioke knöt orkanen Emilia från 1994 genom att nå kategori 5-status två gånger, båda som orkaner i norra Stilla havet öster om den internationella datumgränsen. Ioke skulle sedan stärkas till en tyfon av kategori 5.
• Ioke var längre i kategori 4 och högre än någon annan orkan i centrala eller östra Stilla havet, med totalt 34 (31 på varandra följande) 6-timmarsrapporter i den styrkan. Det tidigare rekordet hölls av orkanen Paka med 27 (25 i rad) 6 timmars rapporter.^[]

Trots Iokes extrema intensitet och trots att det drabbade två små landmassor var skadorna förvånansvärt måttliga. Det var små skador på Johnston Atoll, och skadorna på infrastrukturen på Wake Island var mindre än väntat, trots att Iokes ögonvägg strök över ön.

Johnston Atoll

National Weather Service rapporterade att Iokes östra ögonvägg passerade över den obebodda Johnston-atollen och gav den orkanvindar av orkanstyrka.

Tolv personer på ett fartyg från USA:s flygvapen i Stilla havet tvingades överge fartyget och söka skydd i en orkanbeständig bunker på ön. De rapporterades i säkerhet nästa dag, och ett spaningsflyg rapporterade om små skador på ön.

Wake Island

På grund av tyfonen Iokes beräknade bana nära Wake Island evakuerades alla 188 personer som bor och arbetar där i två C-17 Globemaster III-flygplan till Oahu på Hawaii. Tyfonens kraftiga vindar, som uppskattas ha gett upphov till vindbyar på upp till 190 mph, skadade djupa L-sensorer på ön, vilket ledde till att de slutade fungera efter det att instrumenten rapporterat en vindbytta på 100 mph. Ett spaningsuppdrag av kustbevakningen visade att tyfonen orsakade måttliga skador på ön, bland annat bortblåsta tak, skadade sidor på byggnader och nedfallna träd. Skadorna kunde dock repareras och den viktigaste infrastrukturen på ön var intakt.

Minami Torishima

JMA utfärdade evakueringsorder för sin personal på Minami Torishima den 1 september med tanke på den annalkande tyfonen, men hittills har inga skador rapporterats.